Krönika. Det händer mycket märkligt här i världen. En chaufförskollega berättade att han träffade på en rumänsk chaufför strax efter stängning vid ett lager utanför Stockholm. Det var storhelg och fyra dagar innan lagret öppnade igen. Rumänen var förtvivlad och slog ut med armarna: ”No food, no money, no water!” En chef på företaget som var på väg till sin bil hörde mannens klagan. Han förbarmade sig och lovade honom skjuts till en affär. Där skulle han få allt han behövde för att klara helgen.
En annan erfarenhet av samma slag gjorde ett par goda vänner till mig som har bokförlag. De väntade en transport med böcker från ett tryckeri. När den dök upp var det inte med den vanliga distributionsbilen från DHL med bakgavellyft.
I stället svängde ett utlandsreggat dragbilsekipage in på gårdsplanen.
Ur hytten hoppade en magerlagd chaufför med trasiga kläder. Något språk i vår språksfär kunde han inte, men så mycket stod klart som att han var mycket hungrig.
Handlossning av bokpallarna var vad som gällde, men först måste de ge den nödställde något att äta.
Man blir förvånad, irriterad och förbannad och man frågar sig varför folk jobbar när de inte får betalt? Till slut får man lust att bara skratta åt eländet. Som under vinterns snöstormar då alltför många av dessa billiga transporter hamnade i dikena. Då skämtade någon rått om att det borde finnas en lastbilsolympiad med grenarna: ”hopp med tungt boggisläp” och ”räckesvallning”.
Extra märklig blir situationen då det råder stor brist på chaufförer. Jag vet flera svenska åkerier som har bilar stående just nu. Och den internationella handeln skulle inte kunna fortgå utan, åtminstone en del, av chaufförerna från ”Långtbortistan”.
Så, var gick det fel? I en fungerande marknad är det tillgång och efterfrågan som styr och då borde alla kunna få rimliga villkor i dagsläget.
Sanningen har uppdagats i en undersökning av olaga inrikestrafik i Sverige, av Henrik Sternberg vid Lunds universitet och Transport. Där visade det sig att mer än hälften av alla utlandsregistrerade bilar i landet kör olagliga inrikestransporter. Detta godtar de stora speditörerna och erbjuder dessutom ersättningar som inte ens täcker kostnaden för dieseln.
Kanske är det dags för oss inom transportbranschen att inse att många i samhället bara ser oss som ett onödigt ont.
I stället för att skratta åt folk från andra länder som står stilla i veckor på parkeringarna borde vi förstå att de, liksom vi, är delar i ett sjukt industrisystem. Ett system där det inte spelar någon roll ifall chaufförer hungrar, bara det går att få en hylsnyckelsats tre kronor billigare hos Clas Ohlson.
Industrin och handeln gör allt för att bortse från att transporter är en del av en varas pris. Detta måste vi ändra på!