Forskningen som kan minska viltolyckorna
Antalet registrerade viltolyckor ökar i Sverige. Orsaken är inte fastställd än, men forskarna på Grimsö viltforskningsstation arbetar med frågan. De försöker också hitta lösningar som ska göra vägarna säkrare – både för människor och djur.
Strax väster om gränsen mellan Örebro och Västmanlands län, nära samhället Riddarhyttan, ligger natursköna Grimsö. Forskningsstationen drivs av Sveriges Lantbruksuniversitet och är inrymd i en gammal patrongård. Här arbetar flera av Sveriges främsta viltforskare.
Andreas Seiler har disputerat på vilt och är expert på viltolyckor. Han är en av en handfull forskare i landet som ägnar sig åt frågor om hur vilt påverkar trafiken. Mycket av arbetet handlar om att utvärdera gamla lösningar och försöka hitta nya för att hålla vilt borta från vägarna. Han berättar att forskningen i dag bedrivs på olika håll, dels på tekniksidan av fordonstillverkarna och dels vid universiteten. Fordonstillverkare jobbar med system som ska upptäcka det som kommer ut på vägen och varna föraren eller stoppa fordonet.
– De nya systemen måste testas för vilt, men de verkar lovande. Forskningen vid universiteten utgår främst från geografisk data och polisrapporter. Där tittar vi på samband för tid och plats för olyckor och försöker hitta mönster, säger han.
Resultatet av forskningen är än så länge en ganska god bild av var och varför olyckorna inträffar, däremot behöver olika förebyggande åtgärder undersökas bättre. Forskningen visar också tydligt hur platser för olyckor varierar beroende av årstid och tid på dygnet. Exakt vilken typ av landskap djuren rör sig i vid en specifik tid på dygnet eller året är något forskarna på Grimsö arbetar med just nu. Andreas Seiler gissar att viltet håller sig mer i skogen under dagtid, men är noga med att det inte är något som är vetenskapligt bevisat ännu.
En annan fråga som ännu inte är utredd är varför de rapporterade olyckorna ökar. Ett minskat mörkertal skulle kunna vara en del av förklaringen, men det finns frågetecken i forskarnas data som antyder att det har hänt något som de inte hittat orsaken till än.
Det öronmärks inga pengar för forskningen om just viltolyckor, så forskarna måste själva söka anslag i konkurrens med annan vetenskap. Om inte Andreas Seiler och hans kollegor var intresserade av frågan skulle det alltså inte finnas någon forskning om viltolyckor i Sverige.
– Vi skulle behöva mer pengar. Eftersom det blir relativt få dödsfall som följd av viltolyckor, cirka tio om året, så bidrar vår forskning inte tillräckligt till nollvisionen för att politikerna ska visa något större intresse. Det är ändå lätt att se de samhällsekonomiska fördelarna med att kunna förebygga viltolyckor på ett effektivt sätt, säger Andreas Seiler.
Historiskt har flera olika lösningar testats, men nästan bara viltstängslet har gett något större resultat. Viltspeglar är ett exempel. Idén var att reflektera fordonens strålkastarljus för att skrämma djuren. Det fungerade inte. Man har gjort försök med artificiellt vargurin som placerats utmed vägarna för att skrämma bort viltet. Också det utan framgång. Varningsskyltar hjälper inte heller eftersom alltför få sänker hastigheten. Siktröjning är dyrt och hjälper till viss del, men det saknas tillräcklig forskning för att veta hur effektivt det egentligen är.
– Varningsskyltarna kan vi lika gärna plocka ner. Däremot kan ett stängsel med välfungerande passager vara väldigt effektivt, säger Seiler.
– En nordamerikansk studie visar att man kan minska olycksfallen med så mycket som 90 procent, men det behöver undersökas mer ordentligt för att kunna avvändas under svenska förhållanden.
– De vanligaste stängslen som används är gamla och utformades bara med älg i åtanke. Det går att anpassa så de även hindrar annat vilt, fast det är dyrt. Vildsvinen gräver sig till exempel lätt under de gamla stängslen.
Vildsvinen är också ett ökande problem. Eftersom vildsvinspopulationen växer i Sverige utan att de andra viltslagen minskar kan viltolyckorna komma att öka och vildsvinen bli det största problemet för folk ute på vägarna, berättar Andreas Seiler.
– Det finns många välvilliga personer på Trafikverket, men ibland saknas tyvärr den vetenskapliga kompetensen som behövs för att kunna göra ordentliga tester. Risken är att det investeras i lösningar som ger sken av att fungera utan att göra det.
En billig och mätbart effektiv lösning som redan används i andra länder är övergångar med aktiva varningssystem, ungefär som ett övergångställe för vilt. Då har man ett tydligt utmärkt hål i viltstängslet med sensorer som upptäcker viltet och som är kopplade till varningssignaler. En del varnar bara med skyltar som tänds, andra aktiverar en automatisk hastighetsbegränsning som slås på för en begränsad sträcka. Lösningen passar förstås inte överallt. men skulle kunna vara effektiv på många medelstora riks- och länsvägar.
– Vi kan säkert bygga bort en del av problemet, men den viktigaste åtgärden förblir ändå att vi anpassar vårt förarbeteende efter den aktuella risken. För att kunna göra det måste vi ha en aning om var och när vi behöver vara extra försiktiga, säger Andreas Seiler.
Fotnot: Som yrkeschaufför kan du hjälpa Andreas Seiler och hans kollegor i sin forskning genom att delta i deras online-enkät. Syftet är att samla in förares egna erfarenheter för att öka förståelsen och hjälpa forskningen om viltolyckor. Gå in på: www.viltochtrafik.se.