”Nu måste vi lära oss att sluta springa…”
Torkel Blom jobbar som jourbud på Premo, Pressens Morgontjänst, i Stockholm. Han har varit med ända sedan 1980-talet när tidningarna gick bra och distributionsföretaget skrek efter folk. – Lönen blev därefter. Buden kunde ha fyra, fem trakter, som på den tiden var väldigt små.
Torkel Blom har jobbat fackligt länge och satt med i Transports förhandlingsdelegation när förbundet skrev på senaste uppgörelsen. Vid kongressen i augusti blev han invald i förbundsstyrelsen.
Han säger:
– Det är inte lätt att gå från beting till tidlön. Det sitter i ryggmärgen på buden att man ska springa på och bli klar så fort som möjligt. Det nya avtalet bygger på att man jobbar i ”normaltempo”.
– Hela tänket bakom det nya avtalet utgår från att tidningsupplagorna rasar. Det var också sagt att vi skulle få mer jobb, genom extraprodukterna, och därmed slippa lönesänkningar. Fast för många har det inte blivit så.
Torkel Blom försvarar grundtanken i avtalet. Han betonar att det antagligen kommer att ta fem, tio år innan det går att avläsa hur de anställda i slutänden påverkas.
– Förändringen var nödvändig. Tidigare hade bolagen svårt att sälja in extraprodukter. I mina ögon behövs det här tillskottet, om inte yrket ska ha försvunnit helt om tio år.
Torkel förklarar att även Stockholmsbuden reagerat över minskad betalning för extraprodukterna. Värdet på enskilda extratitlar gröptes ur och gjorde att en del anställda inte fick den avtalade lönehöjningen på 3,2 procent.
Enligt Blom är det fortfarande vanligt att buden går till filialerna innan den ordinarie arbetstiden börjat – med baktanken att bli klara med rundan så snabbt som möjligt. Om utdelningen sedan tar längre tid än normalt, utgår ingen ersättning för övertiden som gjorts före ordinarie starttid och inte för “gratiskvarten”. Buden bjuder Premo på arbetstid, förtydligar Torkel Blom:
– Det finns nostalgiker som längtar tillbaka till kilometertabellen. Jag skulle egentligen också vilja ha ett betingssystem. Kruxet är jag inte har något bra förslag på hur ett hållbart system ska utformas. Inte när upplagorna stadigt sjunker.
Torkel Blom menar att tidningsbuden tidigare hade ett ”informationsövertag” mot arbetsgivaren. De anställda visste bäst hur stadsdelen såg ut och hur jobbet kunde läggas upp smartast. Nu har bolagen övertaget, genom gps och annan teknik.
I Stockholm kan tidningsbuden inte rapportera in övertid i efterhand. Alla måste kontakta Premo under pågående utdelning – när de börjar ana att den stipulerade arbetstiden inte kommer att räcka. Premo ska då lämna besked om fortsatt arbete. Eller om någon annan kommer ut på trakten och tar över utdelningen.
Resultatet blir inte sällan att buden bjuder på övertid, för att slippa krångel med att ringa eller sms:a mitt i arbetet.
Torkel Blom ser inkörningsproblem på många kanter:
– Det gamla systemet lever kvar i ryggmärgen på alla. Områdeschefer, tidningsbud och fackliga förtroendemän. Premos världsbild utgår från att människor har någon sorts normalkapacitet.
– Om anställda i andra yrken börjar bli äldre och slitna är det naturligt att de kan dra ner på tempot. Inte på Premo. Då ska man jobba gratis eller acceptera att bli omplacerad till en mindre trakt, med lägre betalning.
Det nya kollektivavtalet bygger alltså på att buden ska sluta stressa och begära övertid om utdelningen drar ut på tiden. Torkel Blom medger att han är kluven själv:
– Under decennier utvecklades en kultur, en omtanke om abonnenterna, där buden till varje pris försöker få ut tidningarna till klockan 06. Det är en tradition som kolliderar med det nya tankesättet i kollektivavtalet. Nu måste vi lära oss att sluta springa.
