En dag i sadeln
Cykelbud. Lastbilar och jumbojet. Jätteföretaget DHL förknippas mest med tunga fordon. Men nu satsar de på Karl Rydell och hans cyklistkollegor.
Klockan är nio och klassisk musik dånar ur högtalarna på DHL Express terminal i Västberga, strax söder om centrala Stockholm.
Morgonskiftet av terminalarbetare får genom musiken höra att det strax är hemgång. Terminalens hjärta heter Kenta och är en hypermodern sorteringsmaskin. Göteborg var först med att skaffa den typen av maskin och gav den ett klassiskt göteborgskt fotbollsnamn: Glenn. Så efter en del funderingar döpte stockholmarna sin maskin efter Kenta Gustafsson, han som sjöng den som blivit Hammarbys låt: Just i dag är jag stark.
Chaufförerna till de små distributionsbilarna kommer in halv nio. De samlas i fikarummet för ett morgonmöte. På DHL heter det PD, en av många förkortningar som slängs runt inom företaget. Bortanför sorteringsmaskinen står lätta distributionsbilar uppbackade i två rader med bakluckorna öppnade mot ett sorteringsband. Erfarna arbetare som har titeln seniors ser till att bilarna packas på ett sätt som passar rutterna.
Det är full fart och blir hela tiden mer att göra. Bara i år har antalet paket ökat med 20 procent.
Samtidigt cyklar Karl Rydell från Södermalm i Stockholm, över Årstabron, genom Årsta och in i Västberga industriområde. Han låser fast sin egen oväxlade cykel och gör sig redo för en arbetsdag på en annan sadel.
När han kommer in i terminalen har han redan på sig dagens arbetskläder. Ett par shorts, en pikétröja i funktionsmaterial och en lätt regnjacka. Regnskurar föll över staden dagen innan, men den här tisdagen skiner solen. Den värsta tryckande hettan har gett vika för svalkande vindar. I terminalen är skyddsskorna på, men så fort Karl Rydell sticker ut så cyklar han i vanliga gympaskor.
– Jag gillar att cykla runt i stan, träffa människor, se det fina vädret.
Betydligt kallare var det när Karl Rydell var ny på jobbet. Han började cykla för DHL i oktober förra året. Sedan kom vintern.
– På vintern är det en helt annan sak, det är tuffare. Men man får hålla sig optimistisk. Det kommer dagar där det först har snöat, tinat och sedan frusit till is på gatorna. Då var det nästan omöjligt att ta sig fram, även om vi bytte till dubbdäck. Man får ta hänsyn till att det inte går lika snabbt.
Karl Rydell var en av de första cyklisterna på DHL Express, så några rutiner fanns inte riktigt på plats. Till en början var hela staden hans arbetsplats.
– Det har varit en lång process för att se vad som funkar och inte. Det här är helt nytt på DHL.
När en vanlig, ny chaufför börjar jobba på DHL Express får hen sitta bredvid i några veckor. Problemet var bara att det inte går på en cykel, och när Karl Rydell började hade cyklarna inte ens levererats. Så han fick sitta bredvid i en vanlig budbil.
Men han hade rätt bra koll på gatorna sedan tidigare. Kort efter att Karl Rydell tog studenten började han cykla ut mat för företaget Foodora.
– Det är mycket bättre sammanhållning här på DHL, jag var bara uppe på Foodora var tredje månad för att förnya mitt kontrakt. Nu kan jag känna att jag har kollegor. Vi träffas varje dag när vi har morgonmöte där vi går igenom dagen.
Elcyklarna är fyra och står uppställda i rad med sina laddare inkopplade under Kenta.
De har automatväxlar och kraftiga skivbromsar. Karl Rydell har aldrig upplevt att cykelns tyngd har gjort det svårt att bromsa in tillräckligt fort.
– Jag har inte kört någon annan elcykel. Det tog kanske en vecka att vänja sig vid att den är lite klumpigare än en vanlig cykel, men när man väl kommer upp i hastighet är det inte något man tänker på. Det är inte jobbigare att cykla på den än den vanliga cykeln jag tar till jobbet.
– En gång hade jag glömt att ladda på natten. Batteriet tog slut på vägen hem. Det blev lite tungt i uppförsbackarna.
De brev och paket som kurirerna ska cykla ut ligger utspridda på små packbord till var och en av de fyra kurirerna. Än har de inte hittat något sätt att få det färdigsorterat. Så det är upp till kurirerna själva att sortera och skanna in så att allt kommer i rätt ordning.
– Det brukar ta ungefär 20 minuter att packa cykeln, berättar Karl Rydell.
Fast just den här dagen går sorteringen betydligt fortare.
– En vanlig dag siktar vi på att ha ungefär 55 stopp, i dag har jag bara 35, säger han.
Sedan en omläggning av rutterna cyklar Karl Rydell mitt i Stockholm. Han startar oftast dagen med att cykla in till staden över Södermalm. När han passerat Slussen håller han till höger om Gamla stan. Då har han vattnet, båtarna och Gröna Lund på högra sidan, och slottet på den vänstra. Karl Rydell cyklar över Slottsbron och passerar sedan Kungsträdgården till vänster.
Han brukar börja sina stopp på Regeringsgatan och kryssa runt mellan advokatbyråer och banker, för att sedan knacka på hos ett par ambassader. Den här dagen stannar han bland annat på Nigerias ambassad, bara en utspark från Kungliga tekniska högskolan.
Cykelns motor assisterar upp till 25 kilometer i timmen. Det är i uppförsbacken och vid acceleration det känns. På raksträckor märks eldriften knapp av.
– Det är sällan man kommer upp i högre fart i innerstan, det är ofta väldigt kort mellan stoppen.
Finns det ställen som är läskigare att cykla på?
– Ovanför Norrmalmstorg. Där står trafiken helt still, det kan kännas obehagligt i korsningar där bilarna inte hinner över innan det blir rött. Jag kan tänka mig att det är ännu värre för den som kör bil. Vi cyklister kommer i alla fall igenom medan mina kollegor i budbilarna står helt stilla.
Finns något ställe som är extra vackert?
– När man cyklar in till Stockholm över Årstabron, det är väldigt fin utsikt längs vattnet där. När man cyklar ut till Djurgården är det också fint, men det är väldigt sällan jag ska dit.
Det finns en bild av att cykelbud cyklar kors och tvärs förbi rödljus, hur gör ni?
– DHL är ett stort företag så det är lite strängare och så där. I stället för att ha ett ställe vi ska vara på en kvart, och ett annat på andra sidan stan nästa, så planerar vi upp en rutt. Om jag kör ut 50 paket försöker jag köra i en stor slinga som max har en halv kilometer mellan varje stopp. Då gör det inte så stor skillnad om jag kör snabbt eller väldigt långsamt.
Du är själv på sadeln hela dagen, är jobbet ensamt?
– Jag skulle inte kalla det ensamt. Vissa skulle kanske uppfatta det så. Men jag gillar att jobba självständigt. Vi samarbetar när det gäller upphämtningar. Ser en bil att det är ett kuvert skickas uppdraget vidare till cyklisterna. Sedan finns det några banker och advokatbyråer jag ska till varje dag, där känner vi igen varandra. Vi brukar prata lite, men det finns inte tid att ha några längre samtal.
