Dagens uppdrag: Sprida ”brunsås”
Slambilschaufför. – De flesta tror nog som dagisbarn att vi mest suger bajskorvar, men vi håller på med en massa olika grejer. Vi kör fett, vi kör olja. Vi kör, suger och tömmer i stort sett allt, har olika bilar för olika uppdrag. I dag ska jag ut och sprida ”brunsås”.
Orden är Jimmy Söderströms. Han är 60 år och slambilschaufför. Eller spoltekniker, om man vill uttrycka det fint, säger han med ett skratt. Stoltheten finns där. Jimmy kom till företaget Cija Tank i Saltsjö-Boo, utanför Stockholm, för att jobba extra en vecka. Nu har 25 år gått.
– Vi har en fruktansvärt bra gemenskap och vår vd Patrik har själv kört. Man behöver aldrig känna att man är jobbig när man knackar på hans dörr och vill prata om något.
Klockan är 6.20 och den där brunsåsen ska vi återkomma till. Chaufförerna sitter utspridda vid borden i det avlånga fikarummet, böjda över sina mobiler. Jimmy brukar komma bland de första på morgonen och sätta på kaffe. En bekymrad kollega kommer fram till honom.
– Hittar du det inte så får du skriva det: Hittar inte oljeavskiljarlarmet, säger Jimmy.
Det gäller en halvårskontroll och tömning av en oljeavskiljare, larmet som ska varna om något är fel är puts väck. På anslagstavlan lyser orden ”Jugge! Boka rockkryssning”. Jörgen Müller nickar, redan gjort. De som vill hakar på varje år.
– Jugge är sista raggarn som höjer flaggan, säger Jimmy.
En åtta, tio amerikanare har jobbarkompisen där hemma, avslöjar han.
Ingen annan kör slambilen
På väg ut mot slambilen, som ingen utom han kör, passar Jimmy på att visa omklädningsrummet med dusch och bastu. Gänget är ”lite som brandkåren”. Rena kläder här och smutsiga där”, pekar han och visar tvätthallen.
– Där tvättar vi våra olika bilar. Den som står där kör mest tankrengöringar.
Jimmy stoppar kortet i färdskrivaren och slår på gps:en. För säkerhets skull har han skrivit ut ett kartblad också med slutadressen, till fastighetsägarna som beställt ”brunsås”. Inte dumt att ha lärt sig taxikartan för att få ett hum om vart han ska, tycker Jimmy. Han ringer trafikledningen:
– Tjena, hur mycket tycker du jag ska lasta upp, vet ju inte hur bred vägen är? Två, tre kubik? Då fyller jag upp tre, kanon!
Dustex i tanken
Sagt och gjort. Jimmy drar slang och fyller tanken med ”brunsås”, Dustex, färdigblandad sen i går då kunden beställde ”fullt lass”. Fast tolv ton var alldeles för mycket, så det räcker till i dag med.
– Dustex är melodin nu, en restprodukt från trävaruhanteringen som består av kåda och vatten. Den binder vägdamm och är bättre för både djur och miljö än salt. På byggarbetsplatser där många trampar runt, kör dumprar och dammande maskiner är den särskilt populär.
Jimmy får ofta vara på plats tidiga morgontimmar för att hinna undan före morgonruschen.
– Jag ska bara hämta rampen.
Den liknar en harv, som Jimmy kopplar bakpå bilen för att sprida kådan.
Utmaning
Han styr mot Ingarö, med både fritidshus och fast bebyggelse, droppar kommentarer om den hopplösa Stockholmstrafiken (oj, oj, innan de byggde Södra länken). Så småningom glesnar det mellan bilarna och träd och grönska tar vid. Vi är framme vid en smal grusväg och en liten parkering. Jimmy kliver ur hytten.
– Underbart, som gjort för en liten tankbil, säger han ironiskt. Jag måste ut och titta vart vägen fortsätter. De hade kunnat säga: Ta gärna en mindre bil, men… Det är det här som är utmaningen.
Jimmy slår på spridaren bakom bilen och tråcklar sig backen upp mellan träden, backar in på en sidoväg och kör en vända till. Uppför ännu en backe och så tillbaka. En doft av bark och sirap sprider sig, vägen färgas brun. Han kör ofta två vändor. Utanför ett hus står två parkerade Teslor, en vit skåpbil dyker upp, föraren väntar otåligt. Hotad?
– Ja, det har väl varenda chaufför blivit, mer eller mindre, säger Jimmy när han vänder åter mot företagets gård där fordonen trängs. Folk kommer ibland och säger: Flytta på dig jag ska till jobbet. Jag är på jobbet, svarar jag. Det har de inte riktigt tänkt på.
Torrsug
Efter ett snack med trafikledningen i Saltsjö-Boo passar Jimmy på att visa torrsugen, en stor bil med torrfilter som bland annat används för att suga ut kutterspån från vindar, liksom jord, och skräp under hus eller grus från tak. Han stannar vid den lilla filmkameran (för mindre rör) och den stora (för grövre) om förarna inte lyckas bryta igenom ett stopp och behöver ta reda på varför. Ibland fastnar stora råttor på bild. De är pilsnabba och kilar också utanpå rören.
– Om råttor tycker vi inte.
Företagets främsta jobb är att suga avloppsfett på restauranger, ur oljeavskiljare och båtar, liksom att tömma septitankar med toaslam (bajskorvar). Jimmy brukar besiktiga oljeavskiljare, liksom diesel- och bränntankar, fast diesel och brännolja för att värma upp hus är på tillbakagång för miljövänligare alternativ.
– På våren och sommaren har vi mycket dagvattenbrunnar och kör ofta till dagis och skolor.
Jimmy är åter på rull, på E4:an mot Rosersbergs industriområde i Sigtuna kommun, två oljeavskiljare ska sugas ur och kontrolleras. Han öppnar sin plastburk, tar ett bett av förmiddagsmackan och en klunk ur en liten flaska Coca-Cola.
– Men vilket arbetsväder vi har!
De flesta blir glada
Jobbet är tacksamt för de flesta blir så glada när Jimmy kommer och befriar dem från elaka stopp i kök och badrum eller suger upp vatten vid skyfall och översvämningar. Mindre lyckliga blir restaurangägarna när han dyker upp nära lunchtid.
– Kan du inte komma klockan åtta i stället, kan de säga. Men jag kan ju inte vara åtta på alla ställen. Det luktar sur ost, härsket när vi suger och det ÄR ju härsket. Första gången nyanställda ska tömma fettavskiljare är alltid en syn. Det är inte så roligt…
Annars är tjusningen med jobbet att han kommer in på så många avstängda platser som örlogsbaser, den jättelika Coca-Colafabriken i Jordbro och Drottningholms slott. Vid en snösmocka för några år sen dignade hustaken av snö och slambilsförarna fick rycka ut och suga bort den – för att taken inte skulle falla in.
Andra mer udda uppdrag är att suga upp kulor från polisens skjutbanor, tömma dammar och suga bort sand ur Skansens jätteakvarium. Ibland kallas slamarbetarna också in för att ”vattenbomba” på soptippar när flis fattat eld.
”I samma skitbransch”
Jimmy ringer upp yngsta sonen Tobias. Hur är det? Var är du? Sen ska han kolla med sin äldsta, som startat reliningfirma (rörinfodring) där lillebror jobbar. Vi är i samma skitbransch, skämtar han och är de i närheten av varandra brukar de träffas för lunch.
Bägge killarna hängde med pappa i tungbilen som små, precis som Jimmy hängde med sin. I gruvan.
Vi är framme vid ett företag som tillverkar betongelement för en halvårstömning. Jimmy drar fram slangarna, en grov och en tunn halvtums spolslang, krokar vant upp brunnslocket utanför byggnaden, suger upp oljeblandat vatten och spolar rent. Det går på ett kick.
Värre blir det att ta sig in genom grinden. En truckförare kör fram och åter innanför inhägnaden, men tar ingen notis. Jimmy får kliva ur och be en tjänsteman öppna. Han tricksar slambilen mellan betongblocken och backar till brunn nummer två.
Lunch med ena sonen
Och så ligger vi åter på vägen. I går blev det två korvar på en mack till lunch och Jimmy slet med ett avloppstopp till klockan 19. Men i dag väntar lunchdejt och klockan 16 ska kotknackaren ”knäcka till” hans onda rygg och axlar igen. De spökar från tiden han körde frukt och grönt och drog dubbla rullburar, en i varje hand. För sent att ångra nu, men knäna har Jimmy i alla fall klarat.
Han hinner avverka både fläskfilé, salladsbuffé, flera lumparhistorier (C-kortet tog han i militärtjänsten) och kaffe innan sonen Dennis dyker upp på lunchkrogen med två anställda. Det körde ihop sig.
Hur är det att ha farsan i samma bransch?
– Jo då, man har lärt sig en del Jag började sommarjobba tidigt och känner mig bekväm med grejerna runt omkring. Vi har lite olika erfarenheter och det är alltid bra att ringa varandra och kolla.
Jimmy nickar.
– Världsmästare blir man inte på en dag, man lär sig nytt hela tiden.
Tömma tanken
P-tiden tickar ut. Det är dags att åka och tömma det vi har i tanken, avgör Jimmy. Han har bara ett fack i sin, medan andra kan ha två, för att exempelvis suga olja på ett ställe och fett på ett annat. En ny grind och vid SRV:s återvinningscentral i Södertörn, Huddinge, får Jimmy napp direkt, säger ”tvätthallsslam” in i högtalaren som svar på vad han har i lasten.
Förorenat vatten.
”Varsågod.”
Jimmy kör fram och parkerar på en stor plan yta med mörka avlagringar kring kanterna. Strax intill spolar en miljöarbetare från Ragn-Sells sin tank ren, skyddad av gummistövlar och vit engångsoverall. Vattnet stänker. Men skyddskläder hoppar Jimmy över, de får själva välja, säger han. Skita ner sig eller inte.
– När de skulle bygga om tippen gick projektledaren runt bland oss chaufförer och frågade: ”Hur vill ni ha det?” Vi vill kunna backa in i en ficka och fram till en kant, som man kan tippa över och ner i. De gjorde precis tvärtom.
– Nu står vi på planen, tömmer rätt ut på backen och spolar rent mitt i skiten. De borde satsa lite mer på oss som tippar! Overall ska inte behövas.
Jimmy tar några raska kliv mot en byggnad, hämtar en hink och tappar den halvfull ur tanken. Han hejar bekant på mannen som tar emot hinken och testar vätskan. Oljespill och föroreningar måste gå att separera från vattnet.
– Den blev godkänd, annars hade vi fått åka till Ragn-Sells större anläggning i Bro, så där tio mil bort.
Fullbokad
Trafiken tätnar på hemväg och trafikledningen ringer. Hinner han med ett uppdrag ”brunsås” till ett brobygge i morgon? Dagen är redan fullbokad.
– Det blir nog att kliva upp klockan fyra och köra Dustex först om jag ska hinna, säger Jimmy Söderström.
