Krönika. Två veckor på chartersemester. Välbehövlig vila, och så förkortar vi vintern, den kan vara i längsta laget på våra breddgrader. Eftersom frun inte ville åka till Kanarieöarna, och ingen av oss var särskilt sugen på Thailand, blev det den tämligen okända destinationen Kap Verde.
Krönika. Att fira någons dödsdag, är det rimligt? Tydligen, för i år högtidlighölls August Strindbergs bortgång den fjortonde maj för hundra år sedan. Dock inte med samma pompa och ståt som Linnés minne för några år sedan.
Ledare. För några dagar sedan avslutade LO sin kongress och Landsorganisationen fick en helt ny ledning, med Karl-Petter Thorwaldsson som ordförande. Han har en svår uppgift framför sig.
Krönika. Jag är nog lite överkänslig ibland. En gång för länge sedan i Frankrike gav jag pengar åt en clochard, en tiggare. Efter det fick jag inte en lugn stund.
Ledare. Knappt 20 år har det tagit att riva ner ett samhälle som många nog uppfattade som relativt solidariskt och jämlikt. Visst, det fanns klyftor i Sverige då också. Stora skillnader i lön, förmögenhet och bostadsstandard. Men jag minns det ändå som att majoriteten trodde på en färdriktning, en gemensam vision.
Ledare. Inne hos Svenskt Näringsliv är stämningen spänd. Så ohyggligt spänd att en direktör går upp i falsett när han begär ordet. Meningen nästan fastnar i halsen: ”Det finns väl inget vi… inget sätt att hindra?”
Ledare. Lönematchen som LO just nu utkämpar är den hetaste och ideologiskt viktigaste på många år. Det har fått arbetsgivarna att trappa upp ordbombardemanget och som vanligt är sanningen krigets första offer.
Krönika. Medan jag kör E4:an söderut genom landet lyssnar jag på en cd-bok där Göran Persson själv läser sina memoarer. Han låter onekligen som en landsfader med klar och myndig stämma. Fast han har också vissa likheter med maffiabossen Tony Soprano i sina hårdföra uppgörelser med motståndarna. Taktik verkar vara grejen mer än folkrörelse och hans revanschlusta för en fattig barndom förefaller omättlig.
Krönika. Folk har börjat åka på ”safari” i Stockholm. De fattiga åker till Saltsjöbaden, Solsidan och Djursholm för att se hur överklassen har det i sina miljardvillor. Medan en kristdemokratisk politiker föreslagit att de bättre bemedlade ska åka och titta på de fattiga förorterna.
Krönika. ”Vi har en bra politik, som vi inte når ut med på grund av personfixeringen. Därför måste vi få en ny ledare som kan ena partiet och föra ut vårt budskap.”