… 25 år, låtsnickrare från Helsingborgsavdelningen, tillika yngsta ombudet på Transports kongress.

Hur fick du idén att göra en alldeles egen Transport-låt?

– ”Upp till kamp” finns ju, men jag tyckte att förbundet behövde något nytt, modernt och svängigt. Vi i den nya generationen också. Varför inte göra en låt som våra medlemmar kan spela, tänkte jag. Men inte bara de, andra också. Jag har gjort text och musik själv och fått hjälp av nära vänner med studio och produktion, så det har inte kostat Transports medlemmar en krona.

Har du hållit på med musik tidigare?

– Ja, jag rappade, men så började jag jobba på lager inom bemanning när jag var 18 år och engagerade mig fackligt, så jag la musiken på hyllan. Men nu tyckte jag det var dags. Vi får vi en ny kamplåt, som passar alla åldrar, unga som gamla ska kunna svänga i takt till låten. Det kan bli en ”summer hit” för transportarbetarna.

Vad vill du med din låt?

– Framföra fackets budskap. Alla älskar musik så det är rätt sätt att nå fram. ”Ensam är man svag, men tillsammans är vi starka” är en slinga i låten. Jag beskriver hur alla delar i förbundet behövs och går hand i hand. Hur vi samverkar och måste fortsätta satsa och utvecklas. Jag tar också upp Transports historia och hur förbundet grundades 1897 av Charles Lindley. Jag har mitt hjärta hos Transport och där kommer det att stanna.

Hur reagerade Helsingborgsavdelningen när du gjorde en låt?

– De trodde först det var på skoj, men sen älskade de den. Kollegorna sa: ”Det här är najs. Det blir kanon, så fortsätt. Det här kan du!

Du jobbar på ett bemanningsbolag, men vad har du för fackliga uppdrag?

– Jag är ungdomsansvarig på avdelning 14 i Helsingborg, sitter i representantskapet, som ersättare i avdelningsstyrelsen och som ordinarie ledamot i studiekommittén. Är en positiv person och försöker förgylla kollegornas vardag.

Hur började ditt fackliga engagemang?

– Jag jobbade för ett bemanningsbolag på en terminal där vi inte hade några hjälpmedel. Vi lyfte pallar för hand, snittade 17 ton per dag. Var och en hade en ö med 680 pallar framför sig, och skulle vara färdig till lunch. Förbundets organisatör Ahmed Mansour arbetade också där och på hans initiativ började vi organisera oss för att få en bättre arbetsmiljö med hjälpmedel, som truckar, och skapa en bättre arbetsplats.

– Vi hade fler kollegor som var hemma och sjukskrivna än på jobbet, så det var riktigt illa. Men tillsammans med avdelningen ökade vi organisationsgraden från en medlem till att alla var med. Vi gick från hårda förhandlingar till en sundare samverkan med företaget, och då började ledningen lyssna på oss.

När ska du framföra Transport-låten?

– På kongressmiddagen på onsdag, många kommer nog att bli förvånade. Men refrängen är enkel att lära sig så jag hoppas att alla ska sjunga med. Lite nervöst är det, men det ska bli jättekul!

Vad tycker du om kongressen?

– Den är väldigt svängig. Det pendlar mycket fram och tillbaka med många röstningar och voteringar och är väldigt lärorik. Jag hoppas få vara med på många fler. En vacker dag kanske jag står där själv som förbundsordförande… Det gäller att steg för steg kämpa mot sitt mål.