Ny teknik Snart finns tekniken. De allra tyngsta lastbilarna kan köras på el även långa sträckor. Men infrastrukturen dröjer. Transportarbetaren har besökt Scania i Södertälje för att kolla in den senaste tekniken.

Staden domineras av lastbilar. Här ligger Scanias huvudkontor, här utvecklas den allra senaste tekniken, och här sätts lastbilarna ihop.

Och Scania växer. Södertäljes skyline har bara senaste året tillförts en 100 meter hög skorsten, på självaste Scaniaberget. Skorstenen hör till det nya gjuteriet där man bygger motorblock och cylinderhuvud till nya moderna förbränningsmotorer.

Runt om syns skyltar där det står ”växellådor”, ”motorer”, ”chassiporten” och ”reservdelsporten” – det är där dessa delar byggs.

Det är också Södertälje som kommer att bli huvudplatsen när Scania ställer om till helelektriska lastbilar. Bredvid chassifabriken byggs nu en 18 000 kvadratmeter stor batterifabrik där inköpta batterier – främst från Northvolt – kommer att plockas ihop för att sedan sättas in i lastbilarna.

Scania bygger, förutom en fabrik, också ett eget batterilaboratorium. Labbet ska användas för att optimera batteriernas prestanda och göra livscykelanalyser i allt från minus 40 till plus 70 grader.

Brist på halvledare

Vi åker in genom den stora ”chassiporten” och får komma in i fabriken där lastbilarna sätts ihop. Här jobbar man inte skift utan här pågår arbetet 7–16 måndag till fredag. I går var det dock ”stoppdag”. Bristen på halvledare gör att man inte kan plocka ihop så många bilar som man skulle vilja, och vissa dagar ligger arbetet nere. Efterfrågan på lastbilar är stor och Scania har nu en orderstock som motsvarar lika många bilar som man brukar sälja på ett år. Men pandemin har lett till en internationell brist på vissa komponenter.

Det står också stilla när vi kommer in i fabrikshallen, men ganska snart förstår vi att det är rast. Alla tar rast exakt klockan 9 och kommer tillbaka till arbetet på exakt samma tid. Montörerna arbetar i team på en station längs en produktionslinje, under dagen roterar de mellan olika uppgifter inom teamet. Det tar ungefär en dag för en lastbil att sättas ihop här. Ramarna – bakaxlar, sidobalkar, tvärbalkar och stötfångare tillverkas i Luleå, och körs ner hit till chassimonteringen i Södertälje, men också till fabrikerna i Zwolle i Nederländerna och Angers i Frankrike. Sist sätts hytterna, som har tillverkats i Oskarshamn, på, och sedan körs bilen ut från fabriken. Ibland finns köparen redan där och är med när lastbilen testkörs utanför för första gången.

I princip alla lastbilar är förbeställda och byggs alltså enligt kundens önskemål. Man kan se på beställningarna att lastbilarna ska vidare till sina destinationer som kan vara både i Sverige och i länder i Europa, som är Scanias huvudmarknad, även om Scania säljer i hela världen – förutom Nordamerika.

Nästan alla beställer de grå standardbalkarna men det första bygget jag ser är en lastbil som byggs på röda balkar. Örjan Åslund, som är med på visningen, säger att det är vanligt att engelska åkerier väljer samma färg på alla sina bilar. Det kommer även en röd bil förbi som ska bli en brandbil.

Fem procent

I nuläget är det bara fem procent av bilarna här som får elmotorer. Men successivt kommer det att förändras. På Democentret en bit bort får jag köra en av Scanias nya ellastbilar. Det är en Scania 25 P BEV distributionsbil som kan köra 25 mil på en laddning som tar 30 minuter. Den har nio litiumbatterier och en kapacitet på 300 kWh. Den hörs inte alls när jag kommer körande och det är lätt att tänka sig den leverera varor på natten inne i stan utan att störa varken med ljud eller med avgaser. Den kommer troligen också snart finnas på marknaden som sopbil.

Men Scanias främsta styrka är de riktigt tunga lastbilarna. Detta trots att vd för både Scania, och ägarbolaget Traton, Christian Levin, redan för tre år sedan sa att Scania i framtiden kanske inte säljer fordon alls.

– Vi kanske säljer passagerarkapacitet, vem vet? Jag förutsätter att behovet av transporter fortsätter att öka. Alla städer kommer att vara fossilfria, tysta och personbilarna försvinner. Transportsystemen kommer att vara 100 procent optimerade utan slöseri.

Det finns inte längre något tvivel om att man i framtiden kommer att gå över till el även för de allra tyngsta transporterna.

Nu i november justerade Scania sin prognos från 2025 till 2023. Redan då kommer Scania leverera 40-tonsekipage som kan gå i trafik mellan norra Italien och Sverige. Företaget är säkra på att chaufförer då ska kunna köra sina 4,5 timmar i 80 kilometer i timmen för att sedan stanna och ladda under 45-minutersrasten. Till Sveriges Radio säger nu vd:n Christian Levin:

– Vi ser att våra elektriska fordon blir fler och bättre. Utvecklingen går faktiskt fortare framåt än vad vi trodde. Redan framåt år 2023 kommer vi att kunna se tunga långtradare gå helt elektriskt.

– Vi hade också tänkt oss att de här battericellerna inte kommer hålla speciellt många år utan man kommer att få behöva byta. Men det har vi fått revidera. Det är nu goda chanser att batterier håller lika länge som fordonen.

Eldistributionen bromskloss

Det är inte längre batterierna som är bromsklossen i utvecklingen, det är eldistributionen. Kommer det att finnas laddningsmöjligheter längs autobahn i Tyskland för alla de långtradare som behöver laddas och kommer det att finnas el som inte tillverkats i kolkraftverk att tillgå?

Magnus Höglund är ansvarig för laddning och infrastruktur på Scania. Han menar att laddningslösningar och infrastrukturen är en central del i i både den totala kostnaden och också rent praktiskt så att man kan ladda fordonen för att de ska kunna genomföra sina uppdrag.

– Den viktigaste laddningen för de allra flesta fordon kommer bli depåladdning, säger Magnus Höglund.

– Fordonet laddas så att den kan användas under uppdraget på ett kostnadseffektivt sätt.

Men för regionala och längre transporter behövs laddning under dagens uppdrag. Det kan ske där fordon ändå stannar som vid last/lossning eller längs vägen.

Två lösningar

Längs vägen finns två olika lösningar.

1.  Stationär laddning med väldigt hög effekt för att fulladda ett fordon som passar kör- och vilotider.

2.  Elvägar som laddar utan att man stannar. Antingen via luftledning eller en skena i vägen.

– Fördelar med elvägar är att du laddar under färd, detta kan sprida ut effekttoppar, och är anpassat för stora transportflöden. Tekniken innebär också att man kan ha mindre batterier, säger Magnus Höglund.

För Scania är grunden för fordonen att de är batterielektriska. Sedan får kunden välja vilken typ av laddning och vilken storlek de vill ha på batteriet.

– Fördelar med stationär laddning är att det kan byggas ut mer inkremententellt (något som är påbyggbart) och inte kräver beslut från myndigheter i samma utsträckning. Vi ser att båda systemen har olika egenskaper och båda kan stödja elektrifiering.

Fordonen kommer alltså att finnas så att man kan uppfylla klimatmålen. Men infrastrukturen med nät och eleffekt till vägar och industriområden kommer att behöva byggas ut väldigt mycket, och för det är ledtiderna ofta längre än för utvecklingen av fordonen.