Modernisering eller bara försämring?
Anställningsskydd. Så ska arbetsrätten förändras. Läs om nya las, som ska vara införd till nästa sommar.
Kommer regeln ”sist in – först ut” att kastas på historiens skräphög? Kommer arbetsgivare få rätt att säga upp ”besvärliga” personer hur som helst? Och hur realistiskt är det egentligen att jag får studera med statligt stöd samtidigt som jag är anställd?
Frågorna är många. Anställningstryggheten kommer att försämras för en stor andel av dem som jobbar inom LO-yrkena. Men inte alls i den omfattning som föreslogs i den nu förkastade utredningen, enligt LO:s jurist Sofie Rehnström (se intervju här).
Las-överenskommelsen mellan PTK och Svenskt Näringsliv – som Kommunal och IF Metall hoppat på – blir i stället grund för den nya arbetsrätten. Både lag och avtal påverkas. Lagändringarna kommer att gälla alla på arbetsmarknaden.
Regeringen har tillsatt tre utredningar för att överenskommelsen ska kunna genomföras. Den principöverenskommelse som parterna gjort – om trygghet, omställning och anställningsskydd ses som en helhet, men är uppdelat på tre interna utredningar på Regeringskansliet:
Anställningsskydd och tillhörande a-kassefrågor.
En ny offentlig omställningsorganisation som ska erbjuda och finansiera grundläggande omställnings- och kompetensstöd.
Ett nytt och parallellt offentligt studiestöd.
Utredningarna ska presenteras senast den 15 maj i år. Planen är sedan att beslut ska kunna tas utifrån förslagen och att förändringarna börjar gälla senast den 1 juli nästa år.
Exempel 1: Johan Åkerman, lastbilschaufför, 55 år
Johan jobbar på ett åkeri med fem chaufförer och är skyddsombud för Transport. Han har näst längt anställningstid i företaget och har känt sig trygg. Men kommande förändringar oroar.
I Johans fall handlar det om att åkaren har bestämt sig för att dra ner på verksamheten. En chaufför ska bort. Med dagens las-regler hade han fått behålla jobbet: Ett företag med färre än tio anställda får bara undanta två personer.
Men de föreslagna, nya las-reglerna ger företagaren större möjlighet att undanta personer vid uppsägning på grund av arbetsbrist. En arbetsbrist som åkaren själv styr över. Det står företag fritt att sälja en lastbil och lägga ner en körning, även om den är lönsam.
Och med rätten att undanta tre personer från turordningslistan skulle det innebära att bara Johan stod kvar tillsammans med sin äldre kollega Kalle, som har fler år i företaget. Johan blir då den som varslas.
Med las-överenskommelsens förslag får alla företag, oavsett storlek, rätt att undanta tre personer.
Johan är också orolig att hans roll som skyddsombud kan ha fått åkaren att uppfatta Johan som en ”besvärlig person” och nu få möjlighet att göra sig av med honom. Johan har hört att det ska bli enklare att säga upp en anställd av personliga skäl. De flesta yrkesförare har någon gång gjort misstag och för arbetsgivaren kan det vara frestande att se om en uppsägning skulle hålla hela vägen upp i Arbetsdomstolen.
Med las-överenskommelsens förslag skulle det bli betydligt lättare att säga upp en anställd, utan stora ekonomiska konsekvenser för arbetsgivaren. För Johan innebär det däremot en kraftig försämring av anställningsskyddet. Om han blev uppsagd av personliga skäl i dag skulle facket med stöd av las kunna ogiltigförklara uppsägningen. Då måste åkaren fortsätta att betala lön ända tills tvisten är slutligt avgjord. Det kan ta många månader. Lönen får Johan behålla – även om åkaren får rätt, det vill säga att det fanns saklig grund för uppsägning av personliga skäl.
Möjligheten för facket att ogiltigförklara uppsägningar skrotas i de nya las-reglerna. Den förändringen – och möjligheten att undantag tre personer på las-listan – är de ingrepp som Transport reagerat starkast mot.
När det gäller bättre möjligheter till omställningsstöd och utbildning är det oklart om det blir någon större skillnad för Johans del, jämfört med dagens kollektivavtal.
Exempel 2: Johanna Lagerberg, bemanningsanställd på terminal, 29 år
Bemanningsanställda Johanna kunde vara tillsvidareanställd på kundföretaget redan – med nya las-regler. Men det är inte säkert.
Johanna är sedan två och ett halvt år anställd av ett bemanningsbolag i en stad i Mellansverige. Hon är uthyrd till ett företag som har flera större terminaler utanför staden. I praktiken har Johanna varit på samma arbetsplats under hela perioden och ser kollegorna på terminalen som jobbarkompisar, inte de anställda på bemanningsbolaget – dem har hon knappt sett.
I vardagen fungerar det bra på arbetsplatsen. Johanna upplever inte att hon som bemanningsanställd tillhör något slags B-lag. Hon har samma villkor och jobbar på samma avtal som de tillsvidareanställda på lagret. Johanna är med i Transport, ”ärligt talat mest för att mamma sa att man skulle vara med i facket”. Men helst vill Johanna ändå ha fast jobb, och fortsätta på heltid.
För egen del tycker Johanna att las-överenskommelsens stora och enda fördel är att bemanningsanställda som varit uthyrda till samma kund i mer än två år ska erbjudas tillsvidareanställning. Hos kundföretaget, där hon vill vara kvar.
Och i förslaget sägs att företaget måste erbjuda den bemanningsanställda tillsvidare efter två år. Annars tvingas företaget betala ersättning, för Johanna som en i LO-kollektivet skulle det betyda tre månadslöner.
Det finns bara en hake. Den stavas driftsenhet. Förslaget talar om mer än två år på samma enhet, inte företag. Platsen där Johanna fysiskt befinner sig när hon jobbar räknas som en sådan enhet. Hennes problem blir att hon under ett halvår var på en annan enhet. Att företagets terminaler ligger nästan vägg i vägg spelar ingen roll.
Men hennes oro är i dagsläget mer kopplad till företagets minskade orderingång. Johanna är rädd att bli av med jobbet, väl medveten om att poängen med bemanningsföretag just är att kunna använda de inhyrda som dragspel.
Hade Johanna haft en fast tjänst hade hon också riskerat uppsägning på grund av arbetsbrist. De flesta av arbetskamraterna är äldre och har jobbat många år på terminalen. Helt säkert skulle det ändå inte vara. Redan i dag tillåts undantag från sist in, först ut-principen, om någon har speciellt viktig kompetens. Och Johanna har kunskap, till exempel inom it, som är attraktiv för företaget. Med ändrade las-regler skulle sådan kompetens väga tyngre än i dag när det kommer till undantag.
Ibland funderar Johanna på att studera vidare. Men när det gäller förslaget om att anställda ska få studera med statligt stöd kommer hon inte ifråga. Då krävs att den anställda jobbat minst åtta år på företaget.
