”Bemanning hindrar ungdomar att få anställning”

Cicilia, Pernilla och Thomas arbetar alla på bemanningsföretag i Göteborgsregionen. Ingen av dem tror att lägre ungdomslöner löser problemet med den höga arbetslösheten bland unga. Så länge arbetsgivare, oreglerat, kan använda inhyrda kommer de att välja det framför direkt anställning, menar de.

– Jag läste om förslaget med ungdomslöner på 75 procent och tyckte det lät ganska idiotiskt. Men samtidigt vore det bra om man hjälpte ungdomar att få utbildning som verkligen leder till jobb, säger Cicilia Durevall, 25 år och mamma till ett barn.

Genomströmningen av unga är stor på uthyrningsföretaget Tranpenad där hon arbetat i sju år. Majoriteten stannar inte längre än ett och ett halvt år.

– Tittar man på Arbetsförmedlingens Platsbanken så är det nästan bara bemanningsarbeten som annonseras ut till unga. Lärlingsplatser verkar bra och skulle säkert fungera inom många branscher, ifall bemanningsbolagen inte fanns. Inhyrning gör det så lätt för företagen att göra sig av med personal.

Ett lärlingssystem kunde fungera ungefär som yrkesutbildning i dag, resonerar Cicilia.

– Man lär sig mer när man är ute och praktiserar än när man sitter i skolbänken. Jag har svårt att sitta still och har aldrig varit så pigg på att plugga, men nu har jag anmält mig till en logistikutbildning till hösten.

I ett internationellt perspektiv är den svenska bemanningsbranschen omgärdad av få restriktioner, enligt professor Eskil Wadensjö vid Stockholms universitet. Enda regeln är att uthyrningsbolagen inte får ta betalt av sökande för att förmedla jobb. Cicilia, och kollegorna i en nystartad Transportklubb, vill se strängare reglering, som exempelvis procentsatser för hur stor andel inhyrda ett bolag får ha.

– Den längsta sammanlagda tid jag varit på ett och samma företag är tre och ett halvt år. De flesta som jobbar inom bemanning accepterar vilka villkor som helst, bara de får en fast tjänst på ett kundföretag. Men jag totalvägrar, eftersom jag då skulle tvingas gå ner i lön.

Den ekvationen förklarar Cicilia med att kundföretagen, när de väl tar över tidigare inhyrda som egen personal, börjar om med en ny provanställning med ingångslönen. Det fortsätter ofta med andra ovissa anställningsformer som timanställning med mera.

– Jag har skaffat mig sju års erfarenhet, varför ska jag då tvingas sänka min lön om jag blir fast anställd på ett annat företag än uthyrningsbolaget?

Pernilla Tindvall, 25 år, är ordförande i bemanningsklubben på Tranpenad. Hon tycker att unga har lika stor rätt till full betalning som äldre:

– Du kan faktiskt vara 24 år och ha både ett och två barn att försörja. Anser företagen att de inte kan betala fullt ut för yngre borde staten gå in med pengar. Unga ska inte drabbas. Fast… då blir det i och för sig ändå vi arbetare som får betala det, via skatten.

– Utan gymnasiekompetens är man nästan chanslös på arbetsmarknaden.

Pernilla betonar att bemanning i sig inte är fel, men att uthyrningen ska återgå till det som var tänkt, att utnyttjas vid tillfälliga arbetstoppar och sjukdom.

– Nu används inhyrning för att komma undan arbetsgivaransvar. Striktare reglering behövs också mellan uthyrnings- och kundföretagen. Facket måste bli bättre på att kolla upp att tecknade avtal verkligen följs. Det har förbunden hittills varit väldigt dåliga på, menar Pernilla.

Att IF Metall och ytterligare förbund redan träffat avtal med introduktionslöner kommenterar hon:

– Det är vedervärdigt, horribelt! Nästa gång kollektivavtalet för uthyrda ska omförhandlas vill vi som arbetar inom bemanning vara med!

Thomas Högström är med i den nystartade Logentklubben i Göteborg. Han avfärdar alla former av speciella anställningsformer för ungdomar.

Lars Karlsson, ordförande i Logents bemanningsklubb i Norrköping, råder regeringen och LO:

– Gå ut och fråga ungdomarna själva hur de tycker att vi ska åtgärda problemen. I dag ser jag hur många unga tröttnar på allt strul inom bemanning och börjar plugga i stället.