Ledare. Återigen har det licensfinansierade allmännyttiga bolaget Sveriges Television gjort praktfiasko i samband med ett stort demokratiskt val. Jag syftar på den vallokalsundersökning som blåstes upp stort under hela kvällen den 25 maj – både innan siffrorna släpptes klockan 21, och efter.
På vilket sätt är SVT:s agerande ett fiasko och ett demokratiskt problem?
Låt oss först konstatera att människor påverkas av opinioner. Om ett parti som låt säga FI eller Miljöpartiet påstås gå starkt framåt månaderna före ett val är det ytterst sannolikt att vågen drar med sig nya sympatisörer. På samma sätt är det med exempelvis bilmodeller. Nya människor tenderar att följa i spåren och köpa en viss produkt när den blir medialt omskriven och beskrivs som en vinnare.
Så långt är allt väl. Men vad händer om den redovisade statistiken över försålda bilar är grovt felaktig? Är inte risken uppenbar att kunder blir lurade? Att en ny trend skapats på basis av missvisande siffror?
I Sverige pumpar media ut opinionsundersökningar om människors partisympatier. Vanligen frågar man mellan 1 000 och 2 000 personer hur de skulle ha röstat om det var val i dag. Undersökningarna påstås ha liten felmarginal. I verkligheten är den statistiska felmarginalen minst 1,0–3,0 procentenheter (beroende på partiets storlek), om man nöjer sig med att fråga 1 000 personer.
Detta faktum redovisas sällan tydligt.
När det gäller just väljarsympatier tycks dessutom felmarginalen vara långt större. I sin vallokalsundersökning frågade SVT den här gången över 8 200 personer hur de faktiskt hade röstat. Inte hur de skulle rösta…
Nu om någon gång borde felmarginalen ha varit liten. En halv procent, påstod den inkallade statsvetaren i tv-rutan.
Facit har vi. Ett skrämmande facit på flera sätt. När SVT presenterade sin undersökning – som alltså skulle stämma så när som på en halv procent – fick Sverigedemokraterna, SD, 7,0 procent. Lika mycket fick Feministiskt initiativ, FI. I verkligheten hade FI bara fått 5,5 procent och SD hela 9,7 procent av rösterna.
Socialdemokratiska politiker fick hela kvällen svara på frågor varför partiet backat rejält jämfört med förra EU-valet. Okej, S hade gått bakåt, men bara en tredjedel så mycket som SVT påstod.
Det är tråkigt att SVT förstör valvakorna med missvisande vallokalsenkäter. Allvarligare är att medierna fortsätter blåsa upp opinionsundersökningar där felaktigheterna med största sannolikt är ännu större än hos SVT. Fast där finns inget facit.
Hur ska SVT agera i höstens riksdagsval? Vilka lärdomar har bolaget dragit? När ska landets journalistkår vägra medverka i det här spelet?