Krönika. Dessa nattkörningar. När andra duschar för att lägga sig, kanske i sked med sin kära, har jag startat upp lastbilen, svängt ut från terminalen och spanar framåt längs motorvägen i regn och snöglopp. Arbetsnätterna frestar på. Ändå är en del saker enklare då. Tiden går fortare än på dagen och allt det bekanta i hytten ger ändå en lite ombonad känsla.
Ledare. Sverige har världens bästa lönebildning! Inte i något annat land har reallönerna höjts lika mycket. Orden är inte mina. Det var LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson som fällde dem på en pressträff. En nöjd LO-ledning meddelade då att samordningen är i hamn.
Krönika. I dag säljer Josefin Stridh reservdelar till bilar. Men efter sitt korta inhopp som färdtjänstförare i södra Sverige vill hon berätta om den verkligheten. Om chaufförernas vardag – och resenärernas.
Debatt. Bäste Lennart, I min hand håller jag ett brev daterat den 24 september 1910. Brevet är skickat från Oskar Eriksson på Transports förbundskontor som ett svar på Kalmaravdelningens önskan att utträda ur förbundet, bland annat med argumentet att ”det råder slöhet utan like”, ungefär som du beskriver dagens fack i din debattartikel.
Debatt. Marcel Proust ”På spaning efter den tid som flytt” beskriver ett bakåtblickande. Boken har lästs av många och lett till ingående analyser. Den ses som ett mästerverk. Nu tänker jag inte skriva något mästerverk, men jag tänker göra en ”spaning efter den fackliga verksamhet som flytt”.
Ledare. I september gick Sverigedemokraterna (SD) ut med att partiet tänker skjuta förslaget till ny upphandlingslag i sank. Det är en tung motgång för färdtjänstförare, flyttgubbar och tiotusentals andra löntagare som jobbar på uppdrag av stat och kommuner.
Krönika. Jag är sannerligen inte någon psykolog. Men en del saker har jag lärt mig under åren. Som att känna igen en psykopat.
Krönika. Man kan konstatera att en stor del av den brittiska arbetarklassen röstade för att lämna EU. Många förvånades över detta. Likaså förvånades man över att många av de brittiska pensionärerna också röstade för att Storbritannien ska lämna det europeiska samarbetet.
Krönika. Regnet vräker ner utanför när jag kliver av dagens pass på Circle K Gränna. Turistsäsong och trötta ben. Vindrutetorkarna kämpar mot vattnenmassorna som faller mot bilens framruta. Någonstans efter Hallsbergs kommungräns längs väg 50 bryter solen igenom det regntunga molntäcket och lyser upp det fuktiga augustilandskapet.
Ledare. De kommande tio månaderna blir ovanligt intensiva för Transport. Avtalsrörelsen ska slutföras. Kvar är flyget och problembarnet, taxiförarna.
Krönika. Hon, vännen, hustrun, ville åka bil i Norrland i år igen. Så vi tog tåget – till Östersund och hyrde en bil. Runt hotellet där vi hamnade, i Hoting på Inlandsvägen, verkade allt vara dött. Utom i ett av hyreshusen. Där kryllade det av små barn med alla möjliga hudfärger i fönstren. På bakgården spelade ett gäng killar av olika nationaliteter fotboll.
Debatt. Debatten handlar i dag nästan bara om höghastighetståg, HH-tåg. Och inte för gods utan för personer. Många argument är för, medan motargumenten får mindre utrymme. Att godstrafiken knappt nämns beror kanske på att gods inte går till vallokalen. Störningar i godstrafik ger inte upphov till rubriker, till skillnad från förseningar i persontrafiken.
Ledare. Jag ser dem överallt, hela tiden. Vid min brevlåda när de lägger i reklambladen. På den lokala byggmarknaden i skåpbilar fulla av verktyg och tryckimpregnerad trall som ska bli soldäck i någon villaträdgård. En morgon ser jag tre av dem på höga rangliga stegar vid grannens husgavel. Med målarpytsar. Männen är klädda i gabardinbrallor och vanliga lågskor. Det handlar om människor som av utseendet och språket att döma inte är födda i Sverige. De jobbar på, i det tysta, i en parallell värld.
Krönika. Semester! skrek godsägare Wrangel och hötte med käppen mot drängen Anders, som fått sina kamraters uppdrag att begära en dags semester när skörden var bärgad. Så inleds berättelsen om Anders och hans vedermödor på ett av de skånska godsen i början av 1920-talet.
Krönika. – Ursäkta är den här platsen ledig? Kvinnan i bussen såg upp på mig, suckade och flyttade sin handväska från det sista lediga sätet. Vid varje hållplats fylldes bussen än mer. Jag sneglade på kvinnan som harklade sig och tog upp en tidskrift utan bilder men med tättskrivna rader ur väskan.