”Man måste kämpa till sista andetaget för att uppnå sin dröm”, tycker Remzi ”Remi” Halimi. Följ honom på Instagram, webben remsihalimi.com och Youtube. Två av hans låtar har legat på lokala Värmlandstoppen.

Konstnärssjäl. När klasskompisarna stojade på utflykterna satt Remzi Halimi på en sten och målade träd. Besjälade, tyckte han. Vid årsskiftet trappar han ner chaufförsjobbet för att äntligen leva sin dröm – måla, teckna och spela.

Remi, så kallas han allmänt, var skolans konstnär. Det var det han drömde om att bli i Prictina, Kosovo. Träden han tecknade i skogen var som människor, tyckte han. Vissa böjda och sjuka, ensamma. Andra unga, starka, tillsammans. Teckningarna lämnade han kvar i skogen.

– De var till träden.

På samma sätt målade Remi av gästerna hos sin farmor och mormor. Sen smög han ner teckningarna i deras fickor, innan de gick. Han fick uppmuntran, blev elev hos en konstnär och hälsade ibland på i hans ateljé.

– Att se alla färger. Det var som att sväva i universum, säger Remi och ler.

Men föräldrarna hade livsmedelsbutik och ville att han skulle ta över. Så kom kriget, Remi flydde. I Sverige tänkte han satsa på konsten, gå konstskola.

– Jag blev besviken när jag fick höra att konstnärer var så fattiga.

Remi började köra lastbil fast han som barn alltid tyckt synd om chaufförerna. De hade så stora magar, som hängde ner.

– Men det har jag klarat, säger Remi och ser ner på sin mage.

Han tränar flera dagar i veckan, fantiserar och får idéer till bilder och musik när han springer på löpbandet. Gitarr är hans instrument. Han sjunger, gör egna låtar och musikvideor, var med och drog i gång rockbandet Fisnikët.

Det är fortfarande populärt i hemlandet, berättar Remi. Han hoppar in och spelar när han kommer på besök. Musik är liv och energi, precis som konsten.

– De är som mina barn. Jag går in i en annan dimension, blir helt närvarande. Hamnar jag i flow kan jag upptäcka att fem timmar gått.

Från årsskiftet ska Remi bara köra lastbil på halvtid. Det är dags. Han är singel igen och har bara yngsta sonen i hushållet. Beställningar – framför allt porträtt i kol och olja av djur, mest hundar – har han redan och Remzi Halimi planerar för flera utställningar.

– Jag borde inte ha lyssnat på dem som sa att det inte gick. Men jag är jättenöjd med mina barn och mitt liv. Jag har fått träffa så mycket folk i chaufförsjobbet. Ändå har jag aldrig släppt min dröm, senare delen av mitt liv ska jag ägna åt konst och musik.