Debatt

Ett dystopiskt gigsamhälle är inte alls långt bort

Debatt. En framtid där allt fler arbetare måste ta gigjobb är inte svårt att föreställa sig. Det skriver Sirin Celik, statsvetare och utredare på Transportarbetareförbundet, som deltagit i det EU-finansierade projektet "Dont GIG Up, Never!". Celik har för Transport genomfört fallstudier på tre svenska plattformsföretag – ett arbete hon nyligen presenterade vid den avslutande konferensen i Rom.

I Sverige är debatten om gigarbete och om den hotar den svenska modellen polariserad.

Å ena sidan finns det fackförbund som aktivt arbetar mot gigarbete och ser det som ett hot mot den svenska modellen och arbetare. Å andra sidan hävdar vissa fackföreningar och arbetsgivarorganisationer att plattformsföretagen är en petitess i sammanhanget. Den svenska modellen står sig stark, även mot fenomen som detta.

Stämmer det här verkligen? Utgör gigarbete en petitess i svenska sammanhang? 

Jag hävdar att det är fullt möjligt att skapa ett samhälle där gigarbete är norm. Vi är redan på väg dit. En dystopi där anställningstryggheten inte spelar någon roll och där företagens flexibilitet står över allt annat.

Orsakerna är en kombination av olika saker: En osäker ekonomi, finanskriser som slår hårt mot företag och arbetare, det allt mer individualiserade samhället och en anställningstrygghet som luckras upp.   

”Jobba bara för dig själv”, ”Fakturera utan företag ”, ”Bli din egen chef”. Det här är fraser som vi kommer att höra mer av i framtiden. 

Sirin Celik talar i Villa Nazionale, Rom, på slutkonferens EU-projekt om plattformsarbete.
Sirin Celik talar vid slutkonferensen i Rom den 7 juli, i bakgrunden Romolo De Camillis, generaldirektör på arbetsmarknadsdepartementet i Italien. Foto: Privat

Jag deltog nyligen i en EU-konferens som tog upp gigarbete i sju medlemsländer. Diskussionerna under konferensen fick mig att inse att det inte finns några begränsningar i vilka medel och metoder som plattformsföretagen väljer att använda sig av. Samtidigt som det är tydligt att arbetstagare i den ekonomiska otryggheten som råder blir allt mer desperata efter ett jobb.

 Ett exempel är italienska företaget ”BeMyEye” vars affärsverksamhet bygger på att användare av deras applikation kan tjäna småpengar på att fotografera olika affärers skyltfönster. Data som användarna av appen samlar in säljs sedan vidare till företag.

Chansen att tjäna stora pengar är mycket liten eftersom ju fler personer som fotograferar ett skyltfönster desto lägre andel av den pengapott som finns för uppdraget får man. I dag finns det tre miljoner användare av appen.

Ett liknande företag är det polska företaget Task Hero som tilldelar microuppgifter i stor skala på många platser samtidigt. Användarna får i uppgift att till exempel kontrollera kvalitén på en restaurang och betygsätta den mot en liten summa. Resultat och data säljs sedan vidare till restaurangen.

I Sverige har vi företaget Tiptapp vars affärsidé bygger på att privatpersoner skjutsar andra privatpersoners skräp till tippen mot en liten peng och där det är vanligt att timkostnaden hamnar på cirka 50 kronor för ett genomfört uppdrag.

En framtid där allt fler arbetare måste ta gigjobb är inte långt borta. I Sverige är vi redan där när vi diskuterar frågan om ”enkla jobb” och flexibilitet för företagen.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Johan Larsson:
    19 juli, 2023

    Bra skrivet Sirin, Tyvärr dock svårt att undvika i en uppkopplad värld.

Lästips:

Det våras för miljözonen

Trafikpolitik. Efter flera turer i domstol har förvaltningsdomstolen sagt ja till att införa en miljözon i centrala Stockholm. Om det går enligt plan görs det nu i vår.

Transports utredare Jenny Wrangborg och terminalarbetaren Victor Dahlin diskuterar omvandling av yrket, realitet och möjligheter, fackets roll och påverkan av automation på det dagliga arbetet.

Så ser vi på AI och automation

Lager & terminal. Vi möttes på Transports förbundskontor för att tala konsekvenser av algoritmisk styrning på jobbet. Så här sammanfattade ett AI-verktyg vad det handlade om: ”Intervju med lagerarbetare och fackliga företrädare om digitalisering och automation” – rätt korrekt, men på riktigt mer ett samtal.

”Det är modernt slaveri” säger William Sadeek, taxichaufför sedan 30 år, om plattformsbolagens villkor.

Förare vittnar om usla löner och arbetsvillkor

Taxi. På Stockholms gator är det en vanlig syn med svarta taxibilar som står utanför de stora växlarna Cabonline och Taxi Stockholm. De kallas ibland för friåkare och plockar kunder från gatan. Många kör också för Uber och Bolt. Men inte William Sadeek som tycker att apparna betalar alldeles för dåligt.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Världens bästa lastbil!

Förarfavorit. Av någon anledning, om det var för att jag transporterat Scaniagods till Holland i närmare femton år, fick jag en förfrågan om att komma upp till Scania-ingenjörerna på ”Berget” och hålla föredrag.

Algoritmerna stjäl ditt liv

Rädda barnen. Efter vad jag kan minnas från min skoltid så fanns det inga hemmasittare. Alla barn gick i skolan mer eller mindre kontinuerligt. Några diagnoser fanns inte heller, bara busiga barn.

Tysk natt

Överlevare. Jag gillar Tyskland och jag kommer bra överens med tyskar. Hundratals gånger har jag kört genom landet och lossat och lastat på vägen. Bara vid något enstaka tillfälle har det varit problem.

Hur kan LO försvara AMF:s investering i Uber?

Debatt. Landorganisationen i Sverige (LO) representerar 13 fackförbund och ska vara en ledande kraft i arbetsrättsliga frågor. Efter en granskning av Expressen framgår det dock att LO, genom sitt ägandeskap i AMF, har investerat sina medlemmars pengar i Uber – vars affärsmodell möjliggör orimliga arbetstider och slavlika löner för sina anslutna förare.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam

Dags att allas bidrag värdesätts

Statusjakt. Rubriken i SvD får mig att haja till. Artikeln handlar om ängsliga föräldrar som skyddar barnen från minsta motgång i livet och ger dem odelad uppmärksamhet.

Regeringen prioriterar rika i stället för oss

Under-skattade. ”Det måste löna sig att tjäna 125 000 kronor i månaden”. Uttalandet tillhör finansminister Elisabeth Svantesson och är ett slag i ansiktet på majoriteten av Sveriges arbetare.

Låt oss gå all in med julbestyr i december

Novent. Precis som förra året var september månad ovanligt varm och om det fortsätter så här, kommer september förvandlas till en sommarmånad. Trots grönska och värme ser jag de första julsakerna till försäljning och medelst ett mejl får jag veta att det går att beställa årets glögg. Jag förfasas. I september?!

Därför kan vi inte acceptera märket

Ordförandeord. Det märks i omgivningen att vi närmar oss en avtalsrörelse i rask takt. Såväl internt som externt skruvas både förväntningar och tonläget upp. Vissa av våra motparter på arbetsgivarsidan har redan försökt att på olika sätt måla ut oss som det stora hotet mot dem.

Utan transportare stannar Sverige

Ledare. Storhelgerna har avlösts av oxveckor som räcker ända fram till påsk. Men vad gör väl det om man trivs på jobbet? Att arbeta tillsammans mot ett gemensamt mål är både utmanande och roligt.

Trelleborgs hamn sviker om Tesla

Debatt. Trelleborgs hamns beslut om att hyra ut lokaler till Tesla under en pågående arbetsmarknadskonflikt är inte bara provocerande – det är ett öppet svek mot fackliga rättigheter och den svenska modellen.

Sverige stannar utan dig och dina kollegor

Ordförandeord. Julen närmar sig och jag hoppas att du och kollegorna får tid för en välförtjänt ledighet, även om jag vet att många av er jobbar under julhelgen. För oavsett vilket datum det än står i kalendern är transportarbetare alltid med och ser till så att samhället inte stannar.

2025 handlar om nya avtal

Ledare. Året börjar gå mot sitt slut. En tid för reflektion infinner sig när man lämnar någonting. Så är det i alla fall för mig. Under 2024 har vi på Transportarbetaren arbetat med att se hur tidningen ska se ut i ny kostym nästa år.

Industrins märke passar inte alla förbund

Ordförandeord. Ett samordnat LO vore givetvis det bästa, men… Varför blir det inte alltid så? Det finns givetvis flera orsaker och anledningar.