Här är lönekraven som ska drivas i nästa avtalsrörelse
Alla LO-förbund ska kräva minst 700 kronor i löneökning i nästa avtalsrörelse. För arbetare som tjänar över 25 000 blir kravet 2,8 procent. Det enades LO-styrelsen om i dag på förmiddagen. – Kravet är lågt. Men det är viktigt att LO-förbunden står enade den här gången, säger Transports förbundsordförande Lars Lindgren.
De två gångna lönerörelserna har präglats av splittring inom LO. Kvinnopotter och en historiskt låg löneökning skapade rejäl osämja mellan industrifacken, serviceförbunden och Kommunal.
Den här gången har LO-förbunden prioriterat enighet. För ett par veckor sedan gick man ut med gemensamma grundkrav – en samordning som innebär en tydlig satsning på LO:s lågavlönade grupper. Oavsett kön.
Till en början presenterades bara själva lönemodellen, inte kronor och procent. Tanken är att alla fack ska kräva samma krontalspåslag för alla som tjänar 25 000 kronor i månaden eller mindre. För arbetare som ligger över 25 000 kronor ska facket begära procentpåslag.
”Siffersättningen” är nu klar och kravet som ska riktas mot arbetsgivarna blir alltså minst 700 kronor, respektive 2,8 procent.
Skulle kravet bli verklighet kommer de reala klyftorna att minska något mellan olika LO-grupper. Låt oss ta ett par exempel:
• Lotta är servitris och tjänar 18 000 kronor. Hon får 700 kronor i lönelyft. Det motsvarar nästan 3,9 procent.
• Kalle är taxitelefonist, med 21 500 i lön. 700 kronor innebär nästan 3,3procent.
• Anna kör sopbil och har i dag 25 000 i lön. De 700 kronorna motsvarar precis 2,8 procent.
• Bosse är elektriker och tjänar 29 000 kronor. Han får också 2,8 procent, vilket ger honom 812 kronor mer i lönekuvertet.
Bosse får alltså mest. Men. Om alla fått samma procenttal – låt säga 2,8 procent, så hade skillnaderna blivit betydligt större. Den lågavlönade servitrisen Lotta hade då bara fått 504 kronor, i stället för 700.
Under hösten har LO fört intensiva diskussioner om lönenivån och vad som ska anses vara lägsta acceptabla nivå, utifrån utgångsbudet. Byggfacken gick ut hårdast och ville ha uppåt 3,4 procent, medan den pressade tillverkningsindustrin pläderade för återhållsamhet. Det vill säga 2,3–2,4 procent.
Det blev alltså en kompromiss. Lars Lindgren säger:
– Vi ser nu en kraftig nedgång i ekonomin. Omkring 40 000 människor har varslats. Till det kommer andra personalneddragningar som redan gjorts. Det är säkerligen minst 80 000 arbetstagare som är berörda. Mot den bakgrunden tycker jag att våra krav är väl avvägda.
Transport förbundsjurist Marcel Carlstedt fyller i:
– Om vi går i mål med 700 kronor och 2,8 procent så skulle det kosta arbetsgivarna totalt 3,05 procent, beräknat på hela LO-kollektivet. Nu begär vi dessutom en förbättrad föräldraförsäkring. Det kostar ytterligare 0,2 procent.
En kompletterande föräldraförsäkring ligger högst på kravlistan. Tanken är att arbetsgivarna ska betala barnlediga mammor och pappor tio procent extra ersättning under sex månader.
Bland de prioriterade avtalskraven finns också en ändring av inbetalningen av pensionspremierna. LO vill att det sker månadsvis, något som under vissa omständigheter innebär bättre utfall för arbetstagaren.
LO vill dessutom skrota den särskilda vållandeprövningen i arbetsskadeförsäkringen TFA. Det skulle göra att fler personer med förslitningsskador kan få ersättning.