Ledare. I Sverige pågår just nu ett utdraget drama i tusentals akter. Det handlar om asylsökanden som lever i oviss väntan på beslut från Migrationsverket. Får de stanna? Eller blir det avslag och utvisning?
Bara under 2015 kom 163 000 asylsökande till Sverige. Majoriteten flydde från inbördeskriget i Syrien eller från terror och förtryck i Afghanistan. Omkring 35 000 av dem var ensamkommande barn eller ungdomar.
En av dem är Hameed. Han har fått en fristad hos en familj jag känner. En så kallad familjehemsplacering.
Hameed flydde med sina anhöriga från Afghanistan. De nådde till slut Turkiet och där väntade den farofyllda etappen över Medelhavet. Hameed var 16 år.
När de skulle gå ombord på båtarna tappade han bort familjen. Förmodligen hamnade de i en annan mer eller mindre sjöoduglig gummibåt.
Hameed klarade överfarten. Men hur gick det med de andra?
Han vet inte. Vet inte om de drunknade eller om de nådde stranden och kanske finns i något annat EU-land. Röda Korset har försökt spåra dem, utan att lyckas.
Hameed berättade att hans pappa arbetade som bagare, mamman var analfabet. Han kan bara hennes förnamn. Efternamn användes aldrig i byn de kom ifrån.
I dag talar Hameed svenska och går i skolan. Han väntar. Alla i familjehemmet väntar. En oviss plågsam väntan.
Hameed har kompisar – andra ensamkommande – som redan fått avslag från Migrationsverket. De ska utvisas till Afghanistan eller till andra länder de anses ha passerat på vägen till Sverige.
En del av dem som inte klarar sig igenom nålsögat – uppgifter talar om minst hälften – går under jorden. En del lever sedan gömda i svenska hem, andra blir uteliggare. I medierna rapporteras om självmord.
Jag har försökt sätta mig in i Hameeds situation. Att inte ens veta om min familj lever eller är utplånad. Jag orkar inte ens tänka de tankarna.
Sveriges nuvarande asylpolitik måste ändras. De öppna gränserna fram till 2016 bottnade i solidaritet och medmänsklighet. Men när övriga EU, utom Tyskland, valde en helt annan väg blev den svenska linjen ohållbar.
Tyvärr blev det nödvändigt med en restriktivare hållning. Men Sverige kan och har råd att ta ansvar för alla de ensamkommande barn och unga som kom till vårt land under åren 2013–2017.
Inför amnesti och låt dem stanna. Fortsätt samtidigt jobba mot förtryck och terror i världen. Och för att fler av EU:s länder visar solidaritet.
