”Max 10 procent inhyrd personal”
Terminalarbetarna Thomas Westin, Joakim Grandin och Daniel Karlsson på Schenker i Västerås vill reglera andelen bemanningspersonal. De föreslår en gräns vid max 10 procent inhyrda och 90 procent fast anställda.
Klockan är elva på förmiddagen. Killarna droppar in i lunchrummet, värmer sina matlådor och pustar ut efter en stressig förmiddag, då flera jobbarkompisar varit sjuka eller lediga. En av kollegorna har farit till Stockholm för att delta i Transports avtalsdelegation, som i dag inlett förhandlingarna med Biltrafikens Arbetsgivareförbund, BA, om ett nytt avtal.
Terminalarbetarna understryker att de inte vill ha någon ”gnällartikel”. De trivs mycket bra med sina jobb, och varandra. Samtidigt beskriver killarna en vardag, där arbetsstyrkan slimmats allt hårdare, samtidigt som arbetsuppgifterna blivit fler och mer specialiserade.
En tillfälligt inhyrd person kan inte utföra alla arbetsuppgifter som en fast anställd, betonar trion. Tomas förklarar:
– Det är så många olika moment. Att bara kasta in en kille eller tjej med truckkort fungerar inte. Vi får mer och mer utrikesgods, som måste scannas. Missar man det blir det böter. Vikter och volymer ska skötas. Samtidigt får vi hela tiden lösa olika problem, som dyker upp, som att det saknas fraktsedlar och så vidare.
– Eftersom det inte funkade med ”vanlig” bemanning har vi en egen pool med extra personal. De har lärt sig hantera handdatorerna.
Mycket inhyrd personal resulterar ofta i att fler fel begås, berättar Thomas, Joakim och Daniel.
– Expresspaket hamnar fel och så måste Schenker bekosta flygfrakt. Det är inte bra, när statistiken blivit så viktig inom företaget.
– Egentligen är det konstigt över huvud taget med bemanning. Vad är grejen? Det borde bli högre personalkostnader? Vill man behålla kvaliteten så måste man ha mer fast personal, resonerar de.
Terminalarna vänder och vrider lite på Transports avtalsbud, 860 kronor i höjning i ett ettårigt avtal. Det låter väl ganska okej…
– Fast en tusenlapp skulle sitta bättre! Alla våra nya arbetsuppgifter syns ju inte i lönekuvertet.
Thomas beskriver eftermiddagsjobbet mellan klockan 15 och 19 som en stenhård kamp mot klockan.
– Man jobbar så in i helvete och känner av det i kroppen sedan.
Friskvård var en viktig fråga i förra avtalsomgången.
– Vi har vårt eget gym på företaget så det funkar bra, säger vältränade Daniel.
Däremot betonar killarna att ob-tilläggen behöver höjas. Deras budskap till Transport-förhandlarna är också att slåss för att kommande höjning ska räknas retroaktivt, från och med 28 februari. Då löpte det senaste avtalet ut.
– Tjänstemännen brukar ju få retroaktivt, men inte vi!
I sin samordning inför avtalsrörelsen enades LO-förbunden om att kräva kronpåslag för anställda med en snittlön under 25 000 kronor. Detta för att höja de lägsta lönerna. Terminalarbetarna på Schenker vill att Transport ska hålla fast vid kronor och ören.
– Då vet alla exakt vad vi får.
Den tidigare arbetstidsförkortningen beskriver killarna som så liten att de knappt märkt av den. Trion föredrar högre lön framför mer ledig tid.
Thomas instämmer i ett Transportkrav från förra omgången, som handlar om att dela upp det gemensamma Transportavtalet på ett separat för terminal och ett för åkeri.
– Jag körde själv lastbil förut, men tycker ändå att det borde var två avtal eftersom det är två olika arbeten. Chaufförerna vet inte vad vi gör.
Daniel tycker att Transports förhandlare skött sig bra tidigare. Men senast avtalet var en besvikelse:
– Det blev just ingenting. Man fick vara glad att man fick behålla jobbet, liksom.
Terminaltrion tycker att chaufförerna har ett bra vapen om arbetsgivarna är motsträviga:
– De kan ju köra fransmännens taktik; ställ bilen och fram med spritköket. Till oss skulle det inte komma fram några grejor. Lager finns ju inte längre, annat än på vägen.