Debatt. Pandemin är långt ifrån över men om vi ska nämna något positivt så har allt fler kunnat gå tillbaka till arbetet. Nu var det väldigt många som inte kunnat arbeta hemifrån men åtskilliga arbetsplatser stängde ner eller minskade kraftigt på sin verksamhet. Baksidan? Från minskade dödsolyckor ser vi nu helt plötsligt en ökning. Elva arbetare fler än 2020 har fått sätta livet till på grund av livsfarlig arbetsmiljö. Totalt 42 människor som är våra vänner, mammor, pappor eller syskon som aldrig mer fick komma hem.
Även om vi ser ökade anslag och förbättringar så är det långt ifrån tillräckligt. Arbetsmiljön är en politiskt styrd fråga. Vi har arbetsmiljölagen som styrs av Sveriges riksdag och hur anslag till bland annat Arbetsmiljöverket styrs är samma sak.
Jag undrar, när är det nog? När ska vi få de rejäla tillskotten som behövs?
Riksdagen har klubbat en nollvision mot dödsolyckor i arbetet. Det ser riktigt fint ut på pappret men sen då?
Det ska även tilläggas att samma riksdag har röstat ner skarpa förslag som enligt mig skulle vara ett steg i rätt riktning. Ta bara utökade befogenheter för de regionala skyddsombuden som ett exempel.
Riksdagen består till 60 procent av högerpartier. Dessa partier har gång på gång röstat ner förslag som skulle gynna arbetsmiljön för oss arbetare. I deras budgetar som gått igenom, gissa vad? Där har vi fått minskade anslag till bland annat Arbetsmiljöverket.
Socialdemokraterna som nu även sitter ensamma i regering samlar 28 procent. Gör matten så räknar du snabbt ut att det är jäkligt tufft och faktiskt ett under att man fått igenom något över huvud taget. Med dessa förhållanden i riksdagen så kommer det ta extremt långt tid innan vi ser de rejäla och behövliga förbättringar som behövs. Ingen arbetare ska behöva råka illa ut på grund av dålig arbetsmiljö.
Fackföreningen har starka band till socialdemokratin, det betyder inte att vi är en dörrmatta som går att trampa på hur som. Maktfördelningen i riksdagen har lett till uppgörelser åt alla olika håll som vi kan och ska ha åsikter om. Men vill vi få igenom socialdemokratisk politik som gynnar oss arbetare så behöver vi ändra maktförhållandena i riksdagen. 28 procent funkar inte på långa vägar. Vi måste bli fler som ställer krav på våra politiker och också engagerar oss. Sitta på avbytarbänken är bekvämt men där gör vi ingen skillnad. Jag själv är en ”vanlig” elektriker som nu arbetar som ombudsman på Transports avdelning 5 och har tagit steget in i politiken.
Gör det du med, för du behövs. Den 11 september är det val, då bestämmer vi Sveriges framtid. Fram till dess hoppas jag på ett år med bättre arbetsmiljö för alla oss arbetare.
Källa: Arbetsmiljöverkets statistik om dödsolyckor i arbetet.