Allt är möjligt i nycirkus
Cirkus kan vara halsbrytande hästnummer, elefanter och största möjliga tystnad. Men modern cirkus kan också vara så mycket mer. Som till exempel en berättelse om ensamkommande flyktingbarn. – Det är en konstform som vill visa att allt är möjligt, säger cirkusprofessor Tilde Björfors.
Högt över Stockholms ström hänger två tonårstjejer i varsitt tygstycke. Plötsligt faller de, till synes handlöst, men fångar upp tygstyckena med fötterna och stannar i luften någon meter från marken.
Under dem ligger nallebjörnar utspridda på scenen.
Det halsbrytande numret är en del av cirkusföreställningen ”Uppehållstillståndet” som spelas på Stockholms kulturfestival av ungdomar från cirkusskolan Cirkus Normal.
Här finns inga hästar och inga skäggiga damer. I stället berättar Uppehållstillståndet, med hjälp av akrobatik, jonglering, lindans och musik, en historia om hur det känns att som ensamt flyktingbarn komma till Sverige.
– Den stora skillnaden mellan traditionell cirkus och oss är att vi berättar en berättelse, säger Jan Norrman, grundare av och konstnärlig ledare för Cirkus Normal.
Cirkus Normal lär ut nycirkus, eller modern cirkus som Janne Norrman hellre kallar det, till barn och unga mellan fyra och 20 år. Eleverna tränas dels i scenframställning, dels i att behärska de olika cirkusteknikerna som akrobatik, jonglering, lina och trapets.
På de 15 år som Cirkus Normal har funnits har konstformen vuxit explosionsartat i Sverige. Nu finns det cirkuskurser i snart sagt varje svensk stad.
Jan Norrman tycker att det stora intresset för cirkus är förståeligt.
– Det är ju en träningsform för alla sinnen och alla muskelgrupper.
Dessutom fokuserar man inte bara på att göra häftiga konster.
– Det handlar mycket om gruppen, att lösa problem tillsammans. Det är inte som på teatern där några är divor och några släpar och bär rekvisita. Inom cirkus lär man sig ta ansvar för helheten.
En av de allra viktigaste beståndsdelarna i cirkus är tillit.
– Det är faktiskt den första övningen vi gör på skolan. Barnen ställer sig upp längs den ena väggen och jag och andra ledare längs den andra. Sen ska de springa så fort de vågar och lita på att vi tar emot dem så att de inte springer in i väggen, säger Jan Norrman.
Nycirkus kom till Sverige i mitten av 1990-talet, med den då nystartade gruppen Cirkus Cirkör. För många är gruppen fortfarande synonym med nycirkus, även om det i dag finns ett 50-tal kompanier.
Cirkus Cirkör i sin tur drogs i gång av den då 24-åriga Tilde Björfors. Hon hade sett ”Cirque nouveau” i Paris och blivit helt tagen.
– Det enda man kunde vara säker på var att det fanns någon form av cirkus med i föreställningen, i övrigt hade man ingen aning om vad man skulle få se, säger hon.
– Efter det har det skapats konventioner även i nycirkusen. Men själva impulsen kom ur att cirkusartister från den traditionella cirkusen längtade efter att utforska nya sätt att uppträda och påverka världen på.
Varför tror du att nycirkus har blivit så stort, både att titta på och att utöva?
– Det finns något djupt mänskligt med nycirkus som talar direkt till oss. När den är som bäst ger nycirkus en känsla av att vi kan så mycket mer. Och vi människor behöver få drömma och våga, säger hon.
Tilde Björling berättar om en undersökning där publik som sett teater, dans och cirkus har frågats ut om sina reaktioner.
– När publiken ser en dansföreställning blir de väldigt imponerade, av hur fantastiska kroppar dansarna har och vad de kan. Men när de ser nycirkus, som egentligen är svårare att utföra, kommer de ut från föreställningen och vill prova själva.
I dag är Cirkus Cirkör en etablerad aktör i Kultursverige. Hundratusentals barn har provat på cirkus genom deras försorg. För den som vill bli nycirkusartist finns både gymnasie- och högskoleutbildning. Tilde Björling har till och med blivit professor i nycirkus, världens första.
Trots det säger hon att utövarna fortfarande har mycket att slåss för, innan cirkus blir en lika etablerad konstform som dans, musik och teater.
– I dag kan man träna cirkus nästan hela livet. Och vi har en statligt finansierad högskoleutbildning. Men om man jämför med de andra konstformerna är stödet till nycirkusen fortfarande extremt litet.