Inga generella beslut om plexiglasskydd i taxi
Taxi. – Vi har inte möjlighet att fatta generella beslut för en hel bransch. Så bemöter Arbetsmiljöverket Transports kritik om långsamma beslut när det gäller coronaskydd för taxi- och färdtjänstförare.
Transportarbetaren skrev i förra veckan om Arbetsmiljöverkets (AV) beslut riktat till två taxibolag i Örebro. Myndigheten krävde att företagen ska montera barriärskydd mellan chaufförer och passagerare i sina fordon och att inga resenärer tillåts sitta i framsätet, bredvid föraren.
Är detta inte genomfört den 3 september hotar AV bolagen med vite på 100 000 kronor vid varje resa som görs utan vidtagna åtgärder.
Myndigheten har tidigare fattat beslut om plexiglas och stopp för framsätesåkning för ett taxibolag i Stockholm (i slutet av mars) och ytterligare ett i Västerås (i början av april). För Örebroföretagen kom beslutet i mitten av juli.
– Bra beslut eftersom smittspridningen åter ökar i samhället och att AV hänvisar till att vaccin inte ger 100 procent skydd mot smitta, kommenterade Transports centrala arbetsmiljöombudsman, Martin Miljeteig.
Men både han och flera av Transports regionala skyddsombud, som drivit frågan till AV, är kritiska till att besluten dragit ut på tiden. Ett generellt beslut för hela branschen hade gått snabbare och skyddat smittutsatta förare bättre, menar Transport.
Någon kommentar från AV:s generaldirektör, Erna Zelmin-Ekenhem kommer inte. I stället mejlar regionchef Pernilla Niia (Västra Götalands, Hallands och Jönköpings län). Hon skriver att myndighetens beslut ”riktar sig till enskilda företag och är fattade efter att skyddsombud väckt ärenden hos AV på just de företagen”. Att AV inte kan fatta generella förbud eller förelägganden för en hel bransch, förklarar Pernilla Niia:
”Våra beslut behöver grunda sig på förutsättningarna och riskerna hos den inspekterade arbetsgivaren. Det framgår av arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets befogenheter.”
Myndigheten har däremot informerat branschen om sina beslut, anför Niia.
Varför har det tagit så lång tid från det att regionala skyddsombud ställt krav på bättre coronaskydd till dess att AV fattat beslut?
Regionchefen ger inget svar som gäller för hela landet, utan riktar in sig på de två senaste besluten, i Örebro.
”Vår handläggning har pågått i enlighet med förvaltningslagen och våra interna rutiner. Innan AV fattar ett beslut ska AV ta in uppgifter och även underrätta arbetsgivaren om vilka underlag vi kommer att använda inför ett kommande beslut. Det har skett i dessa ärenden.”
Myndigheten fick in anmälan i april/maj och inspektioner och flera kontakter med arbetsgivaren och skyddsombudet gjordes under samma tid. ”Vi underrättade arbetsgivaren i juni och fick in synpunkter i slutet av juni. Beslutet fattades i juli”, skriver hon.
Två av besluten om coronaskydd gäller för taxibolag i samma koncern, Connect Bus Sandarna med säte i Göteborg. Åtgärder ska göras i Västerås och Örebro. Kan AV inte fatta beslut som rör alla företag inom en och samma koncern – i stället för att beta av ett bolag i taget, på olika orter?
”Vi på Arbetsmiljöverket kan inte ställa krav på koncernnivå, vi behöver ställa kraven till den arbetsgivare (organisationsnummer) som har anställd personal på ett arbetsställe som omfattas av vår inspektion.”
Regionchefen hänvisar åter till att AV jobbar för att nå ut till branscherna med information om sina bedömningar. Hon skriver att det är bra om arbetsgivare samverkar med sin personal och sina skyddsombud om hur de ska jobba säkert. Och att ”hela arbetsmiljölagstiftningen bygger på att man ska samverka om sådana här frågor på varje arbetsplats”.
I olika Facebook-grupper går åsikterna isär om för- och nackdelarna med plexiglasskydd efter Transportarbetarens förra artikel. Vissa har plexiglas i sina fordon andra inte. En del välkomnar skydden och är ”jättenöjda”, andra vill inte ha dem. En chaufför skriver: ”Ser själv många fördelar med skydd för föraren. Förr hade vi det alltid i bilarna, men på 90-talet togs det bort.”
En åkare skriver att han erbjöd sig att montera plexiglas redan förra sommaren men att förarna sa nej. ”De tyckte att det var onödigt, störande och att det är svårt att ta betalt genom plexiskivan. Dessutom tar den benutrymme för kunden, samt att en av mina chaufförer har hörapparat och inte kan höra kunden mumla i glaset.”
Regionala skyddsombudet Mikael Löwdin på Transports avdelning i Västerås begärde plexiglas och stopp för framsätesåkning i taxibilarna, men inte i bussarna på ett bolag
– De anställda var nöjda med att få skydden i småbilarna och att Region Västmanland delade ut munskydd och riktiga andningsskydd. De använder förarna när de spänner fast och hjälper passagerarna på- och av fordonen. Men på de två företagen i Örebro gäller beslutet om plexiglas även för bussarna, säger han.
När Arbetsmiljöverkets inspektörer är på plats borde de passa på att se över hela coronaskyddet eller det aktuella arbetsmiljöproblemet, resonerar Löwdin.
– Men inspektören tittar bara på det vi anmält. Inget utöver det, säger han.
