”Du har en gigantisk uppgift framför dig!”
Med hjälp av 360 000 medlemmar ska Transport och fem andra fackförbund försöka ”kryssa in” S-politikern Johan Danielsson i EU-parlamentet. Men vad kan Danielsson göra åt fusk, olaglig cabotagetrafik och lönedumpning på svenska vägar? Det vill Ove Jensen veta. Han är chaufför på Börje Jönssons åkeri i Helsingborg och kritisk till EU.
Det är tisdag kväll och Ove Jensen har precis lastat bil och släp med färska grönsaker. Godset ska från Helsingborg till grossister i Stockholm, innan det körs ut till butikerna tidigt i morgon bitti.
Johan Danielsson sitter i passagerarsätet. Han är socialdemokrat. Från Borlänge. Efter flera års jobb som politiskt sakkunnig i Bryssel fick han anställning i LO, som EU-samordnare.
I valet den 25 maj kandiderar Danielsson till EU-parlamentet. Till unionens folkvalda ”riksdag”. På Socialdemokraternas kandidatlista står han på plats tio. I dag har partiet sex stolar i EU-parlamentet.
– Om jag ska komma in krävs det 40 000 kryss på valsedlarna, förklarar han.
Ove Jensen ler. Skeptiskt. Han avslöjar utan betänkligheter att han över huvud taget inte röstade i det senaste EU-parlamentsvalet.
– Det är ingen idé, det händer ändå ingenting i unionen. Jag röstade faktiskt ja till EU. För att slippa tullar och andra hinder. Men jag ångrar mig fruktansvärt.
Ove Jenson kommer ursprungligen från Danmark och har jobbat på Börje Jönssons åkeri sedan 2009. Företaget har rykte om sig att vara ett av de seriösaste i den svenska åkeribranschen. Ett bolag som mot alla odds lyckats överleva i en konkurrens som blivit mördande.
Vi passerar Åstorp och möter en strid ström av lastbilar. Många är utländska. Mätningar tyder på att minst hälften av alla ekipage på de stora pulsådrorna E4 och E6 numera är utlandsregistrerade.
Ove berättar att när Sverige gick med i EU för 20 år sedan var det annorlunda. Svenska chaufförer körde det mesta av godset i Sverige, danska förare i Danmark. Samma sak gällde i övriga unionen.
– Visst, utländska förare är välkomna att köra i Sverige. Jag har ju själv sökt mig till ett annat land för att få jobb. Men det måste vara svensk lön som gäller här, säger han.
Johan Danielsson nickar i passagerarsätet. Han har redan hunnit skaffa sig en bild av förhållanden på de svenska och europeiska vägarna.
– Det stora problemet är inte att människor i EU jobbar i andra länder, utan att marknaden och reglerna inte fungerar. Det är en kedja som aldrig tar slut. I Polen har man samma problem som vi. Vitryssar och ukrainare kommer dit och tar jobb för betalning som ligger långt under polska löner, säger Danielsson.
Hur ser svenska chaufförer på de utländska förarna i dag? Hur går snacket på rastställena?
Ove säger:
– Det har vuxit fram ett jättehat. Ja, jag kallar det rent hat. Så fort en utländsk chaufför dyker upp kommer tanken: ”Jaha, vart ska han åka då? Är det verkligen en laglig transport?”
– 98 procent av alla samtal i fikarummen handlar om de utländska förarna. Om deras regelbrott, dåliga bilar, fusk med färdskrivarna och böter som inte betalas. Jag har själv sett en chaufför skicka ut böteslappen genom sidorutan, när polisen hade åkt sin väg.
Förr var klimatet ett annat, fortsätter Ove Jensen:
– Folk hjälpte varandra om det uppstod problem, oavsett var föraren kom ifrån. I dag stjäl man diesel och bildelar från grannen på parkeringen. Förare tittar snett på varandra. Misstänksamheten är stor. Händer det något rycker man bara in om det gäller människoliv.
Med adress till Johan Danielsson säger Ove:
– Jag är pessimistisk. Åkeribranschen är rutten, fruktansvärt rutten. Och allra värst är dragbilssektorn. Det blir svårt att komma till rätta med fusket. I Sverige lär det knappast gå. Möjligen om alla länder i EU gör gemensam sak.
– Du har en gigantisk uppgift framför dig. Vad tänker du göra om du kommer i in i EU-parlamentet?
Johan Danielsson förklarar direkt att han håller med om att svenska avtalslöner måste gälla i Sverige – oavsett var arbetskraften kommer ifrån.
– Det är en grundläggande facklig fråga i alla länder. Följs inte den principen hamnar man omedelbart i en spiral där lönerna pressas ner. Cabotaget är en väldigt viktig fråga. Här måste det bli ordning och reda. Polisen och rättsväsendet måste prioritera den olagliga trafiken.
Johan Danielsson menar att Socialdemokraterna redan gått i bräschen för en sundare arbetsmarknad. I höstas la partiet, tillsammans med LO, fram ett tiopunktsprogram som i hög grad handlar om att åtgärda problemen i just transportbranschen. I det ingår att riva upp Lex Laval, en lag som inskränker arbetstagarnas möjlighet att slåss för kollektivavtal.
Om Danielsson blir inröstad i parlamentet hoppas han kunna ta plats i trafikutskottet. Fast det är partigruppen som avgör hur ansvarsfrågorna ska fördelas.
Vad är det allra första du tänker ta itu med, om du hamnar i Bryssel, undrar Ove Jensen.
– Ökat ansvar för huvudentreprenörer är en viktig sak. Den frågan är redan uppe på bordet i EU. I många branscher har man problem med långa kedjor av underentreprenörer, där seriositeten minskar för varje nytt led.
– Det finns krafter som vill öppna det här fältet ännu mer, men det är en märklig väg att gå. I transportbranschen diskuteras ett tydligare beställaransvar för speditörer och fraktköpare. Utökat ansvar för huvudentreprenörer är inte samma sak, men ett steg i rätt riktning.
I höjd med Ljungby går diskussionen på högvarv i lastbilshytten. Ove Jensen tar upp den ökade stressen för yrkesförarna. Kunder som över huvud taget inte har någon förståelse för att vägtransporter kan påverkas av snöoväder, olyckor eller vägarbeten.
Han betonar att priset på transporten blivit helt avgörande. Kvalitet och säkerhet har låg prioritet. Ove Jensen tycker att Sverige borde ta efter Finland och Norge. Finnarna har infört ett hårdare beställaransvar. I båda grannländerna kan kollektivavtal ”upphöjas” till lag, genom så kallad allmängiltigförklaring.
– Det svenska facket kunde ha varit mer militant. I Danmark har motståndet varit hårdare, där har man strejkat. I Frankrike också, påpekar Ove.
Han har jobbat som chaufför och trafikledare i större delen av sitt 30-åriga yrkesliv. Han menar att utvecklingen i branschen satt tydliga spår i yrkesförarnas tankesätt:
– När Transport förhandlar fram tre kronor mer i timmen i lön får man nästan dåligt samvete. Jag kan avstå de pengarna, bara åkeriet överlever. Man tänker ständigt på samma sak: Hur länge har jag jobbet kvar? Så tror jag att många svenska chaufförer resonerar. Alla är otroligt medvetna om hur pressad situationen blivit.
Ove Jensen befarar att en ”bomb” kommer att brisera:
– Får vi samma utveckling i Europa som på 1930-talet? Många snackar om olika former av aktioner, för att väcka politikerna. Problemet är att åkaren får ta den första ekonomiska smällen om förarna ställer bilarna.
– Alla rumäner, bulgarer och polacker som utnyttjas för slavlöner i Sverige borde faktiskt göra gemensam sak. Ställ bilarna! De är så många att den svenska industrin skulle få jätteproblem. Det finns varken svenska åkeribilar eller chaufförer att sätta in med kort varsel.
Hur ser då Johan Danielssons vision ut? Går det att vända EU-skutan och få fart på sysselsättningen och stopp för lönedumpning och grovt utnyttjande av människor?
– Utvecklingen i södra Europa är skrämmande, säger han. I länder som Spanien slår man sönder hela den sociala strukturen. 2008 omfattades tolv miljoner spanjorer av kollektivavtal. Nu är siffran nere i 4,5 miljoner. Samma utveckling ser man i Portugal.
– I EU pågår det en konfrontation där kapitalet och den fria rörligheten står mot löntagarna och deras rättigheter. Den kampen är på riktigt och jag vill vara med och påverka.
Ove Jensen kontrar med att bland chaufförerna han träffar är intresset för EU bottenfruset. Själv röstade han på Moderaterna i det senaste riksdagsvalet, 2010. Hur det blir den här gången är en öppen fråga. När lastbilen rullar in mot Jönköping förklarar Ove Jensen att han trots allt är beredd att ge Johan Danielsson ”en chans” i EU-valet.
– Fast då är det upp till bevis! Har det inte hänt något positivt på transportfronten om ett par år, så letar jag upp dig! säger han halvt på skämt.