Det våras för skyddsombuden
De nya reglerna kring organisatorisk och social arbetsmiljö är efterlängtade och välkomnas med öppen famn av forskaren Maria Steinberg. Nu kommer skyddsombuden att bli extremt viktiga, säger hon.
Maria Steinberg är lektor och forskare i arbetsmiljörätt vid Örebro universitet. Hon är specialiserad på skyddsombudens rättsliga ställning, och håller både kurser och fristående föreläsningar om detta.
Vad tycker du om den nya föreskriften?
– Den är omfattande och tydliggör för arbetsgivaren vilket ansvar den har när det gäller de organisatoriska och sociala frågorna. Det står nu uttryckligen att chefer och arbetsledare ska ha kunskap på det här området. Nu blir frågor som påverkar organisationen och den sociala arbetsmiljön en del av arbetsgivarnas obligatoriska arbetsmiljöarbete, och man kan ju hoppas att det kommer att öka medvetandet om problematiken.
– Du kan jämföra med diskrimineringslagen. Innan den fanns så kunde man ju diskriminera, men i och med att det kom en lag så vet man att det kan ha ett pris för arbetsgivaren. Så tror jag det blir här också.
Saknar du något?
– Det hade varit bra att behålla de allmänna råden från den gamla föreskriften om kränkande särbehandling. De utgjorde en bra guidning. Nu blir det otydligare än det redan varit när det inte längre finns något exempel på vad kränkande särbehandling kan vara. Allmänna råd är ju inte bindande, men de är ändå en inspiration och trygghet för den som ska tillämpa dem.
Det står vad som ska göras, men inte hur. Är det bra eller dåligt att det lämnats öppet?
– Det måste vara flexibelt. Det är omöjligt för Arbetsmiljöverket att gå in och tala om för en arbetsgivare hur den ska göra.
Vem kontrollerar att föreskriften följs?
– Det är skyddsombudens uppgift. De blir nyckelpersoner när de nu får möjlighet att ställa krav på arbetsgivaren. Till exempel ska arbetsgivaren se till så att arbetstagarna känner till vilka arbetsuppgifter de ska utföra och hur de ska prioritera om tiden inte räcker till. Det är ju oerhört detaljerat och betyder att skyddsombuden kan driva var och en av dessa frågor. Men att skyddsombud nu får ökade möjligheter till påtryckning gör också att de riskerar att råka ut för repressalier om de driver de här frågorna. Så det gäller att facket ställer upp på dem!
Föreskriften rekommenderar en skriftlig policy. Finns det inte en risk att den blir verkningslös om man inte ser att problemen på arbetsplatsen handlar om det som står i policyn?
– Jo, och det är något som Arbetsmiljöverket har kritiserats för. De kan bara inspektera att man har den här policyn, inte hur den tillämpas. Men det står att arbetsgivaren ska se till att det finns förutsättningar att omsätta den i praktiken. Det här ser jag som ett nytt ord och den nya föreskriften bör också leda till en helt ny inspektionsmetod från Arbetsmiljöverket.
Det sägs ibland att fackets representanter av lojalitetsskäl riskerar att
bli medlöpare i stället för hjälpare när någon råkar ut för mobbning. Löser man det nu?
– Det tror jag inte. När det gäller individärenden bör det vara facket på avdelnings- eller förbundsnivå som tar sig an de svåra frågorna. Det är en omöjlig uppgift för en fackliga företrädare på arbetsplatsen att hantera sådant som gör att de hamnar i konflikt med sina arbetskamrater.