Ledare. I EU är upp mot 60 procent av alla jobb numera tillfälliga. Det är en ökning med 20 procent på tio år. Om ytterligare 10–15 år väntas de osäkra anställningarna uppgå till 80 procent! Det hävdar Sam Hägglund, generalsekreterare i europeiska byggfederationen, i en rapport som 6F-förbunden tagit fram.
Skriften, som fått namnet ”Flytt och mer samarbete – dags för tredje steget”, handlar om framtiden för facket och för de sex LO-förbund som gemensamt utgör 6 F. (Transport, Seko, Byggnads, Fastighets, Elektrikerna och Målarna).
Sam Hägglunds scenario är förfärande. I rapporten intervjuas 6F:s förbundsordföranden, avtalssekreterare och toppnamnen i några olika fackliga federationer. Alla konstaterar att facket – över hela Europa – är på tillbakagång.
Vad kan då göras för att hindra medlemstapp, lönedumpning och ökad makt för arbetsgivarsidan?
För egen del tror jag att facket måste satsa betydligt mer på de grupper som primärt inte tillhör kärnmedlemmarna. För 100 år sedan, i LO:s barndom, slogs man för åtta timmars arbetsdag, bättre arbetsmiljö och löner som det gick att överleva på. Det var en kamp för arbetarna. För de som hade jobb.
I dag är faktiskt merparten av huvudmålen uppnådda. Visst, det finns mer att göra, men av ren självbevarelsedrift borde facket på allvar ta sig an ungdomarna, papperslösa, uthyrda och andra med osäkra påhugg. Det vill säga alla de som inte tillhör kärntrupperna.
Gör man inte det är risken uppenbar att LO fortsätter krympa, när de människor som är mest utsatta på arbetsmarknaden i ännu högre grad vänder facket ryggen.