Arbetsskador. Peter Ellevad backar sakta mot schaktet för att tippa avfallet. Plötsligt rusar motorn. Sopbilen far i väg som en projektil, över skyddsbarriären och ner i gropen. Peter lyckas hoppa ur hytten, men får 14 frakturer i fallet. Efteråt exporteras sopbilen till Polen. Utan att den blivit undersökt.

Det låter som chaufförens värsta mardröm när Peter Ellevad berättar.

Han är tillbaka till måndagen den 28 maj 2018.

I 25 år har han jobbat som miljöarbetare på Göteborgs kommunala renhållningsbolag, Renova. Peter och kollegan är som vanligt ute för att hämta in hushållssopor i utkanten av stan.

Bilen är full och Peter sticker ensam i väg för att tippa vid Renovas mellanlagringsstation i Högsbo.

Anläggningar har fyra portar till det sju meter djupa schaktet. På vägen dit reagerar Peter över motorljudet. Varvtalet, tomgången, går upp och ner på ett konstigt vis.

Lastbilen, en Volvo FL av 2011 års modell, är byggd för att kunna köras på gas och biodiesel, men på grund av återkommande tekniska problem körs den bara på diesel. Fast under chassiet sitter gastankarna kvar.

Peter Ellevad kommer fram till Högsbo. Två portar är upptagna av andra bilar, men tvåan är ledig. Han börjar backa och stannar när det är en billängd kvar till kanten.

Fångats på film

Det som sedan händer är fångat på film. Av stationens övervakningskameror.

Peter öppnar hyttdörren. Han gör det för att luta sig ut och lyssna till motorn, som återigen börjat bete sig märkligt.

Då plötsligt skjuter bilen våldsam fart. Bakåt.

– Motorn lät som ett jetplan. En av de andra förarna vid anläggningen beskrev det senare som det värsta motorvrål han någonsin hört, säger Peter.

Han är halvvägs ute ur hytten när bakhjulen hoppar över den drygt 30 centimeter höga betongbarriär, som ska hindra att lastbilarna backar över kanten. Bilen fortsätter glida bakåt och börjar stegra sig.

Peter säger:

– Jag fattade ingenting, jag stod på fotsteget och hann bara tänka att det här kommer inte att gå bra.

Instinktivt hoppar han baklänges, samtidigt som sopbilen dråsar ner i gropen. Med en hårsmån undgår han att dras med av bildörren.

Peters fall blir runt tre meter. Ned på betongplattan. Med några decimeter missar han den gjutna skyddsbarriären och kanten mot schaktet.

Samtidigt som Peter slår i betonggolvet exploderar en av bilens gastankar. På övervakningsfilmen syns hur den far i väg som en torped ned bland soporna.

Peter kommer på fötter. Han linkar ut och sätter sig på en betongsugga utanför porten.

De andra chaufförerna skyndar fram. Stationspersonalen larmar polis och ambulans. Peter Ellevads skador bedöms först som lindriga, men på sjukhuset avslöjar röntgenbilderna något annat. Han har knäckt flera revben och fått frakturer på bäckenet och på kotpelaren.

Tillbaka efter tung rehab

När vi träffas i Göteborg i januari 2021 har det gått mer än två och ett halvt år sedan olyckan. Transports fackliga förtroendeman Kim Jörgensen är med. Han har reagerat starkt på händelsen, och på efterspelet.

Efter ett par månaders tung rehabilitering och träning var Peter Ellevad tillbaka som miljöarbetare på Renova.

Med sig bär han funderingarna. Vad hade hänt om han följt med bilen ner? Eller landat precis på den kantiga skyddsbarriären? Eller om kollegan åkt med för att tippa, och inte hunnit ur hytten…

Men det som Peter Ellevad och Kim Jörgensen främst frågar sig är hur olyckan kunde hända. Varför sköt bilen plötsligt fart bakåt?

Kim är klubbordförande och skyddsombud. Han har legat på för att Renova ska följa arbetsmiljölagen och göra en grundlig utredning.

– Tyvärr har jag inte lyckats. Efter snart tre år finns fortfarande ingen riktig utredning. Renova anmälde olyckan till Arbetsmiljöverket. Och till polisen. Men sen har det inte hänt mycket.

– Efter bärgningen blev bilen stående hos Bilia. Med soporna kvar i. Det har sagts att Volvo skulle göra en teknisk undersökning, men det gjordes aldrig. I stället skrotades bilen, säger Kim Jörgensen.

Ärendet avslutat

Transportarbetaren har begärt ut alla handlingar kring olyckan från Arbetsmiljöverket. Bunten är överraskande tunn. Såväl polisen som Arbetsmiljöverket har avslutat ärendet.

I tjänsteanteckningarna från mars 2019 skriver arbetsmiljöinspektören: ”Det gjordes ingen teknisk undersökning av fordonstillverkaren. Bilen är numera skrotad.”

Stämmer det? Är lastbilen verkligen skrotad?

Det räcker med snabbkoll hos Transportstyrelsen. Sopbilen blev inte skrot. Tio månader efter vurpan ner i schaktet såldes den till en firma i Charlottenberg, ett bolag som har som affärsidé att skrota eller vidareförsälja begagnade tunga fordon.

Olycksbilen exporterades. Först till Estland och sedan till Polen, där den sattes i trafik i september 2019.

Exporten väcker nya frågor. Fick firman i Charlottenberg information om vad bilen varit med om? Att den kanske hade ett allvarligt tekniskt fel som gjorde att motorn kunde rusa okontrollerat.

Var det tekniskt fel?

Bland handlingarna som skickats in till Arbetsmiljöverket finns ett brev från Renovas försäkringsbolag. Det är på tio rader. Där står:

”Av uppgifterna i er anmälan har vi bedömt er förare helt vållande till olyckan.” 

Vilka uppgifter försäkringsbolaget lutar sig mot är högst oklart, men slutsatsen är alltså att Peter Ellevad tryckt gasen i botten. Med backväxeln i. Samtidigt som han står med det mesta av kroppen utanför hytten.

”Ingen vill snacka om det här”

Vid intervjubordet skakar både Peter Ellevad och Kim Jörgensen på huvudet.

Kim säger:

– Min teori är att det läckte ut gas, till motorn. Tekniker jag pratat med säger att det alltid blir gas kvar i tanken, även om man går över till diesel. Jag upplevde att det var locket på när jag ställde frågor till Renova. Ingen vill snacka om det här.

Peter Ellevad är också konfunderad. När beskeden uteblev, och skulden indirekt lades på honom, ringde han själv till Volvo. Till företagets egen haverikommission.

– De samtalen föll inte i god jord, säger han diplomatiskt.

Olyckan väcker massor av frågor. Transportarbetaren kontaktar Renova, ”skrotfirman” i Charlottenberg, Volvo, polisen och Arbetsmiljöverket.

Frågorna som mejlas till verkets arbetsmiljöinspektör är bland annat:

• Varför tog det fyra månader innan inspektören besökte olycksplatsen?
• Varför gick det ytterligare fem månader innan minnesanteckningarna efter besöket registrerades hos Arbetsmiljöverket?
• Varför fanns inget skyddsombud med vid inspektionen?
• Och vad blev det av den utredning som inspektören skriftligen efterlyste från Renova, nästan nio månader efter olyckan?

Erkänner slarv

Svaret överraskar. Inspektören ringer upp Transportarbetaren.

Han säger uppriktigt:

– Det här hände under en väldigt jobbig period av mitt liv. Jag var överhopad av ärenden. Gick på knäna, fick diabetes. Jag satt i krissamtal med min närmaste chef, det här var inte det enda ärende där jag slarvat.

Inspektören berättar att resurserna inte räcker på Arbetsmiljöverket. Någon kompetens att utreda tekniska problem på ett fordon finns inte. Där måste man lita till polisen. Eller fordonstillverkaren.

Den utredning du begärde in från Renova kom aldrig. Vad gjorde du för att få in den?

Det blir tyst några sekunder i luren:

– Jag förstår att du tycker att ärendet ser konstigt ut. Men med de uppgifter vi hade tog vi beslutet att avsluta ärendet. Och slutsatsen är ändå att Renova inte brustit i sitt arbetsgivaransvar. Det fanns inga arbetsmiljöbrister vid själva anläggningen i Högsbo.

Hur ser du på att sopbilen rullade vidare? I Polen. Utan att det blev klarlagt om det fanns allvarliga tekniska brister på fordonet?

– Det visste jag inte. Beskedet jag fick var att den skrotats.

Försäkringsbolaget drar slutsatsen att föraren orsakat olyckan själv. Vad tänker du om det?

– Det var nog ingen jag pratade med då som trodde att chauffören ställt sig på gaspedalen.

”Får inte hända”

Haxhi Morina är ansvarig chef på Renova och var med vid Arbetsmiljöverkets inspektion vid sopstationen i Högsbo i september 2018.

– Olyckan var fel, på så sätt att den bara inte får hända, säger han.

Som arbetsgivare har Renova en skyldighet att utreda olyckor och allvarliga tillbud. Han ni gjort det?

– Jag fick inga uppgifter till mig, jag kunde inte vidta några åtgärder.

Arbetsmiljöverket har skriftligen efterlyst en utredning från Renova. Varför har den inte skickats in?

– Jag hade ingenting att skicka. Och sen hade det varit en annan sak om det funnits brister vid Renovas anläggning. Men så var det inte.

Men sopbilen då, den var väl också Renovas?

– Ja, jo. Men det var inget fel på fordonet heller.

Hur vet Renova att det inte var något teknisk fel på bilen?

– Den informationen har jag fått från Volvo. Och de uppgifterna har jag skickat in till Arbetsmiljöverket.

Som journalist har jag begärt ut alla handlingar kring olyckan, från Arbetsmiljöverket. Någon sådan rapport, från Volvo, finns inte…

– Vad konstigt, jag ska kolla.

I handlingarna som arbetsmiljöinspektören sent om sider registrerade hos myndigheten, efter samtal med dig, står att fordonstillverkaren aldrig gjorde någon teknisk undersökning. Det framgår också att sopbilen skrotades. Vad är egentligen sant?

– Hm, det gjordes kanske ingen teknisk undersökning då.

Och skrotningen?

– Jag vet ju inte säkert vad som hände med bilen.

Inte värd att reparera

Transportarbetaren har kontaktat Volvo. Företaget bekräftar att olycksbilen fraktades till en Volvoverkstad. Där bedömdes skadorna vara så stora att bilen inte var värd att reparera.

I ett mejl till tidningen skriver Anders Vilhelmsson, ”Public Affairs Director” på Volvo Trucks:

”Våra olycksutredare fick kännedom om olyckan först när föraren av fordonet kontaktade oss i början av 2019. Vi hade vid flera tillfällen en dialog med föraren. Men då det gått så lång tid sedan olyckstillfället, och det som vi uppfattade som att det inte längre fanns något fordon att undersöka, såg vi att det inte fanns förutsättningar att göra någon olycksundersökning.” 

Volvo fick alltså inget uppdrag från Renova – eller Polisen – att undersöka om det var något teknisk fel på bilen. Trots den dramatiska händelsen.

Exporterades till Polen

Skrotfirman i Charlottenberg är tillmötesgående. Efter en del grävjobb hittar man uppgifter om olycksbilen. Den exporterades och sattes i trafik igen, bekräftar en anställd:

– Men vi fick ingen information om att bilen varit med om en speciell olycka. Att det kunde finnas ett allvarligt fel. Det som sas var bara att den vält. Och vi minns att bilen luktade. Soporna måste ha blivit kvar i den länge.

Det blir ett nytt samtal till Renovachefen, Haxhi Morina. Med utgångspunkten att det faktiskt inte finns någon riktig utredning kring olyckan och orsaken.

Varför?

– Det är en jättebra fråga, tycker jag personligen. Det jag fått till mig är att det är polisens sak att utreda, om man misstänker fel på fordonet.

Har inte Renova ett ansvar också? Och ett intresse av att veta om en inköpt bil har ett allvarligt fel?

– Jo, det är klart. Och vi har haft en dialog med Arbetsmiljöverket. Men jag vet inte vad jag ska tro om varför det inte blev någon rapport. Jag kan inte ta ansvar för vad polisen gör.

Vad orsakade olyckan, tror du?

– Det kan jag inte uttala mig om.

Vad tänker du om att bilen fortsatte rulla i trafik, i Polen?

– Är det så? Det var överraskande. Men jag vet inte vad jag ska ha för uppfattning om det.

Renova sålde bilen. Men kunden – firman i Charlottenberg – fick aldrig kännedom om olyckan och förloppet. Varför?

– Jag vet inte. Om jag sålt min privatbil, som varit inblandad i nåt liknande, hade det varit moraliskt fel att inte upplysa kunden. Men nu var det inte så. Renova bytte ut bilen och där slutar mitt ansvar.

Minns inte ärendet

I ett snöigt Östersund sitter kammaråklagare Stig Andersson. Han jobbar på riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål. Det var han som beslutade att polisens förundersökning skulle läggas ner.

– Är det verkligen jag som haft ärendet, jag minns det inte alls, säger han när Transportarbetaren ringer.

Men, jo. I datorn hittar han beslutet. Daterat den 11 mars 2019. Motiveringen ryms på en och en halv rad:

”Det saknas numera anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats.”/

Stig Andersson säger:

– Polisen utreder om arbetsgivaren brustit. Är det ett fel på ett fordon som ingen kunde förutse, kan arbetsgivaren inte hållas ansvarig.

Enligt uppgift köpte Renova ursprungligen in 20 sopbilar från Volvo av samma modell som olycksbilen.