”Förändringarna måste komma underifrån”
Taxi. I den fackliga förhandlingsdelegationen för taxi ingick fem yrkesaktiva förare. Gruppen hoppas att det nya avtalet blir startskottet för ett nödvändigt förändringsarbete i branschen. (Bilden är från ett av förhandlingsdelegationens digitala möten).
Bakom kravet på förändring står fem eniga taxichaufförer. Alla fem ingick i den fackliga förhandlingsdelegation som i februari drev fram ett nytt kollektivavtal för landets taxi- och färdtjänstförare.
Ett avtal som gruppen beskriver som en delseger:
– De flesta förarna jag pratat med är ganska nöjda med uppgörelsen. Och glada över att slippa strejka. Det finns en stark lojalitet mot resenärerna, de som skulle ha drabbats, säger Niklas Johansson, färdtjänstförare från Västervik.
Kollegan Peter Taleryd, fackligt aktiv i Örnsköldsvik, fyller i:
– I vårt område är kollegorna nöjda med avtalets lönehöjningar. Men det finns också en besvikelse. Här uppe ville man verkligen ta fajten den här gången.
Utdragen process
Förhandlingarna om ett nytt löneavtal för chaufförerna som kör privattaxi, färdtjänst och andra samhällsbetalda resor startade redan i början av december. Processen blev utdragen. Det krävdes varsel om stridsåtgärder innan Transport till slut fick igenom samma lönehöjningar som andra yrkesgrupper fått i avtalsrörelsen.
Under förhandlingarna fördes intensiva diskussioner i den fackliga delegationen. Både med hela gruppen närvarande, men också parallellt – bland de yrkesaktiva förarna.
Resonemangen handlade om branschens problem och negativa utveckling de senaste tre decennierna. Sannolikt kommer idéerna som bollades att resultera i ett särskilt taxiprojekt, som Transport drar i gång.
Men förargruppen riktar också ett upprop direkt till landets taxichaufförer. Sven-Åke Österberg, färdtjänstförare från Vetlanda, är facklig veteran och ingick i avtalsdelegationen. Han har kämpat länge för en förändring:
– Vi hade väldigt positiva diskussioner i avtalsdelegationen. Det gäller både mellan oss förare och med Transports ledning. Det kändes som att förbundet lyssnade. Som starten på något nytt.
– Samtidigt ska vi inte sticka under stol med att vi hade större förväntningar inför årets avtalsrörelse.
Bort med procentlöner
Vilka konkreta förändringar behövs för att villkoren ska bli acceptabla för landets taxiförare?
Överst på förargruppens lista står: Bort med procentlönen! Ett lönesystem som gör att många gamla, sjuka, funktionshindrade och skolbarn körs på rakt ackord.
– Förargruppen anser att procentkörningen måste förbjudas i lag, om det inte går att förhandla bort den i avtalsrörelsen, säger Ronnie Persson, förare från Värmland.
Sedan kommer ett batteri med krav där prioriteringen inte är huggen i sten. Som att:
- Storhelgs-ob, vanligt ob och övertidsersättningen måste kunna betalas ut samtidigt.
- Inför färdskrivare för taxitrafik. Helst för all yrkesmässig trafik, även budbilar. Dagens system med tidbok fungerar inte.
- Vid byte av entreprenör, efter en offentlig upphandling, ska chaufförerna ha rätt att följa med över till det nya företaget. Inte som i dag, vara tvungna att söka om sina jobb och i sämsta fall bli provanställda efter många år i yrket.
Taggade
Marcus Larsson, från Skellefteå, ingick också som yrkesaktiv chaufför i avtalsdelegationen. Han beskriver förargänget som rejält taggat efter avtalsrörelsen. De interna resonemangen har fortsatt även efteråt.
Sven-Åke Österberg säger:
– Vi har flera konkreta idéer. Bland annat startar vi en taxiförarkommission. En grupp för att samla taxiförare över hela landet. Vi måste hjälpas åt på ett mer konkret sätt. Om drygt två år börjar nya avtalsförhandlingar. Då ska vi vara väl förberedda och föra fram våra gemensamma krav.
– Vår tanke är att förändringarna måste komma underifrån. Från de yrkesaktiva som länge fått känna av problemen med ackordskörning, lönedumpning och dåliga upphandlingar.
Peter Taleryd inflikar:
– Nyckelfrågan är att fånga upp missnöjet. Få förarna att bli lite förbannade. Varför ska taxichaufförer ha sämre villkor än alla andra? Jämför vi med andra LO-grupper ligger vi skrämmande långt efter.
– Lönerna är 3 000–4 000 kronor under snittet i LO. För de som kör på procentlön är gapet ännu större. Här snackar vi minst 6 000–7 000 kronor i skillnad.
Arbetsmiljön
Ronnie Persson påpekar att ett viktigt arbete är att kartlägga taxibranschen i hela landet. Inte minst när det gäller arbetsmiljön:
– Rasterna är en sån sak. Förarna måste få de raster de har rätt till. I dag finns ingen instans som kontrollerar det. Toabesöken är också en stor fråga. Vissa dagar rullar det på hela tiden och man sitter och håller sig. Det är direkt skadligt för kroppen.
På problemsidan lyfter förarna också fram den ”organiserade ansvarsflykt” som satt sin prägel på hela branschen. Chaufförerna är nästan alltid anställda hos åkerier, små eller stora. Inte hos de beställningscentraler eller länstrafikbolag som i hög grad styr både trafiken och förarnas arbete och arbetsmiljö.
Ronnie Persson säger:
– Hos oss är det Värmlandstrafik som dikterar villkoren. Skulle jag kräva att få min lagstadgade rast blir det ett jäkla liv. Vi måste tillbaka till en ordning där det är arbetsgivaren som har ansvaret och leder och fördelar arbetet. Det är ju faktiskt så det står i kollektivavtalets inledande paragraf.
Hur ska den nya taxiförarkommissionen arbeta?
Sven-Åke Österberg säger:
– Det är något helt nytt. Vår tanke är att Transports kommande taxiprojekt tar tag i de större frågorna. Som att påverka politikerna för nödvändiga lagändringar och bättre offentliga upphandlingar.
– I förarkommissionen kan vi vara pådrivare. En referensgrupp. Antagligen behöver vi bilda lokala grupper över hela landet också. Det specifika är att kommissionen ska drivas av förarna själva.
I många städer har taxibranschen blivit en inkörsport för personer som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Många är ”nysvenskar”, som inte går med i facket.
Hur ska det förändras?
– I den här avtalsuppgörelsen höjs månadslönerna och garantilönen med nästan 1 400 kronor. Vi hade aldrig nått dit om det inte funnits en fackförening. Ska vi åstadkomma en förändring, är det upp till förarna, säger Peter Taleryd.
Sven-Åke Österberg fyller på:
– Många svarar reflexmässigt att det är för dyrt att vara med i facket. Det är ett missförstånd. Det gäller att utnyttja fackets möjligheter. Medlemskapet ger kunskap och inflytande. Och inte minst trygghet.
– Vi uppmanar alla förare att hänga på och hjälpa till i vår kamp för de villkor vi är värda.
