Jonas Sjöstedt (V) skulle rösta nej igen
Vänsterpartiets ledare, Jonas Sjöstedt, ger EU bottenbetyg. – Löntagarna behandlas som varor bland andra varor och när arbetarnas rättigheter ställs mot företagens vinner alltid bolagen, anser han.
Riksdagsman Jonas Sjöstedt har suttit som parlamentariker i unionen i elva år. Och till och med författat en kriminaltrilogi med handlingen förlagd i EU-miljö. Ändå är han lika stor motståndare nu, som när han jobbade för nej-sidan innan Sverige anslöt sig till unionen 1995. Men sa nej till euro 2003. Han skulle agera likadant i dag.
Med rött styre i både Sverige och Bryssel skulle den nuvarande maktbalansen förskjutas från näringslivet till arbetstagarna och facket. Arbetsrätt skulle gå före bolagsvinster, försäkrar vänsterledaren. Trots att han företräder ett parti i en liten rödgrön grupp i parlamentet som bara har blygsamma 35 mandat.
I EU-parlamentet ägnade sig Sjöstedt främst åt miljö- och klimatfrågor. Men inför valen till både parlament och riksdag uppehåller han sig främst kring arbetslivet.
– Den oschysta konkurrensen inom åkeribranschen drabbar svenska lastbilsförare särskilt hårt och underbetalda chaufförer från andra länder utnyttjas brutalt. Det måste vi ändra på, inte nöja oss med att säga att allt är dåligt. Uppgivenhet leder ingen vart. Det är bättre att använda sin rösträtt.
Mycket av det Jonas Sjöstedt oroade sig för beträffande unionen har blivit verklighet. Han räknar upp en maktförskjutning mot EU, försämrad välfärd och anser att valutaunionen orsakade den ekonomiska kris, som drabbat invånarna i Grekland, Spanien, Irland och Portugal särskilt hårt.
Hur ser din vision om EU ut?
– Ett nära samarbete mellan Europas länder utan en gemensam valuta eller strävan mot ett slags Europas Förenta Stater. Människor från andra länder ska aldrig ha sämre löner eller arbetsvillkor än invånarna i det land de jobbar i.
– För att förhindra löne- och social dumpning krävs ett socialt protokoll inom unionen. Arbetsrätt och svenska kollektivavtal ska alltid garanteras, inte underordnas företagens rätt att flytta arbetskraft, som i dag. Löntagarnas rättigheter är viktigare än bolagens.
Jonas Sjöstedt tror inte att vi i Sverige kommer att få en liknande utveckling som i Tyskland och England. Där finns i dag osäkra timanställningar som Minijobs och nolltimmars-kontrakt (zero hour contracts). Kyrkor och välgörenhetsorganisationer har fått träda in. De har tagit över mycket av samhällets omsorg och bland annat dela ut mat till fattiga, när offentliga bidrag skurits ner. Fast förutsättningen för att Sverige inte ska ta efter de andra medlemsländerna är, med vänsterledarens ord, en rödgrön regering som ökar arbetstagarnas inflytande.
Kan man påverka politiken i EU-parlamentet, som enskild ledamot från ett litet land med bara 20 ledamöter. Tyskland har ju 96.
– Ja absolut, men man måste ta för sig, ligga i, och stå upp för sina åsikter. Jag var med, två gånger, om att stoppa ett nytt hamndirektiv. Det skulle ha försämrat hamnarbetarnas villkor radikalt. Den typen av frågor avgörs hela tiden i EU. Därför är det så viktigt att rösta in folk man litar på i parlamentet, ledamöter som inte bara säger ja och amen.
Med sig hem från Bryssel tog Jonas Sjöstedt en större kunskap om hur det ser ut i Europa.
Vad skulle du absolut inte ta med dig hem från EU-parlamentet?
– Lobbyismen, jag gillar inte att alla företagsrepresentanter går som barn i huset. Det är osunt att storföretagen i dag har så stort inflytande över politiken. Lobbying är inte speciellt demokratiskt, tjänstemännen har väldigt mycket makt och beslut tas bakom stängda dörrar. Vi har mer demokrati i Sverige.
Ersättningen till EU-parlamentarikerna ligger på 76 000 kronor per månad, före skatt, eller 59 300 kronor efter EU-skatt och försäkring. I Sjöstedts ögon är den för hög och ledamöterna borda ha samma partiskatt som Vänsterpartiet, anser han. Den bromsar lönen kring 27 000 kronor, efter skatt.
Jonas Sjöstedt vill bevara den svenska modellen med kollektivavtal, som nu vacklar. Och sätta stopp för privata vinster inom gemensam välfärd som äldreomsorg med mera. I riksdagen har han ställt frågor till Carl Bildt (M) om det frihandelsavtal, TTIP, som EU och USA nu förhandlar om. Ett avtal som både Vänsterpartiet och tyska LO, DGB, uppfattar som ett allvarligt hot mot arbetsvillkor, arbetsmiljö, demokrati och medlemsländernas självstyre.
– Avtalet innehåller ett förslag om ett särskilt skydd för investerare. Om det införs kan företag få rätt att överklaga demokratiska beslut, som minskar deras vinster. Vi ser den utvecklingen redan nu. Tobaksjätten Philip Morris har stämt Australien för att de ville ha hårdare tobakslagar.
– När Slovenien ville reglera vinstintresset i sjukförsäkringen blev de stämda av det holländska bolaget Achmea. Företaget ansåg att det skulle påverka deras vinstmöjligheter. Det är helt orimligt!