Göteborgsmodell höjer servicetrafikens status
Färdtjänst. Bristen på förare är inte unik för Göteborg. Staden arbetar sedan flera år med riktade insatser för att utbilda fler som klarar att köra färdtjänst – utbildning och krav ska både göra jobbet mer attraktivt och ge bättre kvalitet på den upphandlade, samhällsbetalda trafiken.
Lön för utbildningsmödan. Språktest. Uppföljning av upphandlingar. Kunskap om bemötande och barns behov. Kurs för leverantörer om huvudavtalet. Förarwebb för direktkommunikation. Det är några delar i arbetet.
– Jobbet handlar om så mycket mer än att köra bil, säger Lena Lindroth, planeringsledare inom serviceresor Göteborgs stad.
Hon har som tidigare enhetschef på trafikkontoret lång erfarenhet av att leda personal- och verksamhetsutveckling, har arbetat med frågor som rör färdtjänst sedan 2008.
– Det var tydligt att det gjordes alldeles för lite utbildningsinsatser. Om man inte talar om vad som ska göras blir det omöjligt för någon att göra rätt, säger hon.
Kommunens politiker gav för snart sex år sedan trafikkontoret i uppdrag att utreda möjligheten med arbetsmarknadsutbildning riktad till personer som har försörjningsstöd, det som tidigare kallades socialhjälp. Det gjordes tillsammans med nämnden för arbetsmarknad och vuxenutbildning.
I dag ligger Göteborg i framkant. Den utbildningsmodell – som först introducerades i staden – har spritt sig.
– De kommuner som är med ser att förarna blir tryggare och att det blir högre kvalitet på servicetrafiken. De som kör hör till de mest utsatta yrkesgrupper som finns, måste kunna hantera allt ifrån personer som attackerar en i bilen till att med tålamod möta autistiska personer i hemmet, säger Lena Lindroth.
– Alla kan inte bli färdtjänstförare, där är alla parter helt överens. Men alla trafikbolag är inbjudna till möten med taxirådet, där facket representerar förarna.
”Det finns en bra vision”
I det regionala taxirådet ingår Transport, liksom bland andra arbetsgivarorganisationen Biltrafikens Arbetsgivareförbund och arbetsgivarna; trafikbolagen som vunnit den upphandlade trafiken.
– Det behövs ett sådant här forum, och det finns en bra vision. Staden har förstått att det inte bara är att upphandla utan att det krävs uppföljning, säger Ana Kokol.
Hon är ombudsman med ansvar för taxiföraravtalet på avdelning 3 Göteborg med Västra Götaland. Stadens tankesätt i arbetet är superintressant, enligt henne: öppnar för konkret förändring på ett avtalsområde med stora och kända svårigheter.
Både Ana och Lena framhåller att det regionala taxirådet inte är ett gnällforum.
– På mötena förklarar vi varandras olika syn. Vi har samma mål som företagen som vill ha personal, och personal som mår bra, säger Lena Lindroth.
Centralt är tanken att höja yrkets status. Från förarhåll lyfts ofta bättre lön som en väg. Från kommunens håll är svaret att lönesättningen är en fråga för arbetsgivare och fack.
– Men faktiskt har vi ändå påverkat lönen ett sätt, genom förstaförare med ansvar att stödja andra förare. Det ansvaret ger ett lönepåslag, säger Lena Lindroth.
Sedan 2016 regleras trafiken av nya villkor: Huvuddelen körs av förare som enbart arbetar med färdtjänst, med schysta villkor. Tidigare har en stor andel varit inköpt trafik, där förarna växlat mellan att köra på anrop och vanlig taxi.
– I dag är det 70 procent av förarna som får betalt hela tiden, oavsett om de står still eller rullar. Det är en utveckling jag är oerhört stolt över och som jag brukar ta upp med förarna på utbildning.
Välkänt inslag
De nya villkoren innebar också att stadens färdtjänstfordon fick ny, grön färg. Med åren har de gröna bilarna och bussarna blivit ett välkänt inslag i trafiken, något av en symbol för trygghet och kvalitet. Med regelbunden kontroll.
– Senast i går var jag hos Taxi Göteborg och tittade så att de följer vad som gäller för till exempel språktester.
Inspektionsresor görs ”under cover” av kommunen, för att kontrollera hur och om uppdraget utförs enligt avtal, inte som en personkoll av den som kör. För förare finns möjlighet att kommunicera via en särskild webb som staden skapat. Där går exempelvis att få körtider kontrollerade för att se om de är rimliga – ibland visar resultatet att mer tid är nödvändig, ibland att annan färdväg är lösningen.
Stadens satsningar har inte varit gratis. Särskilt inledningsvis kostade det. Men är på sikt lönsam, enligt ansvariga på kommunen: Servicetrafik som inte fungerar kostar också stora belopp. Och ytterst drabbas vi alla av det, både i behov av servicetrafik och som skattebetalare.
En fråga som inte går att komma runt är priset för upphandlingarna. Riskerar inte förare alltid att drabbas när anbuden pressas så lågt som möjligt?
– Jag brukar säga att det inte är förbjudet att göra en dålig affär. Att lägga ett bud som ger bra avtal kan vara möjligt att använda som referens framöver, säger Lena Lindroth.