"Hoffa har aldrig tidigare haft något motstånd i styrelsen. Så jag ser inte valet som en förlust, utan en framgång. Även om den inte är lika stor som vi hade hoppats på. Men vi kommer att fortsätta kampen", säger Fred Zuckerman som utmanade James P Hoffa om posten som förbundsordförande i Teamsters.

Maktkamp. Med knapp marginal förlorade Fred Zuckerman medlemsomröstningen om ordförandeposten i Teamsters, Transports syskonförbund i USA. Men kampen om makten inom det nordamerikanska fackförbundet fortsätter.

Mer än ett halvår efter den uppslitande omröstningen står de båda lägren fortfarande lika långt ifrån varandra.

– Medlemmarna är trötta på samma gamla visa. De är trötta på att ledningen står företagsledningarna alldeles för nära. Vårt fackförbund har nått punkten då topparna vill vara affärsmän i stället för fackföreningsledare, säger Fred Zuckerman, ordförande för lokalavdelning 89 i Louisville, förbundets fjärde största avdelning.

Utmanare

Han utmanade förra året den sittande Teamsterbasen, James P Hoffa, om makten i förbundet. När över 200 000 inskickade medlemsröster var räknade hade Zuckerman fått 48,5 procent av rösterna – mot Hoffas 51,5 procent. Men allt gick inte förbundsledningens väg. Oppositionslägret, som samlat sig under namnet Teamsters united, vann sex poster i den högsta förbundsstyrelsen.

– Hoffa har aldrig tidigare haft något motstånd i styrelsen. Så jag ser inte valet som en förlust, utan en framgång. Även om den inte är lika stor som vi hade hoppats på. Men vi ger inte upp. Vi kommer att fortsätta kampen, säger Fred Zuckerman.

Enligt honom kommer faktumet att det nu finns kritiker till Hoffa i styrelsen att leda till ökad insyn i förbundsledningen.

– De kommer att vara våra röster. När vi börjar berätta för medlemmarna om det som förbundsledningen gör eller överväger att göra, så bidrar det till att medlemskåren kan göra informerade val när de får rösta om saker och ting, säger Fred Zuckerman.

Juridisk process

Själva ordförandeomröstningen är inte heller en helt avslutad historia. En juridisk process har satts i gång för att tvinga fram att medlemsomröstningen görs om. Kravet baseras på anklagelser om att James Hoffa, i strid med lagen, använde förbundets pengar till att förhala utlämnande av interna mejl. Därmed skulle utredningar om korruption bland några av Hoffas närmaste medarbetare, inte uppdagas förrän efter omröstningen. När denna rättsprocess kommer att vara avgjord är det ingen som vet i dagsläget.

Men det är inte de enda oegentligheter som oppositionslägret hävdar pågick under kampanjen.

– Vi hade väldigt svårt att få stöd från lokala företrädare, för de är rädda för repressalier. Många är rädda för att förbundskontoret ska gå in och sätta lokalavdelningen under förmyndarskap eller bli arga och börja säga elaka saker om dem. Folk är rädda för att kritisera Hoffa öppet, säger Fred Zuckerman.

James Hoffa har avböjt att medverka i en intervju med Transportarbetaren. Hans pressekretare, Kara Deniz, låter meddela att ordförandevalet hölls för över ett halvår sedan och att förbundet har gått vidare. Men strax efter valet gjorde James P Hoffa följande uttalande om utgången i ett pressmeddelande:

– Det här var en hårdnackad kampanj och en historiskt jämn omröstning. Trots att vi har många utmaningar framför oss, så har tiden nu kommit för att tillsammans samla oss och stå starka mot dem som försöker rasera fackföreningsrörelsen och ta ifrån löntagarna landvinningarna de har kämpat för att nå.

”Rökridåer”

Den högsta ledningens rop på enighet verkar dock inte ha bidragit till att minska motsättningarna inom förbundet.

– Vartenda tal de ger går ut på att nu måste vi enas. ”Valet är över, vi måste enas och attackera arbetsgivarna tillsammans.” Men det gäller inte alla. Ingen i vårt läger har kontaktats. Det är bara rökridåer, säger Fred Zuckerman.

Han tvivlar på motståndarlägrets motiv.

– För att ropen om enighet ska vara trovärdiga måste de själva tro på dem. Men det gör de inte. De tror att de kan göra som de vill eftersom de vann omröstningen, säger Fred Zuckerman.

– För det andra måste de sträcka ut en hand till oss, men de vägrar ringa tillbaka när vi försöker få tag på dem. Vi skickar ansökningar om stöd som aldrig besvaras. Våra gubbar petas från skyddsombuds- och förhandlingskommittéer, fortsätter han.

Stora motsättningar

Fred Zuckerman medger att processen för att ena förbundet inte kommer att bli lätt. Motsättningarna är stora och kretsar kring en rad olika punkter: Fackliga eftergifter. Inriktningen på medlemsvärvningsarbetet. Förhållandet till centralorganisationen AFL-CIO.

– För att enas måste vi mötas i mitten. Vi kommer inte bara gå med på allt som de gör. Vi har tillbringat två år eller mer med att vara osams. Men det är inte oss Hoffalägret är på kant med, det är medlemmarna, säger Fred Zuckerman.

På frågan om hur kontakten mellan honom och James P Hoffa ser ut svarar Fred Zuckerman så här:

– Vi har inga direkta kontakter med varandra. Han vägrar att ta mina telefonsamtal. Den senaste gången vi talade med varandra var för två år sedan vid ett möte i Chicago. Någon i hans stab kom upp och frågade om jag var villig att säga hej och träffa honom. ”Javisst”, sa jag. Så han kom upp och vi skakade hand, sa hej. Det var allt, ingen meningsfull konversation, bara en grej i förbifarten.