Debatt

Det handlar om världsbilden

Förstamajdemonstration
Facket & framtiden

Debatt. Jag tror att valet i september kan sammanfattas med fyra ord: Det handlar om världsbilden. Jag är dessutom övertygad om att de fackliga organisationernas största utmaning under de kommande åren är att klara av att forma och etablera sin egen bild av vilket samhälle vi lever i. Och vilka frågor som ska styra utvecklingen framåt.

Eller ännu enklare uttryckt: Den som vinner slaget om världsbilden vinner. Punkt.

Under flera år har Sverigedemokraterna och den populistiska extremhögern haft det initiativet. Genom att bygga sin organisation stark, driva debatten på nätet och hela tiden vara kontroversiell har de styrt vilka frågor vi alla ställer om samhället och politiken.

Hur mycket invandring tål Sverige? Vad gör vi åt alla gästarbetare från Polen och Baltikum?

Tänk om frågorna skulle formuleras på ett helt annat sätt, med en annan världsbild som utgångspunkt:

Hur kan samhället bli starkare med hjälp av migrationen? Hur ska arbetsrätten och rättvisan på arbetsmarknaden bli starkare?

Det säger sig självt att en diskussion kring de frågorna skulle leda till helt andra svar.

För den fackliga rörelsen är detta ingen nyhet. Ända sedan globaliseringen tog fart för 25–30 år sedan har man talat om att verkligheten är på väg att köra över facket. Med öppnare gränser, frihandel, social dumpning och ett allt mer fragmentiserat och osäkert arbetsliv.

Men det är ju just här fackets kamp för den svenska modellen är så viktig. Schysta villkor på arbetsmarknaden. Trygghet i omställningen. Alla internationella erfarenheter visar att det är ett bättre system för den som vill ha både tillväxt och välfärd. För den som anser att låg arbetslöshet är viktigt och samtidigt inser att samhället måste kunna ställa om när kunskaperna förändras och tekniken utvecklas.

Så hur vinner vi kampen? Hur kan facket får fler att ställa de frågor som kan leda till en starkare svensk modell?

I debatten om fackets roll i framtiden brukar man peka på två olika vägar. Antingen blir facket en servicefunktion för medlemmarna. Erbjuder bra försäkringar och schysta medlemsförmåner. Eller också organiserar man medlemmar på basplanet i ett arbete underifrån och upp. Gör facket till en kamporganisation igen.

Som utredaren Mats Wingborg konstaterar i rapporten Facket och den nordiska modellens framtid är svaret antagligen att facken måste bli bättre på båda dessa uppdrag.

Ett fack som inte klarar av att leverera mervärde till sina medlemmar kommer aldrig förbli starkt i ett modernt samhälle där identitet med en klass inte längre spelar lika stor roll.

Men ett fack som tappar markkontakten, som slutar vara en organisation som spelar roll på golvet, kommer inte heller överleva.

Det är en början.

I vår tid handlar det dessutom mycket om att bli bättre på nätet. Att klara av att föra över fackets viktiga samtal om arbetslivet och framtiden till de nya sociala medierna. I dag släpar de flesta i stället med i den svans högerextremismen drar med sig i sina sociala forum.

Det låter enkelt. Det är svårt. När börjar vi?

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

David Ericsson

Ur led är tiden

Davids krönika. ”Ur led är tiden”, vad menas egentligen med de orden? Från början myntade av William Shakespeare. Tiden är vad den är och går inte att ändra på vad vi än gör. Kanske är de där orden bara ett sätt att markera att något gått åt helvete och blivit en ”utmaning”.

Lily Hallberg

Afghanistan – vilja och vanmakt

Ledare. Bilderna från Kabuls flygplats träffar som slag mot hjärtat. Desperata människor som klamrar sig fast utanpå plan som lyfter, de sista dödsdömda försöken ut från ett land i talibaners makt. Bilderna påminner om fiktion i film.

Jan Lindkvist, chefredaktör på Transportarbetaren.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Världens bästa lastbil!

Förarfavorit. Av någon anledning, om det var för att jag transporterat Scaniagods till Holland i närmare femton år, fick jag en förfrågan om att komma upp till Scania-ingenjörerna på ”Berget” och hålla föredrag.

Algoritmerna stjäl ditt liv

Rädda barnen. Efter vad jag kan minnas från min skoltid så fanns det inga hemmasittare. Alla barn gick i skolan mer eller mindre kontinuerligt. Några diagnoser fanns inte heller, bara busiga barn.

Tysk natt

Överlevare. Jag gillar Tyskland och jag kommer bra överens med tyskar. Hundratals gånger har jag kört genom landet och lossat och lastat på vägen. Bara vid något enstaka tillfälle har det varit problem.

Hur kan LO försvara AMF:s investering i Uber?

Debatt. Landorganisationen i Sverige (LO) representerar 13 fackförbund och ska vara en ledande kraft i arbetsrättsliga frågor. Efter en granskning av Expressen framgår det dock att LO, genom sitt ägandeskap i AMF, har investerat sina medlemmars pengar i Uber – vars affärsmodell möjliggör orimliga arbetstider och slavlika löner för sina anslutna förare.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam

Dags att allas bidrag värdesätts

Statusjakt. Rubriken i SvD får mig att haja till. Artikeln handlar om ängsliga föräldrar som skyddar barnen från minsta motgång i livet och ger dem odelad uppmärksamhet.

Regeringen prioriterar rika i stället för oss

Under-skattade. ”Det måste löna sig att tjäna 125 000 kronor i månaden”. Uttalandet tillhör finansminister Elisabeth Svantesson och är ett slag i ansiktet på majoriteten av Sveriges arbetare.

Låt oss gå all in med julbestyr i december

Novent. Precis som förra året var september månad ovanligt varm och om det fortsätter så här, kommer september förvandlas till en sommarmånad. Trots grönska och värme ser jag de första julsakerna till försäljning och medelst ett mejl får jag veta att det går att beställa årets glögg. Jag förfasas. I september?!

Därför kan vi inte acceptera märket

Ordförandeord. Det märks i omgivningen att vi närmar oss en avtalsrörelse i rask takt. Såväl internt som externt skruvas både förväntningar och tonläget upp. Vissa av våra motparter på arbetsgivarsidan har redan försökt att på olika sätt måla ut oss som det stora hotet mot dem.

Utan transportare stannar Sverige

Ledare. Storhelgerna har avlösts av oxveckor som räcker ända fram till påsk. Men vad gör väl det om man trivs på jobbet? Att arbeta tillsammans mot ett gemensamt mål är både utmanande och roligt.

Trelleborgs hamn sviker om Tesla

Debatt. Trelleborgs hamns beslut om att hyra ut lokaler till Tesla under en pågående arbetsmarknadskonflikt är inte bara provocerande – det är ett öppet svek mot fackliga rättigheter och den svenska modellen.

Sverige stannar utan dig och dina kollegor

Ordförandeord. Julen närmar sig och jag hoppas att du och kollegorna får tid för en välförtjänt ledighet, även om jag vet att många av er jobbar under julhelgen. För oavsett vilket datum det än står i kalendern är transportarbetare alltid med och ser till så att samhället inte stannar.

2025 handlar om nya avtal

Ledare. Året börjar gå mot sitt slut. En tid för reflektion infinner sig när man lämnar någonting. Så är det i alla fall för mig. Under 2024 har vi på Transportarbetaren arbetat med att se hur tidningen ska se ut i ny kostym nästa år.

Industrins märke passar inte alla förbund

Ordförandeord. Ett samordnat LO vore givetvis det bästa, men… Varför blir det inte alltid så? Det finns givetvis flera orsaker och anledningar.