Kraschen blottar ett nät av ljusskygga transaktioner

I våras häktades Panaxias grundare och huvudägare Thomas Gravius tillsammans med sin svägerska Carolina Damos, administrativ chef och delägare i bolaget. Sedan dess rullas fortlöpande upp ett nät av stölder, förskingring, tricksande med bokföringen, vanlig inkompetens och huggsexa om resterna efter en av Sveriges största bolagskonkurser i modern tid.

De första brottsmisstankarna, som ledde till att Thomas Gravius och Carolina Damos häktades och entledigades från sina tjänster på Panaxia, gäller bokföringsbrott i deras bolag Gravius & Damos Partners AB samt det Cypernregistrerade Laccord Ltd. Enligt utredarna har transaktioner på över 170 miljoner kronor inte bokförts på ett korrekt sätt. Därigenom har ”rörelsens förlopp och ekonomiska resultat inte i huvudsak kunnat bedömas”, skriver ekobrottsåklagare John Keränen i en inlaga till Stockholms tingsrätt.

Efter nio veckor i häkte släpptes Thomas Gravius och Carolina Damos, men misstankarna kvarstår. Under senhösten blir det åtalsprövning för de misstänkta bokföringsbrotten.

Både Laccord Ltd och Gravius & Damos Partners är delägare i Panaxia, men bolaget underströk i ett pressmeddelande att den misstänkta brottsligheten låg ”helt utanför Panaxiakoncernen”. Men bolaget inledde en internutredning, som avslöjade stora skelett i garderoben även inom Panaxia AB. Med utgångspunkt i detta öppnades en andra förundersökning mot Gravius och Damos: misstankarna gäller grov stöld och grov trolöshet mot huvudman. Även där blir det åtalsprövning under senhösten, uppger John Keränen.

Enligt internutredningen, som överlämnats till både Ekobrottsmyndigheten och tingsrätten och som Transportarbetaren tagit del av, har Thomas Gravius stulit över 25 miljoner kronor från Panaxia under loppet av flera år.

I december 2009 ska han ha beordrat en driftchef att hämta ut 19,6 miljoner kronor ur kontantlagret för att ladda kontantautomater i Norrland. Sedan pengarna registrerats som påfyllning av automater och placerats i säkerhetsväskor, ska de ha burits ner i Panaxias garage där 19 miljoner packats om i värdepåsar märkta som dagskassor från Skyddsteknik (ett företag vi ska återkomma till).

De ompackade 19 miljonerna har därefter burits upp till kontantlagret igen, där de registrerats som skuld till Skyddsteknik. ”Dessa utestående medel har sedan Skyddsteknik tillgodogjort sig. Resterande 600 000 kronor i kontanter har Gravius tagit med sig”, skriver Panaxias internutredare.

Fortlöpande från sommaren 2009 till december 2011 har Thomas Gravius, enligt utredningen, beordrat anställda att registrera kontantuttag på en extern och en intern kund, och därefter leverera pengarna till Gravius kontor. Vid ett tillfälle ska Thomas Gravius ha gett en medarbetare checkar om 800 000 kronor med den externa kunden som utställare, och instruerat medarbetaren att sätta in dem på Skyddstekniks konto. Därefter har medarbetaren fått order att överföra 800 000 kronor från Panaxias kontantlager till den externa kundens konto. ”Resultatet av Gravius transaktioner är att medel uttagits ur kontantlagret utan att någon namngiven kund påförts motsvarande skuld”, skriver internutredarna. Dessa transaktioner ska sammanlagt uppgå till 5,8 miljoner kronor.

Carolina Damos har, enligt utredningen, stulit sammanlagt minst tio miljoner kronor vid två olika tillfällen.

Den 20 juni 2011 ska hon ha överfört fem miljoner kronor från Panaxias dotterbolag PanAlarm till Remium Nordic, ett företag som bland annat sysslar med aktiemäkleri. I PanAlarms redovisning framgår inte varför utbetalningen har gjorts, och med hänvisning till banksekretess vägrar Remium berätta det för Panaxias internutredare.

Två dagar senare har en medarbetare, på order från Carolina Damos, överfört ytterligare fem miljoner från Panaxias myntkonto till det nu konkursade Nordisk Bevakningstjänst (NBT). Denna utbetalning har inte redovisats i Panaxias räkenskaper.

Ytterligare en dag senare, den 23 juni, har 4,4 miljoner betalats vidare från NBT till Remium.

Vid denna tidpunkt genomförde Panaxia en nyemission, och internutredarna misstänker att stölden av de tio miljonerna skulle finansiera Carolina Damos deltagande i emissionen. Det vill säga, köpa andelar i Panaxia och betala med Panaxias egna pengar.

Men vad gäller de 4,4 miljoner som tog ”omvägen” via NBT, förekommer det uppgifter om att de i själva verket använts för att betala en kronofogdeskuld till Remium, som belastade NBT:s ägarbolag Håkan Isaksson Holding (som även det begärts i konkurs sedan dess).

– Jag kan bekräfta att de misstankarna finns, men jag kan inte kommentera dem eftersom vi inte hunnit granska den saken ännu, säger Morgan Kvarnström, konkursförvaltare i NBT.

En kreditupplysning på Håkan Isaksson Holding visar dock att Remium vänt sig till Kronofogden för att få hjälp att fastställa en fordran om drygt 4 miljoner kronor. Detta gjordes den 26 maj 2011, alltså en knapp månad innan Carolina Damos överförde pengarna till NBT. Därefter har skulden avskrivits hos Kronofogdemyndigheten.

Ett mejl från NBT:s revisor till Håkan Isaksson, som inkluderats i Panaxias internutredning, visar också att revisorn ställer sig frågande till var de 4,4 miljoner som betalats in till Remium egentligen kommer ifrån.

NBT var tidigare ett dotterbolag till Panaxia, men såldes till Håkan Isaksson Holding i mars 2011. Håkan Isaksson satt vid den tidpunkten i styrelsen för Panaxia Security.

För att ytterligare komplicera saken fördes aktierna i NBT över till förvaltningsbolaget HSF Securities, även det med Håkan Isaksson i styrelsen. Förvärvet av NBT finansierades huvudsakligen av så kallade obligationslån (se faktaruta), som såldes av bland andra försäkringsförmedlaren Nordisk Kapitalförvaltning – som har samma adress och telefonnummer som HSF Securities.

HSF Securities årsredovisning för 2011 visar att bolaget tog upp två obligationslån om totalt 39 miljoner kronor, med löptid på 36 månader. Företagsobligationen ”ger institutioner, företag och privatpersoner som söker riskkontrollerad avkastning ett investeringsalternativ, genom högavkastande lån till huvudsakligen Nordisk Bevakningstjänst AB”, skrev HSF Securities när de startade handel med obligationerna i oktober i fjol. Man framhöll också att NBT hade ”stabilt växande omsättning på över 150 miljoner per år” och hade utsetts till Årets Säkerhetsföretag 2010.

Men företagsobligationerna blev värdelösa den 17 september i år när NBT begärdes i konkurs, och obligationsinnehavarna riskerar nu att förlora vartenda öre.

I våras drog Finansinspektionen in tillståndet för Nordisk Kapitalförvaltning, som därmed tvingas till avveckling. ”Bolaget har förmedlat komplexa finansiella instrument med hög risk utan att ta hänsyn till kundernas intressen och behov. De har också haft stora brister i sin information till kunderna, i sin dokumentation och flera förmedlare har inte haft tillräcklig kunskap och kompetens för sina uppdrag”, skriver Finansinspektionen i en promemoria.

När konkursförvaltarna började gå igenom NBT:s tillgångar visade det sig att utrustning för tiotals miljoner var borta. Det handlade bland annat om flera hundra värdeväskor, värda över 20 000 kronor styck, ett tiotal leasingbilar, biljettautomater, mobiltelefoner, komradioapparater och överfallslarm.

– Vi håller fortfarande på med omhändertagandet av materiella tillgångar. I huvudsak har vi nog hittat alla fordon, men det fattas fortfarande en hel del leasad utrustning som värdeväskor och annat, säger konkursförvaltaren Morgan Kvarnström.

Han har svårt att uppskatta det sammanlagda värdet hos de tillgångar som är eller har varit på vift, eftersom det handlar om ”utrustning från 17 eller 18 olika leasing-givare”. Som konkursförvaltare är man skyldig att polisanmäla om man misstänker brott i det bolag vars konkurs man förvaltar. Men Morgan Kvarnström kan ännu inte uttala sig om ifall man misstänker avsiktlig bolagsplundring i NBT.

– Det återstår att se när vi sammanställt konkursbouppteckningen. Finns det då fortfarande utrustning som inte går att hitta vare sig i Nordisk Bevakningstjänst eller någon annanstans, då får vi överväga hur man ska gå vidare, säger han.

Panaxias internutredning ledde till att bolaget tvingades omvärdera tillgångar och osäkra fordringar i sådan omfattning, att man måste skriva ner resultatet för andra kvartalet 2012 med 200 miljoner kronor. Ledningen försökte få in 225 miljoner i en nyemission och på så sätt rädda bolaget, och storägarna Forex Bank och Sparbanken 1826 lovade gå in med 150 miljoner tillsammans. Trots det lyckades man inte få ihop tillräckligt med pengar och konkursen var ett faktum.

Till konkursförvaltare utsågs Lars-Henrik Andersson från advokatfirman Lindahl. Han upptäckte snart, att stora summor saknades på det konto där Panaxia sätter in kundernas pengar efter att ha hämtat dem.

Ekobrottsmyndigheten inledde då en tredje brottsutredning: rubriceringen här är grov förskingring. I den förundersökningen finns, i skrivande stund, inga misstänkta personer ännu.

Enligt de preliminära sifforna i Lars-Henrik Anderssons konkursbouppteckning, saknas omkring 646 miljoner kronor i bolaget. Kvarvarande tillgångar i konkursboet (reda pengar samt fordringar) bedöms uppgå till cirka 158 miljoner.

Återstår alltså 488 miljoner, som försvunnit i Panaxia. Genom Niklas Carlsson, kommunikationsansvarig på Lindahl, sammanfattar Lars-Henrik Andersson förfarandet i bolaget som att man lånat in kundernas pengar och använt dem i egen, förlustbringande verksamhet.

De drabbade är över 5 000 olika kunder, alltifrån Panaxias egen storägare Forex Bank över stora varuhus- och apotekskedjor till små bensinmackar, närlivsbutiker och kiosker med en eller ett par anställda.

För somliga butiker är det flera veckors dagskassor som försvunnit, och många mindre näringsidkare riskerar konkurs.

En annan storägare, Sparbanken 1826, lyckades dock tillskansa sig 25 miljoner och därigenom täcka de förluster banken lidit genom att ersätta sina kunders saknade dagskassor.

Detta gjorde banken genom att öppna ett nytt konto 24 timmar innan konkursen. Sedan man spärrat Panaxias klientkonto såg Sparbanken 1826 till att de pengar som fortsatte komma in från Panaxias kunder gick in på det egna, nyöppnade kontot.

Konkursförvaltaren Mikael Kubu, som hanterar Sparbankens del i Panaxiakonkursen, utreder nu om detta var förenligt med gällande avtal.

– Enkelt uttryckt har de betalt genom kvittning, och det finns möjlighet att göra så genom både lag och avtal. Vad vi nu måste utreda är om de haft rätt att göra så enligt de avtal som funnits, säger han.

Mikael Kubu har begärt in ett yttrande från en professor i juridik. Visar det sig att kvittningen inte var avtalsenlig, kan det bli aktuellt med en stämning mot Sparbanken 1826.

Dessutom har Finansinspektionen börjat utreda hur både Sparbanken 1826 och Panaxias andra storägare, Forex Bank, agerat i samband med konkursen.

Men det handlar inte bara om kundmedel som använts i Panaxias egen verksamhet, om kontanter som ska ha burits upp till Thomas Gravius kontor och aldrig setts till igen, eller om pengar som förts över till Skyddsteknik, Nordisk Bevakningstjänst och Remium.

Genomläsning av årsredovisningen för 2011 visar att Panaxia även skönmålat balansräkningen genom att osäkra fordringar – på närstående bolag varav flera kom att begäras i konkurs under sommaren 2012 – framställts som säkra fordringar genom olika affärer och borgensåtaganden.

Enligt årsredovisningen hade Panaxia en ansträngd likviditet på grund av obetalda fordringar på bland andra Skyddsteknik och ett bolag vid namn Green Exit – bägge bolagen kontrollerade av Björn Schröder, tidigare vd för Panaxias dotterbolag PanAlarm.

En annan obetald fordran ligger hos GrandSecure Sweden, ett bolag som tidigare hette G&D Sports och hade Thomas Gravius och Carolina Damos i styrelsen.

Den sammanlagda fordran på dessa bolag var 37,5 miljoner vid årsskiftet 2011–2012.

Green Exit kom att begäras i konkurs bara ett halvår senare, men under 2011 har GrandSecure tagit över Green Exits verksamhet samt 14,6 miljoner av bolagets skuld till Panaxia.

”GrandSecure har löpande betalat av sin skuld till Panaxia varför de är att betrakta som en trygg motpart”, skriver Panaxia i årsredovisningen, och kunde genom att klassa bolaget som ”trygg motpart” behålla fordran i sin balansräkning för året.

Men jämför man detta med GrandSecures årsredovisning för 2011, får man en helt annan bild. Över hälften av bolagets tillgångar består i en så kallad goodwill-post (se faktarutan med ordförklaringar) på drygt tolv miljoner kronor, som man tillräknat sig genom att man övertagit en upparbetad rörelse med kunder och avtal från Green Exit.

Revisorn skriver i årsredovisningen att han inte kan vare sig tillstyrka eller avstyrka ett fastställande av GrandSecures resultat- och balansräkning:

”Bolaget har per balansdagen Goodwill upptagen till 12 063 333 kronor i balansräkningen (…) Det finns kalkyler som styrker detta värde, men då dessa är helt beroende av en framtida positiv utveckling för bolaget kan jag inte uttala mig om värderingen av denna post”, skriver revisorn, och vidare:

”Osäkerheterna ovan bedöms av mig som väsentliga för bolaget, och det kan inte uteslutas att de är av avgörande betydelse för bolagets fortsatta drift.”

Skyddsteknik, som hade en skuld till Panaxia på 10,3 miljoner vid årsskiftet, begärdes i konkurs samma dag som Green Exit. Bolaget visade sig då helt sakna tillgångar.

Men enligt Panaxias delårsrapport för första kvartalet 2012, sammanställd nästan en månad efter att Thomas Gravius och Carolina Damos häktats misstänkta för bokföringsbrott i Laccord Ltd och Gravius & Damos Partners, är 12,7 miljoner av fordran på GrandSecure täckt av ett borgensåtagande.

Det bolag som gått i borgen är Laccord Ltd.

Transportarbetaren har gett Thomas Gravius möjlighet att bemöta anklagelserna från Panaxia. Han har hänvisat till det svaromål som hans advokater lämnat in till Attunda tingsrätt (se Thomas Gravius: ”Jag är oskyldig”) men inte gett några kommentarer i övrigt.

Transportarbetaren har även sökt Carolina Damos, utan att lyckas nå henne.