Insändare.
Har jobbat skift i snart 14 år. Kört lastbil dag som natt. Känns som att jag aldrig är ledig. Hinner aldrig återhämta mig.
Kör- och vilotider utnyttjas till max av arbetsgivaren. Jag ser i syne när jag kör på natten, har inte tid att stanna, jag har svårt att gå rakt, axlarna värker, det enda jag hinner göra på min fritid är att äta och sova. Jag glömmer saker, orkar inte träffa familj och vänner.
Det var inte så här jag tänkte att livet som chaufför skulle se ut för 14 år sen när jag tog körkort. Och inget kan man göra heller eftersom företaget följer alla regler. Jag är på gränsen på att ge upp, ni får klara er själva. Tro fan ingen vill bli chaufför på dessa villkor.
Förarfavorit.
Av någon anledning, om det var för att jag transporterat Scaniagods till Holland i närmare femton år, fick jag en förfrågan om att komma upp till Scania-ingenjörerna på ”Berget” och hålla föredrag.
Rädda barnen.
Efter vad jag kan minnas från min skoltid så fanns det inga hemmasittare. Alla barn gick i skolan mer eller mindre kontinuerligt. Några diagnoser fanns inte heller, bara busiga barn.
Överlevare.
Jag gillar Tyskland och jag kommer bra överens med tyskar. Hundratals gånger har jag kört genom landet och lossat och lastat på vägen. Bara vid något enstaka tillfälle har det varit problem.
Debatt.
Landorganisationen i Sverige (LO) representerar 13 fackförbund och ska vara en ledande kraft i arbetsrättsliga frågor. Efter en granskning av Expressen framgår det dock att LO, genom sitt ägandeskap i AMF, har investerat sina medlemmars pengar i Uber – vars affärsmodell möjliggör orimliga arbetstider och slavlika löner för sina anslutna förare.
Statusjakt.
Rubriken i SvD får mig att haja till. Artikeln handlar om ängsliga föräldrar som skyddar barnen från minsta motgång i livet och ger dem odelad uppmärksamhet.
Under-skattade.
”Det måste löna sig att tjäna 125 000 kronor i månaden”. Uttalandet tillhör finansminister Elisabeth Svantesson och är ett slag i ansiktet på majoriteten av Sveriges arbetare.
Novent.
Precis som förra året var september månad ovanligt varm och om det fortsätter så här, kommer september förvandlas till en sommarmånad. Trots grönska och värme ser jag de första julsakerna till försäljning och medelst ett mejl får jag veta att det går att beställa årets glögg. Jag förfasas. I september?!
Ordförandeord.
Det märks i omgivningen att vi närmar oss en avtalsrörelse i rask takt. Såväl internt som externt skruvas både förväntningar och tonläget upp. Vissa av våra motparter på arbetsgivarsidan har redan försökt att på olika sätt måla ut oss som det stora hotet mot dem.
Ledare.
Storhelgerna har avlösts av oxveckor som räcker ända fram till påsk. Men vad gör väl det om man trivs på jobbet? Att arbeta tillsammans mot ett gemensamt mål är både utmanande och roligt.
Debatt.
Trelleborgs hamns beslut om att hyra ut lokaler till Tesla under en pågående arbetsmarknadskonflikt är inte bara provocerande – det är ett öppet svek mot fackliga rättigheter och den svenska modellen.
Ordförandeord.
Julen närmar sig och jag hoppas att du och kollegorna får tid för en välförtjänt ledighet, även om jag vet att många av er jobbar under julhelgen. För oavsett vilket datum det än står i kalendern är transportarbetare alltid med och ser till så att samhället inte stannar.
Ledare.
Året börjar gå mot sitt slut. En tid för reflektion infinner sig när man lämnar någonting. Så är det i alla fall för mig. Under 2024 har vi på Transportarbetaren arbetat med att se hur tidningen ska se ut i ny kostym nästa år.
