Familjen Persson hittade hem på film
Efter 40 år utomlands tog Per Persson sin familj och flyttade hem till skånska Ballingslöv. Men vägen hem blev krokigare än vad han trott. Nu har familjens resa blivit en film. – Vi blev väldigt överraskade av det varma mottagandet. Vårt vardagliga liv, det är ju inget spännande. Men det är tydligen något i filmen som når fram till människor, säger Per Persson.
Lahore, Pakistan. I ett gemensamt rum, i samma hus som delar av släkten, bor familjen Persson. En familj, som trots det svenska efternamnet, aldrig har bott tillsammans i Sverige. Nu, 40 år efter att pappa Per lämnade barndomslandet, är de på väg att flytta dit. Ett Sverige där det är lätt att leva och naturen är vacker. Familjen ska byta det enda rummet mot ett vackert hus och Pers döttrar Zahra och Mia ska få den frihet de som kvinnor inte har i Pakistan.Så börjar dokumentärfilmen ”Familjen Persson i främmande land” av Åsa Blanck och Johan Palmgren. Under hösten visas den på svenska biografer.
Fortsättningen blir dock inte riktigt som Perssons tänkt sig. Det liv som på alla sätt skulle vara lättare än i Pakistan visar sig vara omgärdat av strikta regler och lång väntan på att komma in i samhället.
– Allt det som jag trodde skulle gå på några dagar tog närmare ett år, säger Per Persson, från soffan i lägenheten i Hässleholm.
För det blev inget hus. Och det var heller inte bara enkelt att flytta till det fria och rena Sverige, trots att Per Persson själv levt sina 30 första år djupt rotad i den skånska myllan.
I ”Familjen Persson i främmande land” får vi följa med när Per, hans fru Shamim och döttrarna Zahra och Mia lämnar Shamims släkt i Pakistan och välkomnas av Pers familj utanför Hässleholm.
Hur besöken på Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och andra myndigheter blir många och långa. Hur svårt det är att komma in i samhället, trots god vilja och svenska pass. Hur drömmarna om ett hus byts mot en vinter i husvagn och till slut en egen hyreslägenhet mitt emot lågprismataffären Netto i centrala Hässleholm. Hur familjen, på fyra vuxna personer, lever på Pers magra pension.
– Den där tryggheten som är så omtalad i Sverige, den existerade inte för oss. I mångt och mycket var allt mycket lättare i Pakistan. Där visste vi att vi måste ta hand om oss själva hela tiden eftersom det inte fanns något annat. Vi vande oss vid det och hade inget behov av att känna någon trygghet utifrån, säger Per Persson.
Att det skulle vara så svårt för frun och döttrarna att få arbete i Sverige hade ingen av dem räknat med.
– När jag växte upp fanns det alltid jobb. Om man slutade ett ena dagen hade man ett annat jobb nästa dag. Just det där att man inte kan få tag på ett arbete så man blir ekonomiskt oberoende, det är nog det jag saknar allra mest från den gamla tiden i hemlandet, säger Per Persson.
Men trots att verkligheten i Sverige inte blev som de tänkt sig är det ingen dyster film. Visst handlar ”Familjen Persson i främmande land” en hel del om stelbent svensk byråkrati och hur svårt det är att komma in i samhället, även med ett svenskt pass i handen. Men den bestående känslan av dokumentären är snarare värme och en stor portion humor mer än bitterhet.
För det är, precis som Per Persson säger, något med familjen Persson som når fram. Trots svårigheterna släpper de inte taget om varandra. Och trots olikheterna mellan livet i Lahore och Sverige fortsätter de att vara sig själva genom hela filmen.
Per Persson hoppas att dokumentären om hans familj kan få biobesökarna att tänka ett varv till kring ”vi och dem”.
– En sak jag är ledsen över är att det fortfarande i vårt upplysta samhälle finns ett avståndstagande gentemot folk från andra kulturer. Det skär i hjärtat att se det.
– När jag reste ut en gång i tiden så ”visste” jag att vi svenskar vet allra bäst. Efter så många år har jag lärt mig många saker som andra gör mycket bättre och på ett smidigare sätt än vi. Jag hoppas att den här filmen kan visa att det enbart är positivt att välkomna folk från andra kulturer.
Filmen hade biopremiär i slutet av augusti. Ett faktum som har förändrat familjen Perssons tillvaro i Sverige. Nu är dagarna fyllda av filmrelaterade åtagandet och människor har börjat hälsa på dem på stan. Samma dag som Transportarbetaren kommer till lägenheten ska de vara med i radio, och på kvällen visas filmen i hemstaden Hässleholm.
– Det gick ett år, två år, tre år och inget hände. Och nu plötsligt händer allt på tre månader, säger Per Persson och ler.