Granne med Paradiset
Röster. Tjärna Ängar väcker känslor. Bostadsområdet är landets nordligaste på Polisens lista över utsatta områden. Transportarbetaren åkte till Borlänge för att få en bild av verkligheten. Det blev många olika bilder. ”Se det från två håll” uppmanar en trygghetsvärd. Vi gör ett försök.
Paradisvägen bär hit. ”Tryggt”, säger en taxichaufför som bor där. ”Jag är rädd att åka dit” kontrar en åkerichaufför som levererar varor.
Miljonprogramsområdet Tjärna Ängar i Borlänge är omskrivet, oftast i negativa ordalag.
Klockan slår nio i ”möjligheternas centrum”, som det står på en högt svävande neonskylt och en vakt från Securitas gör sig beredd att stänga butiken. Hans ansikte är neutralt, inbjuder inte till småprat och 82-åriga Connie Södergren har för länge sedan rullat hem rullatorn, packad med matkassar.
Rapporteringen från området i riksmedia handlar nästan bara om kriminalitet. Skottlossning, överfall, rån. Under hösten har såväl vaktbolag som taxi och Hemglass stoppat arbete i området. Det har bedömts som för farligt för medarbetarna.
”Ingenting har hänt”
I maj i år brann Tjärnaängskolan. Stora delar av byggnaden totalförstördes. På en stor, inhägnad byggarbetsplats uppförs en ny skola.
– Nu har vi kommit halvvägs, vi började efter semestern, säger en av byggarbetarna på plats.
Han heter Jonny Bengt och pendlar från Rättvik.
– När vi började jobbet här sa alla att det skulle hända så mycket, att vi måste låsa och kolla allt hela tiden. Men det har inte varit några problem. Det har inte hänt något alls, säger han.
Jonny Bengt är mer intresserad av att tala om samhällsutvecklingen i stort, och om oron för försämringar i lagen om anställningstrygghet. Inte om det utpekade området på arbetsorten.
Bästa förskolan
Johanna Telhammar har jobbat på andra daghem, men trivs speciellt bra på Trollskogens förskola där hon arbetar nu. Miljön är intressant, det är kul med olika kulturer och språk, beskriver hon.
– Minst fyra. Främst somaliska förstås, kurmanji som talas av kurder och … jag kommer inte ihåg alla. Vi tränar språk dagligen, jobbar med ordförståelse, och ser hur barnen utvecklas.
Johanna Telhammar uppskattar kontakten med föräldrarna.
Kan det bli språkförbistring? Jo, men det löser sig, oftast genom kroppsspråk eller på andra sätt. Någon gång med tolk.
Kulturkrockar då?
– Jo, det händer, men man ser hela tiden barnens och föräldrarnas utveckling och växer själv som människa. Jargongen är annorlunda än på andra förskolor. Jag känner mig mer uppskattad. Men trångsynt kan man inte vara om man jobbar här!
Flera föräldrar hämtar sina barn. Alla är mammor. Två talar om hur bra förskolan är. Däremot har de sämre erfarenheter av skolan för de äldre barnen.
– Det är ofta stökigt, det finns en del bråkiga elever. Lärarna klarar inte av det. Men min dotter har en bra lärare, säger Djir Jamiilo.
Hon trivs bra på Tjärna Ängar. Även om hon sett en del bråk, framför allt mellan ungdomar.
– Det är inte okej. Fast vi vill inte flytta. Tidigare bodde vi i Stockholm och det är bättre här, mindre stress. Jag studerar på sfi nu, och matte.
Djir Jamiilos väninna Rahma dyker upp. Hon är glad eftersom hon just klarat proven och fått körkort.
– Jag har kämpat i trafikskolan. Min man är taxichaufför, och han har också hjälpt mig, säger Rahma.
Hon tycker att Borlänge är en bra stad.
– Men området… Det är inga bra skolor här, vår äldre son har vi tagit till en skola i ett annat område. Fast förskolan här är jättebra!
Fika med Youtuber
Människor vi möter är öppna och nyfikna, hejar i trappan när vi upptäcker en skylt till Hyresgästföreningen och knallar in. De har flyttat till ny lokal, upplyser en kvinna med täckt hår.
Vi tar några trappor till och ropar: hallå! En äldre man visar oss in i en liten servering med några bord utefter väggen. En kvinna slevar upp mat vid en enkel disk och fyller på kaffe. Fler unga män slår sig ner.
Är det ett kommunalt initiativ? Vi får inga svar, däremot idel positiva beskrivningar av att leva i Tjärna Ängar. Där jobbar ”alla” som taxichaufförer, enligt en kille. Många i alla fall, ett antal av Transports medlemmar arbetar på Borlänge taxi. Fast Osman har lämnat branschen och trivs bättre med arbetet på Icas lager. Musa klänger blygt i pappa Cinqis knä. Vi skojar om hans ålder. Är han verkligen bara fyra år? Han ser så stor ut. Hans pappa skrattar och berättar att han är musiker, med artistnamnet King Moo. Vännerna bläddrar snabbt fram honom på Youtube, visar.
På vägen ut passerar vi en bunt flerfärgade stammar, nerstuckna i en kruka. Påminner om påskris. Svenska flaggan står lutad mot väggen intill med påskriften Sverige.
Lämnade livet som yrkeskriminell
På en gångväg utanför äldreboendet kommer Osman Juwara. Det är han som förklarar att byggnaden är ett äldreboende. Han pekar också ut var studentboendet ligger. Det hamnade i fokus sedan några av studenterna gått ut i medier med att de ville bort från området. Det sågs som farligt, särskilt efter att en kvinna från studentboendet blivit antastad.
– Det är inte bra, verkligen inte. Men jag har bott i Husby och det var mycket värre problem, säger Osman.
Till Tjärna Ängar kom han för ett år sedan, tillsammans med sin fru och sin lilla dotter.
– Jag bestämde mig för att lämna Stockholm för min dotters skull. Hon är två år nu. Att flytta hit var en chans för mig att komma bort från mitt gamla liv, säger Osman Juwara.
– Jag var yrkeskriminell tidigare, har suttit på anstalt. Det var min dotter som fick mig att vakna upp och göra något bättre.
Osman Juwara jobbar med fastighetsskötsel i Falun och bilpendlar, tillsammans med några kamrater från Tjärna Ängar.
– Jag mår bra här i Borlänge och i området.
”Spela för kulorna”, uppmanar en skylt utanför kiosken i Tjärna centrum. En lång kö med väl tilltagna coronaavstånd ringlar utanför Postnords paketutlämning.
Barnen bromsar sina föräldrar vid tuggummiautomaten men i kläd- och diversebutikerna, Rodas presenter och Marva fashion, är kunderna få. Desto fler väntar på klippning hos herrfrisören. Lille Ayub bollar med sin röda ballong, visar att den bär hans namn. Lillebror tultar avundsjukt efter. Hans pappa
säger:
– Det är okej att du fotar dem.
Flyttade hit -63
Connie Södergren kommer från Tjärna centrum med rullatorn fullastad av matkassar. Hon 82 år, har rötterna i Danmark och flyttade till bostadsområdet 1963. För att hennes pappa bodde där. I alla år har hon bott på Plogstigen, som går mot centrum. Men för en månad sedan gick flyttlasset till en väg lite längre bort, i områdets ytterkant.
Connie Södergren kom från huvudstaden Köpenhamn och trivdes inte alls i början.
– Jag var rädd, men det har bara blivit bättre och bättre. Nu trivs jag jättebra, har trevliga grannar, kan inte ha det bättre. Jag har fyra barn, sju barnbarn och tre barnbarnsbarn.
Alla barnen har varit Borlänge trogna. Hennes man är musiker. De har det bra, hemtjänsten hjälper till.
– Vi flyttade för att en kille tog sig in och tog min mans plånbok. Polisen kom direkt när jag ringde och sedan blev jag kallad till polisstationen. Bra, men sedan, de gör ju ingenting. Så min man och jag sa till varann, vi kan inte bo kvar, nu flyttar vi.
De bor på andra våningen i nya lägenheten. Låser om sig men är inte rädda, säger Connie Södergren.
– Nej, nej, inte på dagen. Men jag går inte ut på kvällen. Jag får inte säger min man och barnen.
Killkväll på Träffpunkten
Organisationen Rädda Barnen håller till på Träffpunkten, en lokal nära centrum. När Transportarbetaren går förbi
är flera ungdomar på väg in. Här anordnas en särskild killkväll, en sluten sammankomst för en grupp unga upp till 18 år.
Kvällens tema är ”brott och straff’ och en jurist ska komma och prata, förklarar Abbas Ahmed. Han jobbar med verksamheten, men är först tveksam till att prata med journalister.
– Vi är trötta på medias bild, vi vill inte visas upp i sammanhanget, säger Abbas.
– Att Stefan Löfven kom till Tjärna Ängar i oktober och träffade ett tidningsbud som blivit rånat gav bara dålig publicitet, han borde komma tillbaka när det är lugnt i stället. Då skulle han få en helt annan bild.
Att Rädda Barnen har särskilda kvällar för killar respektive tjejer är på begäran av ungdomarna själva, förklarar Abbas.
– Särskilt när det handlar om sex och samlevnad är det lättare för många att öppna sig och prata när grupperna inte är blandade.
”Lugnt att hämta paket”
Vi tar bilen från Tjärna Ängar till Paradiset, ett lugnt villaområde. Där bor två av Transports medlemmar i varsitt rött trähus. En av dem är i 50-årsåldern och jobbar på Securitas, men har inget att säga om ”ängarna” intill. ”Ingen aning … bor inte där … jobbar inte där – handlar inte där”, svarar han i ett mess.
Vi fortsätter till åkerichauffören Sören Carlsson men han ”ligger ute” på vägen om nätterna och är på väg söderut.
– Vi bor i ett lugnt område. Jag åker bara till Tjärna Ängar om jag ska hämta ut något paket. Jag upplever det som oroligt. Det känns inte riktigt tryggt att vara där. Egentligen är det väl ingen fara, jag är inte rädd eller så. Det är väl bara vissa personer som ställer till det, funderar han.
Inte själv drabbad av stöket
Arne Hedberg hejdar rullatorn i Tjärna ängar. Förr var han skadereglerare på försäkringsbolag. Nu är han pensionär och på väg hem från volontärjobbet på Emmaus. Efter utlandsåren i Thailand kvitterade han ut sina vänteår i bostadskön.
– Jag är 76 år och fick en lägenhet i seniorboendet där borta. Där är lugnt och skönt, jag stortrivs. Hiss överallt. Det finns inte i de gamla husen.
Arne Hedberg nickar mot de grå miljonprogramslängorna. De nyare seniorbostäderna och äldreboendet, på andra sidan gångvägen, bryter av i mild pastellton. Trädgården utanför boendet sticker också ut, som en liten oas, inhägnad med staket och låst med hänglås.
Gated community?
– Det har varit gräsligt mycket stölder och incidenter och borta vid affärn är de väl inte glada heller över ungdomsgängen.
Själv har Arne Hedberg inte råkat ut för något, men säger att några andra seniorer drabbats. Han är snabb att öppna ytterdörren när han ska in, så att ingen smiter in bakom.
Vad tycker du om att bo i ett område med olika kulturer?
– Eftersom det är så jävla mycket skit som vissa dragit med sig hit så… Man får inte vara rasist i Sverige, men man kan väl tänka och fundera. Jag är inte rädd, men går helst inte ut på kvällen.
I seniorbostäderna bor mest skandinaver, berättar Arne Hedberg. Svenskar, danskar och finnar. Han tillägger:
– Men finns det någon ”gammal mormor” från ett annat land så kan de bo 14 i lägenheten.
Seniorerna har återkommande träffar, dricker kaffe och ”pratar skit”, men det kommer aldrig någon icke-skandinav. Kanske skulle de utlysa träffarna på fler språk?
”Jag har hamnat på rätt ställe”
Färdtjänstföraren Salad Jamal känner sig hemma på Tjärna Ängar. Han uppskattar närheten till grönska och tycker att området är familjevänligt, en bra plats för sönerna att växa upp på.
– Det är en helt annan verklighet än den som tidningarna beskriver. Jag har pratat med andra som bor här, vi känner inte igen oss i det som skrivs, säger Salad.
– Det är absolut inte mer problem här är någon annanstans. Det är ett helt vanligt område, det bor många svenskar här som också trivs.
Han är tillbaka i Dalarna efter en period i Stockholm. Då bodde han i stadsdelen Tensta, och arbetade som busschaufför. Han provade att köra taxi, och uppskattade direkt den ökade friheten som han upplevde. Och han uppskattar fast månadslön, till skillnad från huvudstadens procentbaserade.
Han är medlem i Transport:
– Det är viktigt att vara med i facket, det är tillsammans vi kan göra något. Och få hjälp om det skulle behövas. Men jag har många kollegor som inte är med, tyvärr.
Transportarbetaren träffar honom på parkeringsplatsen utanför bostaden, nära centrum. Salad Jamal är på väg till arbetet. Han arbetar eftermiddagar, 80 procent, och tar ut föräldraledighet. Då arbetar hans fru.
– Vi byts av. Barnen behöver oss båda, därför är jag pappaledig.
Han berättar mer om fördelarna med att bo i området. Själv har Salad nära till jobbet och goda vänner, barnen har nära till kamraterna. De äldre kan vara ute och leka på gårdarna. Familjen har fyra pojkar, 7, 5, 3 respektive 1 år gamla.
– Kolla, det är tryggt här! Jag vill aldrig flytta, jag har hamnat på rätt ställe.
I kvällens mörker
På parkeringen utanför centrum står en klunga med män runt en vit skåpbil. Och vita skåpbilar är ju skumma, det vet man. I alla fall går det väldigt många rykten om vita skåpbilar i hela västvärlden. Vad det handlar om den här kvällen i Borlänge är oklart. Ska bilen säljas? Är det en köpare som gjort ett Blocketfynd? Männen är vänliga men vill inte vara med i tidningen.
I ljuset utanför ingången till centrum står ett gäng unga män. Eller pojkar, kanske. Det verkar vänta på att något ska hända. För en äldre, utomstående, ser det inte särskilt spännande ut. Inne i centrum har bara Hemköp öppet.
Men deras reaktion kommer snabbt när de ser våra kameror. De har uppenbart fått nog av journalister som kommer för att dokumentera deras stadsdel. Eller, än värre, deras liv.
Tre killar lämnar ljuset vid entrén och går mot den lilla gräsplätten intill. ”Hallå! Vilka är ni? Varför fotograferar ni? Får jag se bilderna? Du ska ta bort dem! Ni kommer bara för att skriva skit”
Vi försöker förklara: Vi är här från en tidning för Transportmedlemmar, för att en av våra medlemmar – ett tidningsbud – blivit överfallen. Och för uppmärksamheten Tjärna Ängar fått i riksmedia. Både bra och dåligt om området ska fram.
En kille svarar att det har de hört förut. När journalister från Stockholm kommit hit, till det ”utsatta värstingområdet där alla är kriminella”.
– Ni låtsas vara snälla och lyssna, men så skriver ni ändå något annat än man sagt. Om det dåliga, säger han.
Nytt försök att förklara och berätta om fackförbundstidningens uppdrag. Ni känner väl till facket?
– Självklart. Jag studerar och jobbar på kommunen. Men när jag går med i facket blir det i Kommunal, säger en annan av killarna.
Stämningen blir lugnare. Killarna drar vidare. Först nu ser vi vad det står på de kvarvarande männens västar, Trygghetsvärd.
– Vi är peace makers, säger en av dem och skrattar. Alla som bor här känner oss.
Trygghetsvandrarna vill inte ha sina namn i tryck. Det skulle riskera förtroendet de byggt upp.
– Vi ingår i fältgruppen, samma som fältassistenterna. Jobbar förebyggande, på vardagarna. Ibland hela nätterna, är flexibla.
”Fältarna” arbetar i skolan, säger den äldre av männen, som agerat fredsmäklare i sju år. Under den tiden har han aldrig upplevt att någon kastat sten eller hotat någon. De senaste två veckorna har varit väldigt lugna. Han är kritisk till att taxi inte får köra in i området efter klockan 20.
– Det gör att de äldre inte kan få hjälp och färdtjänst. Alla har ju inte bil.
Bägge värdarna upprörs också över alla skriverier om Tjärna Ängar.
– Folk verkar ha mycket lätt att se det dåliga. Vi ser så mycket mer av det fina, som att alla känner varandra. Här finns gemenskap, rätt igenom! Människorna är väldigt sociala, hjälper och tar hand om varandra.
Trygghetsvärdarna tar upp det vi hört flera gånger tidigare: Inträffar den minsta incident här hamnar det i garanterat tidningen, med Tjärna Ängar angivet. Sker något på andra håll står det bara ”i Borlänge”.
Det blir en stämpel. Ofta drabbas barnen i skolan också.
– Vi ger dem en motbild: Du har ett värde. Du kan! När de unga säger att arbetsgivare väljer bort dem bara för att de bor i Tjärna Ängar försöker vi vända deras tankebanor in på nya spår. De får inte tappa hoppet.
Vad säger du till den äldre man och kvinna vi träffat som inte vågar gå ut på kvällarna?
– Tro inte på allt du läser.
Killarna då. De som blev arga på oss?
– De skulle aldrig ge sig på en kvinna. Och har respekt för äldre. Lyssna nu, vi säger inte att det här är paradiset men ni måste se Tjärna Ängar från två sidor.
Skyddsombudet som agerade
Martin Tomtlund är gruppledare på Securitas. Och skyddsombud. Han reagerade kraftigt när Borlänge kommun gick ut med att man skulle ”sätta in ordningsvakter” för att rondera i Tjärna Ängar – utan att prata med Transport. Det var efter överfallet mot tidningsbudet i oktober.
Martin hade redan talat med ombudsman Kent Christensen om det olämpliga i att väktare skulle agera störningsjour. Kort därefter skedde både skottlossning och händelsen med Hemglassbilen som omringades.
– Jag är ett vanligt skyddsombud som reagerade, och jag är nöjd med avdelningens gensvar. Facket måste tänka på sina medlemmars bästa. Det är inte fråga om att något mer kan hända, frågan är om och hur allvarligt, säger Martin Tomtlund.
Han har själv erfarenhet av tuff arbetsmiljö i bevakningsbranschen. Under många år arbetade Martin i gallerian Nordstan i Göteborg. Men sedan snart tio år bor han ”i en röd liten stuga i Dalarna”. Men i jobbet möter han fortfarande utsatthet, av flera slag. Martin Tomtlund kan bara beklaga att alla laglydiga, skötsamma medborgare drabbas när verksamheter stoppas i utsatta områden.
– Det är inte privata aktörers roll att ställa till rätta problemen. Jag hoppas på mer poliser i utsatta områden. Men problemet är egentligen så mycket större, säger Martin Tomtlund.
– Ytterst är det politikernas ansvar att bryta nyrekryteringen av kriminella.
Martin Tomtlund är lite besviken på politikerna. Hans uppfattning är dock klar:
– Det är varje enskild människas rätt att kunna röra sig fritt. Oavsett etnisk bakgrund, sexuell läggning eller religion.
