De nya jobben finns i låglönesektorn?
Debattörer och politiker hävdar ofta att det lönar sig att satsa på utbildning, eftersom de okvalificerade jobben sägs bli färre och färre. Men nya rön visar att låglönejobben faktiskt är den kategori som ökat mest på senare år.
På 1970-talet debatterades jobben och arbetsmarknaden flitigt. Forskarna var inte överens om ifall kvalifikationskraven ökade eller minskade.
De studier som gjordes gav så småningom klara belägg för att kraven ökade, samtidigt som de enkla, manuella arbetena blev färre. Jobbtillväxten fanns i stället i tjänstesektorn. Inte minst inom vård och omsorg.
Har trenden fortsatt? Den frågan ställde sig Rune Åberg, tidigare professor vid Umeå universitet. Han har analyserat branscher och lönestatistik. I en färsk artikel i tidskriften Ekonomisk debatt beskriver han en arbetsmarknad som gått mot ”polarisering”.
I flera decennier växte andelen jobb med högre löner. Men i slutet av 1990-talet hände något. Jobben i mellanlöneskiktet började minska. För civilingenjörer och andra högutbildade höll den positiva trenden i sig.
Från millennieskiftet fram till 2008 skapades nya jobb i både låglönesektorn och i de högsta löneskikten. I mellanleden var det kärvare. Både inom industrin och i offentliga sektorn försvann lägre tjänstemannajobb.
I samband med den ekonomiska nedgången 2008–2009 blev det motigt även för de högkvalificerade grupperna. Tillväxten upphörde.
Tvärtemot forskarnas tidigare förutsägelser ser det alltså ut som om andelen okvalificerade, lågavlönade arbetare är den grupp som ökat mest under de senaste fyra, fem åren.
Vad är det som ligger bakom förändringen?
Här blir det mer av spekulationer från Rune Åbergs sida. Efter det borgerliga maktövertagandet har arbetslöshetsersättningen försämrats, samtidigt som staten går in och subventionerar låglönejobb inom exempelvis restaurang och städ. Men han pekar också på en IT- och teknikutveckling som rationaliserat bort jobb i branscher med mellanlöner.
Slutsatsen blir att det som hänt kan vara början på ett ”mer djupgående och bestående förändringsmönster”.