”Att köra är en frihetskänsla”
Mötet. Elin Engström är lastbilschauffören som spelar polis i nya Beckfilmerna och gärna gör fler stunts i framtiden. För Transportarbetaren berättar hon om kärleken till föraryrket, men också om övergrepp och att vilja påverka i en mansdominerad bransch.
Det var bara en slump att Elin Engström började köra lastbil. När hon tog studenten i Sundsvall 2009 var det ekonomisk kris och svårt att få jobb. Elin visste inte vad hon ville göra. Så hon gick till arbetsförmedlingen och sa att ”jag tar vad som helst”.
Då fick hon ta truckkort och började på ett kyl- och fryslager.
– Jag handlastade mellan ett och fyra ton om dagen. Och så såg jag alla lastbilschaffisar som bara rullade till kaj och lastade på allt gods som jag hade slitit med hela dagen. Så jag gick tillbaka till arbetsförmedlingen och sa att jag ville köra lastbil i stället, säger Elin.
Det var lång kö för att få ta C-körkort, så arbetsförmedlingen sa nej. Men Elin hade bestämt sig. Hon åkte runt till olika åkerier i Sundsvall och fick dem att skriva på att de hade jobb åt henne om hon fick behörighet. Sedan gick hon tillbaka till arbetsförmedlingen och fick äntligen den utbildning hon behövde.
Distribution
För att snabbt bli en bra lastbilschaufför började hon med distribution.
– Då håller man på dagarna i ända och backar in i trånga utrymmen. Det är en stressig miljö där du är tvungen att lära dig att navigera snabbt.
Snart började Elin köra tankbil på längre turer där hon sov i bilen.
– Då gick det från att bli ett dagsjobb till att bli en livsstil. Jag gillade det. Jag hade en bra rutt och bra kollegor. Det är också speciellt att vara kvinna i en mansdominerad bransch. På något sätt känns det som att man får göra skillnad, säger hon.
När Elin fick jobb på Scania transportlaboratorium flyttade hon till Stockholm och körde lastbilsdelar från Södertälje till Zwolle i Holland. Samtidigt testade hon fordon och körde både Scanias egna och konkurrenternas lastbilar för att kunna jämföra dem.
– Det var ett större uppdrag som jag trivdes med. Jag gillade att ge tillbaka till branschen på det sättet, säger Elin.
Men det var ju egentligen inte meningen att hon skulle bli lastbilschaufför.
– Det skulle bara vara något tillfälligt, medan jag kom på vad jag skulle göra på riktigt. Så efter fem år som lastbilschaufför bestämde jag mig för att göra något helt annat för att se om jag saknade branschen.
Skådespelarutbildning
Trots att hon aldrig spelat teater, sökte Elin till en skådespelarutbildning i New York.
Hon övade in sina monologer i förarhytten och åkte till London för att spela upp dem.
– Jag har nog aldrig varit så nervös. Men det måste ha gått vägen, för jag fick ett stipendium på 225 000 kronor till utbildningen, säger hon.
Elin flyttade till New York och trivdes med skådespelandet. Men hon saknade lastbilsbranschen.
– Att köra är en frihetskänsla. Det är nästan något terapeutiskt för mig. Jag älskar det så mycket att jag har ALLA körkort, även MC och buss, säger hon.
– Jag saknade också att snacka med andra lastbilschaffisar, så jag gjorde det mest fördomsfulla jag någonsin gjort. Jag gick till en cigarrbar och satte mig i en stor läderfåtölj. Och mycket riktigt var det flera chaufförer där. Så jag snackade lastbilar med en massa främlingar hela kvällen.
Tillbaka i Sverige kombinerade hon skådespelandet med transportjobbet. Ofta spelade hon just lastbilschaufför i reklamfilmer och tv-program.
– Jag körde bland annat för TV4:s trailer till Bygglov och gjorde lite jobb för SVT där jag körde all tung utrustning.
Efter hårda tester blev Elin också uttagen till den största reklamfilm som Scania någonsin har gjort. Det var inför lanseringen av Next truck generation 2016.
– Vi körde i formation av en klocka och var uppställda som sekundvisare, minutvisare och timvisare, och körde enhetligt runt runt. Det var bara stuntmän som körde som sekundvisare eftersom det gick så fort, förutom jag och en till som var lastbilschaufför. Och det var bara jag som var kvinna, säger hon.
Så småningom fick Elin jobb på Scania Academy där hon utbildade förartränare över hela världen. Vid sidan om läste hon in en examen i internationell ekonomi. Efter det fick hon sin nuvarande tjänst som affärsutvecklare på Scania, med ansvar för Afrika, Mellanöstern och centrala Asien.
– Det innebär att jag reser ut till de regionerna och hjälper till att implementera olika projekt så att de kan sälja våra produkter, säger Elin.
Men hon tar fortfarande varje chans hon får att köra lastbil. Tidigare i år var hon i Mombasa och utbildade förartränare från Kenya, Uganda och Tanzania.
– De måste ha en helt annan uppsikt, för det kan springa barn, får och getter på vägarna. Därför fick jag anpassa utbildningen efter vad som är ett säkert och bränsleeffektivt körbeteende där.
Vid sidan om jobbet har Elin fortsatt att vara med i tv-serier och spelfilmer. I de fyra nya Beckfilmerna spelar hon polis.
– Vi älskar Beck i min familj, så det är hur stort som helst att jag är med där. Jag har bara en replik, men jag har ändå fått spela i en scen med Peter Haber. Jag brukar inte bli starstruck men med honom blev jag det, säger Elin och skrattar.
I flera filminspelningar har hon också gjort ganska avancerade stunttrick.
– En av de coolaste inspelningarna var när jag körde en lastbil bredvid en kamerabil som hade en fjärrstyrd kameraarm in genom rutan till min förarhytt. Det gick fort och vi var tvungna att köra i exakt samma hastighet. Vid ett visst ögonblick skulle kameraarmen snabbt dras ut ur bilen, samtidigt som jag tittade in i kameran. En sådan sak skulle jag ju aldrig få göra om jag inte kunde köra lastbil, säger Elin.
– Jag tycker att det här med stunts är spännande och vill gärna göra mer. Inom den världen är det ännu färre kvinnor än i transportvärlden generellt.
2017 var Elin med i en radiointervju för BBC med miljoner lyssnare, och pratade bland annat om jämställdheten inom transportbranschen. Efter det blev hon inbjuden att sitta med i en panel och representera kvinnliga chaufförer i Sverige, under en konferens om kvinnligt ledarskap i Toronto, Kanada.
– Det var jättekul att få vara ansiktet utåt för kvinnor i transportbranschen, och vara med och påverka, säger hon.
I panelen fanns representanter från flera länder. Sverige var det land som hade flest kvinnliga chaufförer i Europa.
– Då utgjorde vi sju procent. I Danmark var det bara en procent.
Sedan dess har det hänt mycket, men det är fortfarande få kvinnor i branschen. Vad beror det på, tror du?
– Jag tror att det handlar om flera saker. En sak är transportuppdragen. Nu generaliserar jag, men kanske att kvinnor ofta vill komma hem. Det är ju färre kvinnor inom utlandstransporterna än till exempel grustransporter.
Elin säger också att det finns en förlegad tanke om att en chaufför måste vara fysiskt stark.
– Det är bara bullshit. Att vara en bra chaufför handlar snarare om att ha rätt teknik. Tittar man på statistiken så är kvinnor ofta bättre förare. De kör mer bränsleekonomiskt och har färre skador. Men inom vissa segment som distribution, där man måste kånka, dra och rycka, är det ganska hård jargong.
– Det finns en stor sexistisk klump i den här branschen. Kvinnor har inte samma förutsättningar. Du ska sköta ditt jobb samtidigt som du måste utstå sexistiska kommentarer och att män tar på dig.
Elin har själv flera dåliga erfarenheter.
– Det är alltifrån en dask i rumpan när man går före en kollega upp för trappan på färjan, till att jag har blivit förföljd på autobahn tills jag var tvungen att ta rast och han kom efter och började rycka i dörren. Jag kunde inte ens gå ut ur hytten och gå på toa. När jag bodde i bilen kunde det komma folk och knacka på min hytt mitt i natten. Det gjorde att jag kände mig otrygg.
Elin tvingades hitta på strategier för att undvika närmanden. När hon skulle äta på raststoppen satte hon sig i passagerarsätet för att männen skulle tänka att ”jaha, chauffören är på toa”.
– Det är ju tragiskt att man måste ta till sådana lösningar, säger hon.
Det har också hänt värre saker. När Elin skulle ut på sitt första långdistansjobb åkte åkeriägaren med. De skulle sova i hytten och Elin hade överslafen.
– Då drog han ner mig i underslafen och tog på mig och kysste mig i nacken och på ryggen. Jag bröt mig loss och låg hela natten i min överslaf och kunde inte sova. Jag var 20 år och ville bara göra mitt jobb, inte bli objektifierad eller tafsad på.
Elin vågade inte säga något. Hon var rädd för vad som skulle hända eftersom de var ensamma ute i skogen. Så hon väntade tills de var på motorvägen på väg hem. Då berättade hon för honom vad hon tyckte. Hon sa att det han gjort inte var okej och att han var en skamfläck för branschen.
– Då blev det ett annat ljud i skällan. Han sa att jag inte fick berätta för någon och erbjöd mig fast jobb, säger Elin.
Elin sa att hon tog jobbet, men bara för att hon ville trycka till honom.
– Nästa gång jag skulle köra själv var på påskafton. Då ringde jag till honom 20 minuter innan jag skulle i väg och sa: ”Tror du att jag är dum i huvudet? Tror du att jag vill jobba med dig?” Sedan hade han en del trubbel med att hitta någon annan som ville köra på påskafton.
När ryktet spred sig om vad Elin hade utsatts för, sökte folk upp henne för att visa sitt stöd.
– De flesta vill ju inte att branschen ska vara så där. Det var en av anledningarna till att jag stannade. Att det fanns en större grupp som stöttade än som förtryckte.
Varför tror du att #metoo inte fick något större genomslag i transportbranschen?
– Jag tror att det beror på att många är rädda för att folk ska säga ”herre gud kan du inte ta ett skämt, det är ju bara jargong”. Det är mer knäckande än att bara vara tyst. Det är hemskt men jag tror att det handlar om det.
– Det är så himla tråkigt att behöva prata om sexism inom branschen, för det är en bransch som jag verkligen älskar. Men jag kan inte sticka under stol med att det finns. Jag har både mina absolut bästa arbetsminnen i den här miljön, och mina absolut värsta.
Vad kan man göra för att ändra på det?
– Rent krasst tror jag att det behövs ett generationsskifte. Det är den gamla skolan som driver det här. De tycker inte att kvinnor ska köra och vara i den här miljön.
När Elin säger att hon är lastbilschaufför får hon alltid en av två reaktioner: ”Wow, shit vad coolt!” eller ”Va?! Kör du lastbil?” Det är sällan någon reagerar helt neutralt.
– Innan det har normaliserats så kommer det att vara så. Att bara för att du är tjej så kommer du att få motstånd för ditt kön.
Elin säger att det behövs fler kvinnliga förebilder för att normalisera och få bort könsstereotypa beteenden och fördomar.
Det går ju framåt, tillägger hon. Och det är bra.
– Det är så kul att fler tjejer börjar köra. Det handlar inte om styrka eller kön. Gillar du att köra så kör!
