Nyköpingsbro, september 2024.

Avtal 2025. Avtalsrörelsen börjar ta fart och Transport­arbetaren gav sig ut för att höra vad yrkesförarna vill ha. Är det bara reda pengar eller ryms annat som arbetstidsförkortning i avtalen som ska tecknas i vår?

Dennis Larsson från Lidköping är gammal i branschen. Han började köra lastbil 1986, berättar han när vi träffar honom på E4:ans rastplats Sillekrog, i riktning mot Nyköping. Dennis har varit med i Transport i alla år och om fem månader fyller han 65. Om han ska fortsätta köra efter det vet han inte.

– Det finns både för och emot, men det blir nog att jag kör en del extra, säger han.

Pension är en viktig fråga i avtalsrörelsen, tycker Dennis.

– Det är så dåligt med pensionen. Jag sitter i bilen ibland och tänker på den, men jag är så dålig på sånt…

Han tycker att hans yrkesliv varit bra.

– På mitt nuvarande åkeri har jag jobbat i 24 år och bättre åkeri finns inte. Jag sköter mig själv, får instruktioner på datorn. Det är ingen som tjatar.

Vill du att friskvård ska lyftas i avtalsrörelsen?

– Friskvårdsbidrag har vi med vår nya ägare, men inte med den förra. Jag går och simmar och allt möjligt, fast det har jag inte gjort på ett tag för jag har varit så förkyld.

Facket och Socialdemokraterna driver frågan om kortare arbetstid. Vad tycker du om det?

– Arbetstidsförkortning kan vi inte ha i det här yrket. Vi har våra 40 timmar.

Är det något du vill skicka med Transports förhandlare som ska träffa arbetsgivarna i Biltrafikens Arbetsgivareförbund och göra upp om löner och villkor i kommande kollektivavtal?

– Högre lön och fler chaufförer skulle behövas. De som börjar köra nu tror nog inte att det är så mycket arbete som det är, mycket jobb på kvällar och så. 

Dennis Larsson har ätit upp lunch­korven från OKQ8-macken och hoppar in i sin lastbil med släp för köra till Oxelösund och lasta.

– Sen åker jag hem och ställer bilen, min kollega tar den där, säger han.

Stressigt?

– En del har hög stressnivå, men jag är sån att jag stressar inte. Det får de mig inte till. En har hållit på så länge så en vet precis hur en ska ta det, säger Dennis Larsson.

Per Nilsson bor i Gävle och arbetar sin allra första dag som lastbilschaufför. Tidigare jobbade han på däckverkstad, men blev uppsagd på grund av arbetsbrist.

– Nu ska jag frakta däck i stället. Så hög lön som möjligt är ju bra, men jag är inte så insatt än och vill inte stå här och tycka. Det kommer att ge sig med tiden. Jag tycker om att köra bil och gillar att jobba med däck. Lite pirrigt känns det första dagen, men det gör mig extra alert, säger han.

Vi kör vidare. På rastplatsen Nyköp­ings­bro i Södermanland står lastbils­ekipagen på rad kring lunch. Någon tar sin vila med vindrutan täckt, andra går in och köper dagens rätt, men de flesta verkar värma sin medhavda matlåda och äta den i hytten. En chaufför med fötterna på ratten.

”Grundlönen viktig”

Tomas Knutsson är 63 år, bor i Habo utanför Jönköping, och har varit i transportbranschen i 45 år. Hans far hade åkeri, så han började hänga med som springpojke vid lastning och lossning direkt efter grundskolan. Innan han själv tog lastbilskort.

– Grundlönen är viktig, att man tjänar hyfsat när man ligger ute på vägen med tanke på det ansvar man har för både gods och bilar. Själv kör jag mellan Jön­köping och Stockholm och runt i Mälardalen.

En lönehöjning på fem, sex procent eller minst 3 000 kronor tycker Tomas vore rimligt.

Fler lönesteg förslag

– Grundlönen är för låg i dag, den borde ligga på 35 000 kronor. De som kommer in nya har nästan lika bra betalt som oss som jobbat länge, men har man hållit på i så pass många år borde man tjäna mer.

Tomas föreslår fler lönesteg i Transportavtalet än de som förhandlades fram i förra avtalsrörelsen 2023. 

– Lönen borde öka var tionde år, vid 10, 20, 30 och 40 år i yrket.

Tomas tänker en del på pensionen och har privat pensionssparande.

Funderar på fria söndagar

– Nu får jag egentligen inte gå förrän jag är 66, men jag har funderat lite på att gå ner i tid för att slippa åka i väg på söndagar, att använda pensionsförsäkringen till det.

Åkeriet har friskvårdsbidrag, men det gäller bara på ett specifikt gym och den träningsformen passar inte Tomas. Han går hellre ut på långpromenader med sin stora belgiska vallhund. 

– Man kunde ju få använda friskvårdsbidraget för att få köpa bra skor i stället.

Vill du att Transport ska driva på för kortare arbetstid i avtalsrörelsen?

– Det vore bra, bara man inte får mindre i plånboken. Det ska gå ihop sig för både åkaren och en själv. Jag jobbar 48 timmar denna vecka och 32 timmar nästa, 80 timmar på två veckor.

Arbetet är inte lika tungt längre när det mesta körs på pall, tycker Tomas, och bilarna har blivit mycket bättre. Han har alltid matlåda med sig, för att spara pengar. Innan kaffebryggare, mikro och kylskåp kom in i lastbilarna var det kylväska som gällde.

– Mat och sånt har ju blivit jävligt dyrt, men jag har inte så mycket lån och har inte drabbats värre än andra. Vi får la se, hoppas vi är på väg åt rätt håll igen.

Kranbilsförare Thomas Bergström bor i Norrköping och tycker alltid ”det är skönt att ha Stockholm i backspegeln”. Nu har han varit där och lossat marksten och solceller. Thomas har aldrig varit medlem i facket eller förhandlat.

– Jag är nöjd med lönen eller eh, nöjd? Alla vill ju ha mer. Jag ligger inte ute, kommer hem till min säng varje kväll och det är skönt! Kortare arbetstid? Nej, nej, jag är arbetsnarkoman, 40, 50 timmars arbete i veckan är okej, jag kör så länge färdskrivaren tillåter. 

Thomas Bergström har drivit handels­trädgård förut.

– Men dieselpriserna blev så höga så vi fick lägga ner, säger han.

Thomas Karlsson kör lastbil med släp. Han var med i Transport fram till i våras, då han bytte jobb. Nu arbetar han direkt för företaget Martin & Servera och har därför gått över till Handels.

– Min lön hoppade upp med 6 500 kronor i några steg, fast jag gör exakt samma sak som innan. Så jag har insett att jag har varit lurad i alla år! På mitt förra företag betalade de 1 600 kronor som mest och 1 200 som minst per dag för inhyrda chaufförer som gjorde samma jobb som jag. 

Transportavtalet är ett låglöneavtal, tycker Thomas och föreslår en lönehöjning på 30 procent.

– Lönen borde i alla fall öka till 40 000 kronor. Det är inte rimligt med så stora löneskillnader mellan åkerier, inhyrda och fast anställda. Det finns pengar, absolut! Men pengarna fastnar på vägen, ju fler mellanhänder desto sämre.

Thomas körde mycket för DHL tidigare.

Tungt jobb

– De sista åren slets det väldigt mycket på personalen. Jobba fram till 62, 63 år orkade de flesta, men en del klarade inte det. Det blir extra viktigt att ha en rimlig lön om man har ett tungt jobb, så att man har råd att sätta av pengar till pensionen. Man kan ju inte bara jobba tills man dör!

Själv har han inget pensionssparande.

– Jag har levt själv med två barn hela tiden så det har varit till att vända på slantarna. Jag säger till min äldsta dotter: Det är viktigt att du får betalt. Nu jobbar hon som servitris och kommer inte att kunna flytta hemifrån, säger Thomas Karlsson.

Mikael ”Micke” Ribbestad kör container­avfall för Prezero i Norrköping. Han har dock haft bilen med sig hem till Rejmyre och därifrån startat sin slinga.

– Jag har 40 år bakom ratten, säger Micke, som förklarar att det inte blivit av att han bytt fack från Livs till Transport än.

Sedan fyra år kör han sopor igen, något han också gjorde under flera år på 1990-talet i Stockholm.  Dessemellan var det livsmedelsdistribution.

– Jag har inte tänkt på vad som är viktigt att lyfta i avtalsrörelsen än. Ja, lön, så klart. Hur mycket mer är svårt att säga, 1 000 eller 1 500 mer i månaden kanske. Sköter man jobbet ska man ha bra betalt.

Pension viktigare med åren

Micke Ribbestad har gått ner i lön flera tusen i månaden sedan han flyttade från Stockholm men levnadskostnaderna har minskat än mer sedan han flyttade till gamla lantstället i Östergötland.  

– Jag har så jag klarar mig på lönen, säger han.

Om fem år fyller Micke Ribbestad 65.

– Det är viktigt med pension, snart är man där. Jag kan väl inte säga att jag direkt har något eget pensionssparande.

Men det verkar inte nämnvärt oroa Micke som inte varit utan arbete mer än två veckor sedan han gick ut grundskolan 1980.

– Jag trivs rätt bra med tillvaron nu, men någon tusenlapp mer i månaden hade varit bra. Jag känner ingen stress i jobbet heller. Bilen går inte fortare än den gör.

Arbetstidsförkortning svårt

Micke arbetar 6.00–17.00 i dag, fyra dagar i veckan och har ledigt fredagar.Arbetstidsförkortning för egen del är han skeptisk till.

– För vissa jobb fungerar det, men inte som chaufför. Kör du lastbil måste du ju köra en viss sträcka innan nästa kan ta över, eller ta in en tredje chaufför. Tror inte att många chaufförer vill ha arbetstidsförkortning.

Inte heller Sebastian Söderholm ser arbetstidsförkortning som en prioriterad fråga att driva i avtalsrörelsen. 

– Jag tycker att det funkar rätt bra med 40 timmar i veckan som nu, säger han.

Sebastian tog lastbilskort förra året och kör för ett Norrköpingsåkeri. Och tycker att det är självklart att vara med i facket. Fast att det är rätt svårt att som så ny peka på något som han vill skicka med till dem som ska förhandla fram nya kollektiv­avtalet.