Chaufför drar ökänt åkeri inför rätta
Radoslaw Rostkowski från Borås sökte jobb på Andreassons Åkeri i Veddige. Efter tre månader med 78-timmars arbetsveckor för 63:50 i timmen – brutto – berättar han att han blivit misshandlad, lurad på pengar och svartlistad hos de andra åkerierna i trakten.
Det första Radoslaw säger sedan kaffekopparna ställts på bordet, är att han inte vill ha någon ”snyfthistoria om den stackars polacken”. Han vill bara ha sin rätt, han har sparat alla papper och han är beredd att ”gå till Högsta domstolen om det behövs”.
Alltihop började i somras, när Radoslaw sökte arbete och genom polska bekanta kom i kontakt med Yvonne Andreasson, vd för Andreassons Åkeri i Veddige AB. Ett företag som ökat sin omsättning från 89 miljoner 2007, till över 200 miljoner i den senaste årsredovisningen från 2010. Åkeriet har tidigare uppmärksammats av både Transportarbetaren, Uppdrag Granskning och andra medier i samband med lönetvister, indragna trafiktillstånd, brott mot kör- och vilo-tiderna med mera (se faktarutan).
– Först sa Yvonne att de inte hade något jobb åt mig, men sedan ringde hon nästa dag och sa ”kom direkt så får du en körning till Norge”. Jag frågade om avtal, försäkringar och sådant. Hon sa att jag inte skulle bekymra mig, de skulle fixa allt när jag kom tillbaka från Norge. Då skulle jag få papper på en anställning, säger Radoslaw.
Han satte sig i lastbilen den 20 juni. Efter tre dagar på norska vägar, med nytaget lastbilskort och utan några som helst skrivna avtal, kom Radoslaw tillbaka till Andreassons i Veddige och väntade sig att få skriva på ett anställningskontrakt.
I stället erbjöds Radoslaw ett kontrakt som egen företagare, daterat retroaktivt från den 20 juni. Och kontraktet var inte utställt av Andreassons Åkeri, utan av Zimit Transportförmedling AB. Ett nystartat bolag med Yvonne Andreassons make Karl-Erik Andreasson som enda ordinarie styrelseledamot.
– Sedan sa hon att om jag inte startade firma i Polen skulle jag inte kunna få betalt för de uppdrag jag redan utfört, säger Radoslaw.
Men körningar fanns det gott om. Radoslaw körde ”för fullt” utan några papper alls, fram till den 8 juli då han åkte till Polen och registrerade firman Trans Speed i staden Szczecin. Trots att han bor med fru och barn i Borås.
Med firman registrerad kunde man äntligen skriva ett kontrakt mellan Trans Speed och Zimit. Radoslaw medger att kontraktet inte specificerar hur mycket han skulle få betalt, inte heller om ersättningen skulle beräknas på antalet arbetade timmar eller på antalet körda kilometer. Men han hävdar att parterna muntligen kom överens om 150 kronor per arbetad timme.
– Jag har hela tiden debiterat dem per timme, och jag ville ha 150 kronor i timmen som en normal svensk ersättning. Eftersom jag bor i Sverige, sammanfattar han.
Och jobb fanns det, som sagt. Radoslaw körde både singelbil och dragbil med trailer, i såväl Sverige som Norge. Han har utskrifter från förarkortet som visar att han arbetat totalt 1 035 timmar från den 20 juni till och med den sista september. Alltså cirka 315 timmar per månad eller 78 timmar i veckan i snitt.
Han poängterar dock att inte alla de 1 035 timmarna är körtimmar, utan att totalsiffran även omfattar servicejobb i verkstaden och annat arbete. Radoslaw framhåller, inte utan stolthet, att han oftast lyckades följa reglerna om kör- och vilotider. Men inte tack vare Zimit.
– Man kunde få i uppdrag att köra från Varberg till Stockholm nu på direkten. Om man påpekade att man bara hade två timmars körtid kvar så blev svaret att ”det går nog bra ändå”. Vid några få tillfällen gick jag med på sådana körningar, men oftast ville jag inte. Alla chaufförer vet ju att det är olagligt. Redan då började de irritera sig och tycka att jag var besvärlig, säger Radoslaw.
Och när fakturorna betalades motsvarade summorna inte Radoslaws förväntade 150 kronor per timme, utan var betydligt lägre.
– Jag pratade med ekonomipersonalen men de var inte intresserade, de hänvisade direkt till Yvonne. När jag pratade med henne så sa hon bara att om du inte tycker om det, så kan du dra. ”Varför stör du mig?” imiterar Radoslaw med en teatralisk axelryckning.
Efter varje körning gick han till kontoret, som Zimit Transportförmedling delar med Andreassons Åkeri, och frågade efter sina pengar.
– Men på kontoret sitter polska medborgare, och de tyckte bara jag var besvärlig eftersom ingen annan bråkar om det här. De har över 100 förare och kör samma system med allihop. De flesta är polacker eller rumäner och har inga kunskaper i svenska språket eller i de svenska reglerna. De sitter i sina tillfälliga boenden och gråter och gnäller, men ingen sätter sig på tvären.
Det gjorde däremot Radoslaw, och hans diskussioner med kontorspersonalen blev allt mer irriterade. En dag i slutet av september blev en dispyt om pengarna så upprörd, att Radoslaw vände på klacken och stormade ut genom dörren. Bara för att upptäcka att två män följde efter honom med hotfull uppsyn.
– Jag hoppade in i lastbilen och försökte prata med dem genom bildörren, men en av dem grep tag i dörren och slängde igen den över min fot. Det gjorde jävligt ont och senare hade jag ett stort blåmärke, men ingenting bröts. Han sa till mig att ”slutar du inte bråka om dina pengar så kommer jag att skada dig”. Jag tror att de här två männen ville tysta mig, de ville inte att jag skulle ställa till oro i den polska gruppen häromkring.
Situationen lugnade ner sig när några andra män kom fram för att se vad som stod på, och Radoslaw körde därifrån.
Efter denna händelse ville Radoslaw inte jobba åt Zimit längre.
– Jag fortsatte faktiskt att köra några dagar till, men det var inte kul, jag mådde dåligt psykiskt. Jag ringde Yvonne och sa att det här får vi avsluta nu på en gång. Jag hade egentligen fyra veckors uppsägningstid men hon sa att det var okej.
Radoslaw är tydlig med att han inte misstänker Yvonne Andreasson för att ha legat bakom misshandeln på något sätt. Han uppger också att hon visade förståelse för att han ville slippa uppsägningstiden efter det som hänt.
Totalt har Zimit betalat Radoslaw 65 718 kronor för hans arbete, till största delen baserat på så kallad milpeng. Utifrån de 150 kronor i timmen som Radoslaw menar att man kommit överens om, fakturerade han ytterligare 89 532 kronor för de 596 arbetade timmar han inte fått betalt för.
När han efter flera påminnelser fortfarande inte fått betalt, lämnade han ärendet till Kronofogden. Zimit bestred fakturan och saken överlämnades till Varbergs tingsrätt i slutet av februari.
Sedan dess har dokumentationen hos tingsrätten svällt till en omfattande lunta med skriftväxling mellan Radoslaw Rostkowski, Zimit Transportförmedling och bolagets juridiska ombud. Bland annat drar Zimit plötsligt upp de fyra veckornas uppsägningstid, och hotar med en motstämning för kontraktsbrott.
– Jag tror det är Yvonnes jurist som rått henne till det, som ett sätt att försöka knäcka mig. De vet att jag inte har några pengar, säger Radoslaw.
Yvonne Andreasson avvisar kategoriskt all kritik som Radoslaw kommer med. Till att börja med ser hon det inte som Zimits ansvar, ifall Radoslaw körde utan avtal och försäkringar från den 20 juni till den 8 juli.
– Jag tror inte att det stämmer, jag måste kolla i mina papper i så fall. Men han har utgett sig för att vara egen företagare från början, så allt det där är hur som helst hans eget ansvar. Vi använder oss inte av något annat än egna företagare, vi anställer inte. Ville han utföra uppdrag åt Zimit fick han godta det. Han slåss med alla medel, han har försökt sätta Kronofogden på mig och han har hotat med att gå till tidningarna. Men det var hans eget val från början, säger Yvonne Andreasson.
Skrivelser som Zimit lämnat in till tingsrätten visar att man betalat Radoslaw Rostkowski – liksom dussintals andra chaufförer med polska namn – milpeng på 18 kronor milen. I vissa fall, när de varit två förare i bilen, har milpengen uppgått till 11 kronor per person och mil.
Yvonne Andreasson vill i dag inte närmare gå in på frågan om Zimit ska betala milpeng eller de 150 kronor per timme som Radoslaw begär.
– Tvisten ligger i domstol nu, jag vill inte kommentera den, säger hon.
Om Zimit får rätt i domstolen, och Radoslaw inte ska ha mer än de 65 718 kronor han redan fått, landar han på knappt 20 000 kronor brutto i månaden. För över 300 timmars arbete per månad. Det motsvarar en ersättning på 63 kronor och 50 öre per timme, före skatter och sociala avgifter.
Omräknat till vanlig lön motsvarar det cirka 40 kronor i timmen. Före skatt.
Är det en anständig ersättning för hans arbete?
– Radoslaw har inte jobbat några 1 035 timmar. Hade han gjort det så skulle han ha brutit mot alla kör- och vilotidsregler som finns. När han får det till så mycket så räknar han in timmar som han sovit i bilen och annat. Grundproblemet är att han försöker hävda rättigheter som en anställd trots att han är egen företagare. Och som egen företagare har man inte samma rättigheter som en anställd, säger Yvonne Andreasson.
När det gäller hotet om motstämning för kontraktsbrott – är det rimligt att kräva att någon ska jobba kvar fyra veckor efter att han blivit misshandlad och hotad på jobbet?
– Det där får domstolen avgöra. Det finns inget som säger att den misshandeln har inträffat. Det har gjorts en polisanmälan men jag har inte sett någonting.
Om utredningen skulle visa att misshandeln ägt rum, i era lokaler och mellan era uppdragstagare, hur skulle du se på det?
– Jag tänker inte spekulera i en massa ”om”. Men det är klart att det skulle bekymra mig om det inträffat en misshandel här, likaväl som det bekymrar mig när det inträffar misshandel överallt i samhället. Det är väl aldrig bra om någon blir misshandlad.
Hur vill du beskriva samarbetet mellan Zimit och Radoslaw Rostkowski?
– Jag behöver inte göra det öppet. Det tar jag om det blir något i tingsrätten.
Hemma vid kaffebordet i Borås, nu överbelamrat med papper från tingsrätten, berättar Radoslaw att han gärna skulle fortsätta arbeta som lastbilschaufför trots allt.
– Men det är svårt, eftersom de flesta åkerier här i trakten får uppdrag från Zimit. De snor kontrakt genom att dumpa sina priser, vilket de kan göra genom sitt upplägg med underbetalda F-skattare. Sedan säljer de kontrakt till andra åkerier. De har fruktansvärd makt i branschen här i Västsverige, och de har gjort mig till det svarta fåret i hela historien, säger Radoslaw.
Sedan han slutade köra för Zimit har han jobbat en period på byggfirma, och funderar nu på att starta eget i byggbranschen. Framtiden är osäker, snyfthistoria eller ej.
– Jag vet inte vad som kommer att hända i tingsrätten, men jag kan åtminstone uppmärksamma andra på vad som faktiskt händer i den här branschen, avslutar Radoslaw.
