Arbetsförmedlingen hjälper oseriösa
En anställning där man jobbar så mycket att man bryter mot vägarbetstidslagen. För en lön som ligger långt under kollektivavtalets nivå. Ett sådant jobb låtsades åkeriägaren ”Nina” erbjuda via Arbetsförmedlingen – och fick till svar att det inte var några problem. Tvärtom skulle arbetssökande kunna straffas med indragen a-kassa, om de inte tog jobbet.
Den här historien börjar med en ung lastbilschaufför som söker arbete. Eftersom han är rädd att få problem med Arbetsförmedlingen vill han vara anonym, så låt oss kalla honom Erik trots att han egentligen heter något helt annat. Erik arbetar deltid på ett åkeri i södra Sverige, och kan stämpla upp till heltid tack vare att han omfattas av den så kallade Jobbgarantin.
– Blir det en öppning för en tillsvidaretjänst här, då står Erik först på tur. Men jag vet inte tillräckligt om framtiden för att kunna lova honom något, så därför lovar jag inget. Vi kör med öppna kort här, säger hans åkare – låt oss kalla henne Nina.
Så Erik söker heltidstjänst på andra håll, via Arbetsförmedlingen och med Ninas goda minne. För en tid sedan blev han uppringd av ett åkeri, som fått hans namn av förmedlingen, och som erbjöd honom ett jobb som distributionsförare på heltid. Tillträde omedelbart.
– Det lät väldigt bra till en början, både på telefon och vid intervjun. Men sedan, när jag började räkna på det, då verkade det inte så bra längre, berättar Erik.
Han erbjöds en fast lön på cirka 24 500 kronor i månaden, inklusive övertidsersättning och ob-tillägg. Veckoarbetstiden skulle vara minst 45 timmar.
– Han sa att den kunde överskrida 45 timmar i bland. Och det är ju jättelätt hänt att det blir förseningar och övertid när det handlar om distribution, säger Erik.
Tillsammans med Nina gjorde han ett snabbt överslag och kom fram till att lönen låg omkring 50 000 kronor under kollektivavtalets nivå på årsbasis. Och det bara med de ordinarie 45 timmarnas veckoarbetstid. Med övertiden, och ob-tillägget inbakat i den fasta månadslönen skulle den totala årslönen antagligen hamna runt 100 000 kronor under avtalet på årsbasis.
Dessutom skulle arbetsgivaren bryta mot vägarbetstidslagen senast efter den 40:e arbetsveckan, då Erik skulle nå upp till övertidstaket på 200 timmar per år.
Ändå bad han att få sluta sin deltidstjänst hos Nina i förtid, för att kunna ta heltidsjobbet hos den andre åkaren.
– Jag tyckte att jag inte kunde tacka nej. För då skulle Arbetsförmedlingen meddela min a-kassa, och jag skulle kanske bli utan ersättning, säger Erik.
Men Nina hittade ett ”kryphål” ut ur hans dilemma. Den andre åkaren ville att Erik skulle börja genast, så hon höll strikt på att han skulle jobba de avtalade två veckornas uppsägningstid. Det ville inte den andre åkaren godta, så jobberbjudandet föll, utan att Erik behövde tacka nej och riskera sin ersättning.
– När jag känt in vad Erik ville i sakfrågan så satte vi stopp för det. Hade han velat ha jobbet är det klart jag hade släppt honom, understryker Nina.
Hon trodde ändå inte att Erik verkligen skulle ha riskerat sin ersättning, genom att tacka nej till jobbet.
– I min värld lät det helt orimligt. Vi hade ju konstaterat att det var ett oseriöst företag. Det är ganska länge sedan jag senast sökte folk genom Arbetsförmedlingen, och på den tiden var de så oerhört noga med att man skulle följa kollektivavtal och så vidare. Jag kunde inte riktigt svälja att det skulle gå till på det viset som Erik berättade om, säger hon.
Så Nina ringde till den lokala arbetsförmedlingen, där hon presenterade sig med sitt riktiga namn och med det riktiga namnet på sitt företag.
– Sedan hittade jag på en historia om att jag behövde chaufförer. Jag sa att jag inte hade råd att betala avtalsenligt, och att arbetet inte skulle följa vägarbetstidslagen. Jag var oerhört tydlig med att det handlade om en oseriös verksamhet. Och frågade om jag fick annonsera hos Arbetsförmedlingen ändå.
Svaret från Arbetsförmedlingens handläggare blev, kort och koncist, ”Ja”.
– Jag bara tappade hakan, jag hade trott att jag skulle uppfattas som jättekonstig som efterfrågade detta. Men jag ville få det förtydligat, så jag låtsades vara bekymrad över att det kunde bli svårt att få folk att söka jobben eftersom villkoren var som de var. Men då sa handläggaren att ”vi anvisar folk att söka jobben, och om de då inte söker, då rapporterar vi dem till a-kassan”. Det enda som skulle ge en arbetssökande rätt att neka jobbet, vore om lönen skulle understiga 90 procent av hans eller hennes a-kassa, berättar Nina.
Hon fortsatte framhäva att verksamheten var oseriös och att det kunde bli svårt att få folk att söka jobben, tills handläggaren bad att få återkomma efter att ha kontrollerat med kollegor.
En stund senare ringde handläggaren upp och bekräftade: Jobben fick utannonseras hos förmedlingen, och sökande som anvisades söka anställningarna skulle rapporteras till a-kassan om de vägrade.
– Där tappade jag tron på deras verksamhet, kan jag säga. Fram till dess hade det ju kunnat röra sig om en nyanställd handläggare som var okunnig om reglerna. Men när hon fick det bekräftat av sina kollegor, av flera stycken till och med…
Nina reagerade också på vad hon uppfattade som cynism hos handläggaren.
– Jag hade önskat att hon åtminstone skulle ha uttryckt någon sorts motvilja mot det. Att hon hade sagt ”Ja det är för jäkligt med de här reglerna, men vad ska man göra”, eller någonting ditåt. Men hon verkade så känslokall, som att det här var rutin på förmedlingen.
Som Nina ser det, finns två infallsvinklar på Arbetsförmedlingens agerande.
– Dels Eriks situation naturligtvis. Ska arbetssökande verkligen tvingas till sådana här anställningsvillkor? Och dels för mig som arbetsgivare – ska en statlig instans anvisa folk till oseriösa konkurrenter, som dumpar priserna med avtalsstridiga och olagliga metoder?
Transportarbetaren har talat med en handläggare på en Arbetsförmedling i Mellansverige, som även han vill vara anonym. Vi kan kalla honom Stefan.
Stefan blir upprörd, men knappast förvånad, när han får höra vad Nina berättat.
– Pressen på förmedlarna är enorm. Det förs statistik över hur många människor varje enskild handläggare får ut i jobb, och den statistiken är sedan ett kriterium vid den individuella lönesättningen, säger han.
Påverkas alltså handläggarens lön rent konkret av hur många han eller hon får ut i jobb?
– Absolut. Men ingen chef på Arbetsförmedlingen kommer någonsin att erkänna att detta är en del av lönegrunden. Det hålls regelbundna uppföljningar – visserligen i grupp, inte enskilt. Men det är en press på att uppfylla målen. Man talar hela tiden om ”gröna siffror”, om att si och så många har vi kvar för att nå månadens antal, och så vidare. Klart det är pressande för många. Det handlar väldigt mycket om att gör jag ett bra jobb, då ser det bra ut, och det påverkar även mig personligen.
När en arbetsgivare vill annonsera ut ett jobb, ska Arbetsförmedlingen som statlig myndighet inte ta hänsyn till om lönen är avtalsenlig eller ej. Däremot ska man inte ta in annonser för jobb där arbetsförhållandena bryter mot gällande lagar – som den anställning Nina låtsades erbjuda.
Stefan ser tre tänkbara motiv till agerandet hos den handläggare som Nina talade med:
– Antingen ren okunskap hos kollegan. Eller också pressen: Jag måste få in fler annonser, oavsett vad de innehåller. Det tredje alternativet är att handläggaren faktiskt tyckte att i dag ska man vara glad att ha ett arbete, så ta jobbet och håll käft. Det finns arbetsförmedlare som har inställningen att det finns för mycket regler på arbetsmarknaden, och att de arbetssökande ska acceptera vad som helst. Men de är dessbättre inte särskilt många, enligt min erfarenhet.
Eva Lindh-Pernheim är direktör för avdelningen Förmedlingstjänster på Arbetsförmedlingens huvudkontor. Hon uppger att om det gått till så som Nina beskriver, så har handläggaren inte agerat enligt förmedlingens regelverk.
– Ett av grundvillkoren för att vi ska publicera en platsannons, är att verksamheten och anställningsvillkoren följer gällande lagstiftning. Men det kommer otroligt många annonser in till oss. Det kan säkert vara något som slinker igenom ibland. Om vi ser i efterhand att något är oriktigt eller olagligt så får vi korrigera det naturligtvis. säger Eva Lindh-Pernheim.
I det här fallet var arbetsgivaren tydlig med, att villkoren hos det påhittade jobbet skulle bryta mot gällande lagstiftning.
– Jag vet inte vad som hänt i det aktuella fallet. Men om annonsen bryter mot gällande lagstiftning, så ska vi inte ta emot den. Och naturligtvis ska vi inte anvisa sökande, alltså ställa krav på dem att söka ett visst jobb, om vi vet att det finns felaktigheter i anställningsvillkoren.
Stämmer det att Arbetsförmedlingen för statistik över hur många människor den enskilde handläggaren får ut i jobb?
– Det finns ingen nationell överenskommelse om att vi ska gå ner och föra statistik på individnivå. Men är du förmedlare så tittar vi alltid på hur många du får ut i arbete, studier, program och så vidare. Det är klart det är intressant att veta hur duktig du är på det vi sysslar med.
Påverkar resultatet den enskilde handläggarens lön?
– Hur duktig man är på att få ut sökande i arbete, det är ett av de lönekriterier vi har.