Krönika. Semestern närmar sig med stormsteg och snart står sommaren i all sin prakt. Skolavslutningarna avlöser varandra. Små skolbarn som sjunger ” Den blomstertid nu kommer” i blomsterprydda skolsalar och så avslutningen, med skrålande och uppsluppna ungdomar på lastbilsflak runt om i landet.
Krönika. Det är i början av förra seklet. Platsen är Ellis Island, den ö i New Yorks hamn från vilken immigranter slussades in i USA. En grupp judiska invandrare väntar på att få komma in i det förlovade landet. En dag dyker det upp en man och genom tolk frågar han om det finns några som är intresserade av arbete.
Ledare. I Sverige är 445 000 människor arbetslösa. Det motsvarar 8,7 procent av arbetskraften, en ökning med 0,7 procentenheter det senaste året. Nästan en halv miljon män och kvinnor. Det är ofattbart många och för bara några decennier sedan var en sådan arbetslöshetsnivå otänkbar i Sverige.
Krönika. Den 24 april vid 14-tiden var nog första gången jag blivit lycklig av att ligga bakom ett DHL-släp som vaggade fram på vägen. Då, efter den rekordkorta transportstrejken, var det som om något positivt äntligen hänt i arbetslivet och vi fick tillbaka en bit av Sverige.
Krönika. När detta skrivs ska den Europeiska Transportarbetarefederationen, ETF, inleda sin kongress. Ett hundratal transportfack samlas i Berlin för att diskutera hur man ska förhålla sig till alla de svårigheter och kriser som Europas arbetare drabbats av under det senaste årtiondet. De återkommande finanskriserna har lett till skyhög arbetslöshet och EU:s åtstramningspolitik verkar mest göra ont värre.
Debatt. Under våren har en liten men mycket viktig arbetsmarknadskonflikt utspelat sig i Fränsta, i Medelpad. Callcenter-företaget Focus CRS AB vägrade att ge sina anställda kollektivavtal.
Krönika. Jag kröp eller rättare sagt ålade mig in igenom fönstret. Plötsligt stod jag i köket till vårt sommarhus som inte finns mer. Dofterna var där, av solvarmt trä. Jag började gå inåt. I lillrummet låg min moster och sov. I storrummet var det ingen. Men sedan träffade jag dem. Mina föräldrar, längst in, i det innersta rummet.
Ledare. En sen kväll satt jag med när en av Transports förhandlingsdelegationer tog sig an det senaste avtalsbudet från medlarna. Förslaget gällde den här gången renhållningsområdet. Sopgubbarna.
Krönika. Den nye vd:ns första åtgärd var att sälja de nyinköpta stapeltruckarna. Kapitalkostnaden skulle bli för stor och de gamla truckarna fungerade fortfarande där de stod i ett dammigt hörn i den stora betonghallen.
Krönika. Årets avtalsrörelse ser ut att bli krånglig för förbundet. Mycket på grund av att facken inom industrin tecknade treåriga avtal med 6,8 procents löneökningar.
Ledare. Konflikten rycker allt närmare för Transports chaufförer, terminalarbetare, sopgubbar och väktare. Samtidigt blir angreppen allt hätskare på förbundet. I Expressen är det Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström som ikläder sig rollen av uppfostrande styvfar.
Krönika. Det var några magra år, men båda visste att de byggde för framtiden. Han studerade ekonomi i Uppsala, hon utbildade sig till sjuksköterska. De avslutade sina utbildningar med stora skulder, men fick bra jobb. Hon började på ett sjukhus i Stockholm. Han gick in som lägre mellanchef på ett medieföretag.
Debatt. Alexander Wennerlund heter jag och bor i Skåne. Jag tillhör en snart utdömd yrkesgrupp, den stolta svenska yrkeskåren lastbilschaufförer. Precis som en myra drar jag mitt strå till stacken för att vi i Sverige ska kunna ha en bra välfärd.
Ledare. Nyligen ägnade tv-programmet Uppdrag granskning ett helt avsnitt åt åkerinäringen. Vad som tonade fram är en skakande bild av den arbetsmarknad som vuxit fram efter Sveriges inträde i EU.
Krönika. Det spelar ingen roll att rot och rut kostar samhället lika mycket som halva polisväsendet. Bara medelklassväljare känner sig uppskattade efter förtjänst. Att de sedan också ska ha några miljoner var i tillgångar i villor och fritidshus, betraktas snudd på som en mänsklig rättighet.