Har bevakningsföretagen något att lära av polisen?
Polisen jobbar också i utsatta miljöer och anklagas ibland för övervåld. – Vi utför en tjänst för samhället och får tåla både filmning och mediebevakning, säger kommissarie Erik Lorinder.
Möter dagens poliser samma verklighet som ordningsvakterna? Har bevakningsföretagen i så fall något att lära av polismakten, som har mer resurser och längre utbildning?
Frågorna går till Erik Lorinder som arbetar speciellt med uppgifter som rör polisinsatser vid demonstrationer och andra folksamlingar:
– Min uppfattning är att det blivit lugnare i den sortens publika miljöer. Jag ser det heller inte som ett problem att allmänheten filmar oss.
Många ordningsvakter reagerar över att åskådare ofta filmar en liten del av ett skeende. Klippet läggs sedan ut på sociala medier eller publiceras, lösryckt ur sitt sammanhang. Är det ett bekymmer för poliser på fältet?
– Det här är supersvåra frågor. Hur medier väljer att vinkla saker kan vi inte styra. Våra anställda måste vara medvetna om att de när som helt kan bli filmade. När poliser bär hjälm finns alltid ett nummer så att polismannen kan identifieras. Det är en demokratisk fråga.
– Utan att ha några siffror att luta mig mot tror jag inte att poliser i allmänhet ser mobilkameror som ett hot. Fast det är givetvis inte acceptabelt att ordningsvakter eller poliser utsätts för hotelser.
Även polisen har numera börjat använda kameror i jobbet. Ridande polismän har dem på hjälmarna.
– Vi gör försök med kroppsburna kameror också, säger Erik Lorinder. Främst vid arbetet kring folksamlingar.
– Inom vårt område pratar vi mycket om att folk försvinner i massans anonymitet. Risken finns att man dömer en hel folksamling, inte de individer som kastade stenarna. I de situationerna är det värdefullt med filmbevis.
Lars Sjöberg, kommissarie vid polisens nationella operativa avdelning, har länge ansvarat för frågor som rör just väktare och ordningsvakter. Han påpekar att polisens arbete har förändrats:
– Vi har inte lika mycket stationär bevakning längre, det är en uppgift som mer och mer tagits över av bevakningsföretagen. I dag finns det fler ordningsvakter, som gör fler ingripanden. Med mindre patrullering för polisen blir det också mindre av den ”nötning” som ordningsvakterna utsätts för.
I Transport finns röster som förespråkar arbetsrotation som ett sätt att motverka att ordningsvakter förhärdas på platser med många besökare från samhällets skuggsida.
Martin Lundin, som också är kommissarie, är tveksam till receptet:
– Vi är tvärtom inne på att även polisen bör vara längre tid på samma ställen. Då hinner man bygga en relation till folk som rör sig där. Vi pratar mycket om kommunikation också. Hur bemöter vi folk?
Tidigare anklagades polismakten titt som tätt för övervåld och brutalitet. Har en del av strålkastarljuset flyttas från polisen mot väktare och vakter?
Martin Lundin säger:
– Skulle du fråga vanliga polismän svarar nog de flesta att deras arbete fortfarande ifrågasätts. Många upplever att folk i gemen har en naiv syn på våldsanvändning. Att det går att prata sig ur alla situationer. Det är svårt att omhänderta människor och våld ser sällan trevligt ut.