Hot och överfall vardag för taxichaufförer
En av fem taxichaufförer har blivit utsatt för hot i arbetet. En av tio för våld. Och taxiförarnas sjukfrånvaro på grund av hot eller våld är i nivå med polisens. Ändå brister många åkerier när det gäller arbetsmiljöarbetet.
Siffrorna är från en enkätundersökning som Transportfackens yrkes- och arbetsmiljönämnd (Tya) gjorde 2009. Hur många taxichaufförer som utsatts för våld eller hot det senaste året är dock svårare att få reda på.
Arbetsgivaren ska rapportera in alla olyckor, hotfulla situationer eller situationer där en anställd skadats till Arbetsmiljöverket. Men för 2014 finns bara totalt tio anmälningar som gäller taxiförare. Att det inte visar hela bilden är lätt att räkna ut.
Bara i Taxi Stockholms bilar gick överfallslarmet i snitt 190 gånger de senaste åren. Och när det gäller rån mot taxichaufförer finns statistik hos polisen. Under året 2014 blev 43 taxiförare rånade, fem med skjutvapen. Men bara tre av de 43 finns med i Arbetsmiljöverkets statistik.
Martin Miljeteig, Transports ansvarige för arbetsmiljöfrågor centralt på förbundet, tycker att det är bedrövligt.
– Man behöver inte ens fundera på om siffrorna är missvisande, de är fruktansvärt missvisande. Jag är helt övertygad om att det sker saker dagligen utan att någon anmäler det. Det är ett gigantiskt mörkertal, och ett stort misstag att arbetsgivarna inte har fått i gång tillbudsrapportering och arbetsskadeanmälningar, säger han.
Även om många taxibilar är anslutna till stora taxiväxlar, som Taxi Stockholm, Taxi 020 eller Sverigetaxi, är de flesta chaufförer anställda av små åkerier. Att företagen är små kan vara en förklaring, men inte en ursäkt, för att så få tillbud anmäls. Martin Miljeteig ser slarvet med anmälningar som en del av ett större problem.
– Jag skulle säga att hälften av taxiföretagen slarvar med det systematiska arbetsmiljöarbetet.
Transport har flera konkreta förslag på åtgärder som taxiföretagen kan vidta för att skydda förarna. Det gäller dels teknisk utrustning som bärbart överfallslarm och kameraövervakning i bilarna, dels att chaufförerna ska få utbildning i hur man hanterar och bemöter kunder.
– Det viktigaste för mig är att chauffören tryggt och säkert ska kunna backa ur en farlig situation. Det gör man genom att ha goda förkunskaper om hur man ska hantera en väldigt onykter eller våldsam person, säger Martin Miljeteig.
Men han öppnar också för en diskussion om att freda chauffören med hjälp av skärmar eller annan typ av fysiskt skydd.
– Det finns flera fall där en kund som suttit bakom chauffören satt en kniv under förarens hals. Det kan hända att det behövs starkare skydd för chauffören i bilarna.
Tyas första enkät om hot och våld mot taxiförare gjordes 1999. Redan i den pekar man på utbildning, larm och skyddskamera som viktiga sätt att få ner chaufförernas utsatthet. Och andelen förare som känt sig hotade eller blivit utsatta för våld sjönk faktiskt något i mätningen 2009. Men fortfarande svarade bara en knapp tredjedel av chaufförerna att de hade skyddskamera i bilen.
Emma Lundberg är taxitelefonist på Taxi 020 i Stockholm och ordförande i Transports taxisektion i samma stad. Hon säger att skyddet mot hot och våld beror mycket på vad beställningscentralen sätter upp för regler.
– De större bolagen har ju en bra tanke kring hur man hanterar det här.
Så om man arbetar för en friåkare finns inte samma skydd i form av till exempel kamera?
– Nä. Det är jag tvärsäker på.
Vilka krav som ställs på åkerierna ser olika ut även på de stora taxiväxlarna. På Taxi 020 i Stockholm är det krav på att alla bilar ska ha kamera. Taxi Stockholm kräver inte kamera, men överfallslarm.
Emma Lundberg pekar på att kameran är ett skydd för både kunder och förare. Och inte bara i hotfulla situationer. Bevis från kamerainspelningar kan också fria en oskyldig chaufför från misstankar om till exempel sexuella övergrepp.
– Tyvärr är det ingen lag på kamera i taxibilar, det skulle skydda både passagerare och förare.
Martin Miljeteig tycker att de bestämmelser och lagar som finns räcker.
Och även om det är bra att beställningscentralerna ställer krav på sina anslutna åkare är det till syvende och sist åkerierna själva som bär hela ansvaret för förarnas arbetsmiljö, konstaterar han.
– Arbetsgivaransvaret ligger på åkerierna. Arbetsmiljölagen är ganska hård, det är snarare Arbetsmiljöverket som ska bli hårdare i sin tillämpning.