Högvis med klagomål mot Milslukarna
Kritiken växer mot Taxi Kurir-bolaget Milslukarna i Borås. Omkring 25–30 förare och telefonister har kontaktat Transport. De anställda vittnar om strul med löner, uselt arbetsklimat, fiffel med färdtjänstresor och orimliga arbetstider. Chauffören Aws Al-Juboori jobbade över 300 timmar vissa månader, innan han ledsnade och bytte bolag.
Milslukarna kör under Taxi Kurirs flagg. På bara några år har bolaget vuxit kraftigt, bland annat genom att bärga hem kontrakt på kommunala färdtjänst- och sjukresor.
Företaget figurerar flitigt i media. Åtskilliga rubriker har gällt systematiskt utnyttjande av bidragsanställningar. Uppåt en tredjedel av alla taxiförare på Milslukarna har varit nystartsjobbare. I och med att staten står för en stor del av lönekakan har andra taxiföretag fått svårt att hävda sig i de kommunala upphandlingarna.
På Transports avdelning i Borås/Skövde skapar Milslukarna mängder av jobb, suckar ombudsman Sven Sawatzki:
– Nästan dagligen får jag samtal från anställa eller tidigare anställda. Milslukarna har nästan blivit ett heltidsjobb.
Taxiföretaget har kollektivavtal med Transport och efter alla klagomål från anställda bestämde sig avdelningen för att göra en avtalskontroll. Det slutade med att Sven Sawatzki fick ut lönebesked – och en ICA-kasse full med körpassrapporter. Utskrifterna fyller nu bord och hyllor i ett eget rum på fackets expedition.
Aws Al-Juboori kliver in på avdelningen. Han trädde nyligen fram i Borås Tidning och berättade om sin tid på Milslukarna. Aws är ursprungligen från Irak och Taxi Kurir blev hans första riktiga jobb i Sverige. Sju månaders provanställning, med nystartsbidrag i botten. Den längsta lagliga provanställningen är sex månader.
Enligt kollektivavtalet kan taxiförare jobba som mest omkring 190 timmar i månaden, inklusive övertid. Aws har noga noterat sina arbetstider. I juli och augusti 2012 fick han ihop drygt 300 timmar per månad. Det motsvarar nästan två heltidsjobb.
Aws säger:
– Jag jobbade ända upp till 15 timmar per pass. Det är olagligt, jag vet. Men företaget pressade på och jag kände att jag orkade, åtminstone under en period.
– För att klara arbetstidsreglerna förde jag dubbla arbetstidsböcker. Andra förare gjorde likadant. Det är mot reglerna, men jag jobbade mycket för att familjen behövde pengar. Tyvärr stämde inte utbetalningarna, det fattades hela tiden lön.
Flera personer, bland dem Aws, berättar att det råder en sorts rangordning i Milslukarna. I A-laget finns de gynnade förarna, ofta svenska.
– De jobbar nio timmar per pass och kan ta riktig rast, förklarar Aws. I A-laget får man de bra bilarna och bästa körningarna. Så fort de loggat in kommer ett uppdrag. Till den här gruppen går även körningarna för Riksfärdtjänsten, som ger bra betalt.
B-lagets chaufförer jobbar också 9–10 timmar, fem dagar i veckan. Deras bilar är bra, fast inte lika bra, uppger Aws:
– Längs ner, i C-laget, finns vi, invandrarna med nystartsbidrag. Vi som är utbytbara. Vi som jobbar 14–15 timmar i sträck. Vissa dagar var jag i tjänst 11–12 timmar och hade bara fem, sex körningar.
Aws protesterade mot villkoren, särskild när lönen inte stämde. Han reagerade också mot saker som framstod som rent fusk. Vid ett par tillfällen redovisade han dagskassor, där den som tog emot dem valde att inte räkna med kontanterna.
Milslukarna har en egen bilverkstad. Aws lämnade in sin egen privatbil för en mindre reparation och fick löneavdrag på 1 300 kronor.
– Trots att jag sa till fick jag aldrig något kvitto. Det var svarta pengar, säger Aws.
Vid ett tillfälle blev Aws Al-Juboori anklagad för att stjäla intäkter, som kom via en återkommande kontantkund. Aws blick mörknar:
– Ingen har tidigare anklagat mig för att vara tjuv! För mig är det allvarligt, en hederssak.
Företaget tog tillbaka anklagelsen, men nu hade Aws fått nog. När provanställningen var slut erbjöds han fast jobb – fast bara på timme. I stället bytte han arbetsgivare. Till Taxi Borås.
– Det är jätteskillnad! I dag jobbar jag bara åtta, nio timmar per dag och kör ändå in lika mycket som tidigare.
Milslukarna ägs och drivs av Niclas Noring. Hans sambo, Maria, är enligt uppgift trafikledare och ansvarig för personal och löner.
Transportarbetaren har pratat med ett flertal anställda och före detta anställda. Samtliga beskriver arbetsmiljön och arbetsklimatet som bedrövligt. En telefonist säger:
– Ingenting fungerade, det var anledningen till att jag sa upp mig. Jag kunde jobba tolv timmar i sträck, utan riktig rast. Ofta åt man vid skrivbordet. På fredagskvällar hände det att ledningen satt hemma och skulle sköta trafiken, samtidigt som de festade. Det var inte seriöst.
Särskilt under en inkörsperiod blåste Milslukarna Västtrafik, som upphandlar färdtjänst och sjukresor, berättar telefonisten:
– Man loggade in bilar, som inte fanns i trafik. Det löstes genom att växeln la ut dubbla körningar på en och samma bil. Resultatet blev förseningar och att kunder fick samåka.
Växeltelefonisten beskriver också hur förarna kom att ingå i olika grupperingar:
– I mina ögon var det två lag, ett A och ett B. Jag var beordrad att prioritera vissa förare. I den andra gruppen, den med lägre status, fanns nystartsjobbarna men även tre egna åkare som körde för Milslukarna.
En annan kollega beskriver chaufförer och annan personal som trevliga och seriösa.
– Det är ledningen som förstör. Folk får inte lön i tid, inte rätt lön heller. Det gällde inte alla, men hela tiden var det några som drabbades. För mig saknades det pengar nästan jämt.
– Arbetsgivaren har en otroligt negativ syn på personalen. Det var mycket skrik och gap. Mycket skitsnack bakom ryggen på folk. Alla anställda var i princip korkade och dumma i huvudet. Utom ledningen förstås.
Kollegan har också funderingar kring ob-ersättningen:
– En annan telefonist arbetade bara natt. Helt utan reglerad ob. I stället fick personen ett kuvert med pengar i. Konstigt, tänkte jag. Fast jag vet förstås inte om det var svart betalning.
En tredje röst säger:
– Jag har jobbat på rätt många arbetsplatser. Men ingen annanstans har jag upplevt att man behandlar sin anställda så här. Som skit.
En taxichaufför pekar på brister i trafiksäkerheten. Även han började med nystartsbidrag:
– I mitten av december blev jag beordrad att köra till Landvetters flygplats. Med sommardäck. Jag hade sagt till innan och krävt hjulbyte, men inget hände. Ledningen skiter i det mesta. Underhållet på bilarna sköts dåligt. Det viktigaste är att
åka till Thailand så ofta som möjligt.
– Verksamheten är inte seriös. Det visar väl böterna som Milslukarna fått från Västtrafik. Jag jobbade som mest 280 timmar i månaden. Då är man helt slut. Ändå kunde ledningen fråga om man inte kunde hoppa in och köra extra. Milslukarna är inget schyst företag. Vare sig för kunder eller anställda.
Ombudsman Sven Sawatzki är försiktig med kommentarer. Avtalskontrollen ska slutföras. Ett hästjobb, pyser han ut. Dessutom väntar säkerligen nya förhandlingsrundor med Milslukarna.
På kort tid har två anställda skadat sig allvarligt. En man skulle städa en bil i företagets garage, och föll ner i en smörjgrop som inte var övertäckt.
Avdelningen har täta kontakter med politiker i regionen.
– Vi försöker få dem att lyssna. De kommunala upphandlingarna måste bli bättre. Det går inte att bara se till lägsta pris. De ansvariga i kommuner och landsting behöver dessutom se till att uppställda krav faktiskt efterlevs. Och då krävs annat än föranmälda besök hos entreprenörerna, säger Sven Sawatzki.