Därför säger Transport nej till dubbla avtal i hamnarna
Hamn. Sex dagar av varslade strejker och lockouter. På konfliktens tredje dag har Transports avtalssekreterare Peter Winstén svårt att se en lösning: – Inte ens Hamnarbetarförbundet tycker i grunden att det är bra med dubbla fack och dubbla kollektivavtal i hamnarna.
I Sverige finns två hamnfack. LO-förbundet Transport med 1 600 stuveriarbetare och konkurrenten Hamnarbetarförbundet (HF), med omkring 1 300 medlemmar. HF bildades 1972 när drygt 950 hamnarbetare bröt sig ut Transport.
Vad handlar konflikten egentligen om, undrar många.
Det korta svaret är: kollektivavtal.
Under sin 47 år historia har HF aldrig haft något centralt avtal. Det är Transport som hela tiden tecknat uppgörelser om lön och andra villkor med arbetsgivarna i Sveriges Hamnar.
HF har spelat ett slags andrafiol. Utan avtal och fredsplikt har förbundet kunnat strejka eller hota med konflikt lite nu och då.
Nu slåss HF för ett eget avtal. Eller möjligen en trepartsmodell där båda hamnfacken förhandlar tillsammans mot arbetsgivaren, vid samma bord.
Transport har kallat HF:s agerande för direkt oansvarigt. Avtalssekreterare Peter Winstén säger:
– Konflikten drabbar svenska hamnarbetare, den drabbar svensk import och exportindustri och i förlängningen riskerar den att drabba även klimatet om fler transporter flyttas över på väg.
– Vi har arbetat hårt och länge för att bidra till att stärka Sveriges hamnar och därmed skapa fler arbetstillfällen. Konflikten går i rakt motsatt riktning och riskerar även att driva arbetsgivarna i famnen på bemanningsföretag.
Varför vill Transport inte samförhandla med HF och teckna ett avtal där tre parter skriver under?
– Stuveriavtalet är komplicerat och bygger på att det kompletteras med lokala överenskommelser i de olika hamnföretagen. Som det är i dag har vi tillräckligt med problem med arbetsgivarna, utan att tvingas blanda in en tredje part.
Peter Winstén pekar också på olika kulturer i HF och Transport:
– Transport har representativ demokrati. Vi diskuterar fackliga frågor på arbetsplatserna och medlemmarna väljer representanter som sin tur utser ombud till bland annat avtalskonferenser och förhandlingsdelegationer.
– HF hävdar att man har direktdemokrati där medlemmar får rösta innan förbundet tar ställning i viktiga frågor. Det kommer att bli besvärligt att förena de här två synsätten. Som förhandlare för Transport skulle jag bli tvungen att förhandla både med Sveriges Hamnar och HF, samtidigt.
Peter Winsten tycker också att det blir konstigt om HF:s medlemmar får ”vetorätt”.
– Låt säga att Transport och HF efter veckor av gemensamma förhandlingar lyckas nå en uppgörelse med arbetsgivarna. Den ska sedan ut på omröstning i HF och deras medlemmar, som är minoritet, säger nej. Är det demokrati?
– Varför skulle våra medlemmar, som i mer än 100 år burit stuveriavtalet, tycka att den sortens förhandlingsordning vore bra?
HF kräver ett eget likalydande avtal. Vad är problemet med det?
– HF kräver inte bara ett likalydande avtal, då hade de kunnat acceptera arbetsgivarnas bud på hängavtal på vårt avtal. De vill ha inflytande över innehållet också, och rätt att teckna lokala uppgörelser.
– På hela arbetsmarknaden strävar fackföreningsrörelsen efter att ha ett fack och ett avtal på varje arbetsplats. Det är för att arbetsgivarna inte ska kunna spela ut de anställda mot varandra. Praxis är också att först tecknade avtal gäller.
– Inte ens HF tycker i grunden att det är bra med dubbla fack och dubbla avtal i hamnarna. Men om vi ändå får två avtal och två fack som sedan förhandlar fram olika lokala villkor. Ska det då vara en lön för Transports medlemmar och en annan för HF:s? Och de som står utanför facket, vad gäller för dem?
