Osäkra villkor för arbetskraften från andra världsdelar
Arbetskraftsinvandring. På ett år har Transport fått över 1 000 ansökningar från företag som vill ta in arbetskraft från länder utanför EU. Vi har granskat 500 av dem. Tre av tio migranter kommer till företag utan kollektivavtal. Vanligaste jobbet är tidningsbud.
I EU är det fri rörlighet för arbetskraft. Men Sverige har också mycket liberala regler för rekrytering utanför unionen. Det är arbetsgivarna själva som avgör om det är brist på arbetskraft inom ett visst yrkesområde.
Det har lett till en omfattande arbetskraftsinvandring från andra världsdelar. Under årets första tio månader fick Migrationsverket in 42 000 ansökningar om arbetstillstånd för personer från ”tredje land”. Närmare 34 000 av dem har beviljats.
Facken får regelmässigt ansökningarna för yttrande. Men de berörda förbunden kan inte säga ja eller nej, utan bara upplysa myndigheten om ifall det finns kollektivavtal och försäkringar på arbetsplatsen.
Försäkringar och avtalsenlig lön är en förutsättning för att Migrationsverket ska godkänna en begäran.
Av de 500 ansökningar som Transportarbetaren gått igenom hävdar i princip alla arbetsgivare att det finns försäkringar. En stor majoritet av företagen utlovar också löner som ligger i nivå med Transports avtal.
Fast 141 av de granskade företagen saknar kollektivavtal. 111 av de 500 migrantarbetarna ska jobba som tidningsbud på något av de stora distributionsföretagen. Där är avtal en självklarhet.
Räknar man bort buden är det 36 procent av migranterna som inte får det löneskydd som ett kollektivavtal innebär.
En del arbetsgivare kryssar i att de har avtal, samtidigt som Transports kontroller visar att det saknas.
– En hel del arbetsgivare tecknar faktiskt hängavtal när jag tar kontakt med dem, säger Maria Legge, Transports handläggare för migrationsärenden.
I ansökningar lämnar företagen ibland tilläggsuppgifter. Exempelvis att jobbet går till en släkting.
På en del formulär finns kompletta svenska personnummer, en indikation på att de arbetssökande funnits i Sverige en tid och troligen haft andra jobb. På andra är det bara födelsedatum.
Pakistan och Irak leder överlägset nationsligan. Noterbart är att bara 14 personer kommer från Syrien och Afghanistan – två länder som miljontals flyktingar lämnat de senaste åren.
Jämställdheten känns avlägsen, över 96 procent av de sökande är män.
När det gäller yrke kommer bilvård – tvätt och så kallad rekonditionering – på andra plats, efter tidningsutbärning. Överraskande många företag söker lastbilschaufförer, totalt 63 personer. 17 av förarna är från Filippinerna.
För chaufförsgruppen kan körkort och yrkeskompetensbevis (YKB) bli ett problem.
En av tre jobbsökare kommer till småföretag. Storstäderna dominerar. Mer än hälften av arbetsgivarna finns i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Arbetskraftsinvandringen är omdebatterad. LO anser att reglerna är för generösa. Myndigheterna har också konstaterat att det förekommer fusk med ”luftjobb” och fall där migranterna tvingats betala mutor för att få jobberbjudanden.
Tillvaron blir också osäker för gästarbetarna. Blir de av med jobbet riskerar de utvisning. Det gör det svårt att stå upp för löner och en bra arbetsmiljö.
Varför rekryterar så många arbetsgivare personal utanför EU? Finns det inte arbetskraft att tillgå i Sverige, exempelvis bland unga, flyktingar och i förortsområden med hög arbetslöshet?
Svensk Hemleverans är ett företag som delar ut morgontidningar i Norrköping, Uppsala och på Gotland. Med 43 ansökningar ligger bolaget i topp bland distributionsföretagen. Jenny Björklund är budchef:
– Vi har svårt att hitta personal och när vi annonserar får vi många sökande från länder som Indien och Bangladesh. De flesta är här som högskolestudenter. Nattjobbet går bra att förena med pluggandet.
– Vi gör inga särskilda insatser för den här gruppen, utom att hjälpa till med anställningserbjudandet till Migrationsverket. Ett grundkrav är att de kan förstå svenska.
Hur många av Svensk Hemleverans bud kommer från tredje land?
– Det vet jag inte på rak arm. Men andelen är ganska konstant. Det är i vart fall en grupp som är duktiga. De vill verkligen lära sig språket och är sällan sjuka. Många svenskar är lite bekvämare.
Åkaren Johan Kullgren i Jönköping var en av talespersonerna i Här stannar Sverige, den uppmärksammade kampanjen mot regelbrott och lönedumpning på vägarna. Han har ansökt om att få anställa tre lastbilsmekaniker från Irak och Syrien:
– Mekaniker är svåra att få tag på. Svenskar har blivit så förbannat bortskämda. De vill jobba nio till tre och helst ha en miljon kronor i lön. Att jobba kvällar och helger är inte att tänka på.
– Det var därför jag provade andra vägar. En kompis från Irak hjälpte mig att hitta personal. Men det var ett tag sedan och ingen av dem är kvar. Den siste jag ansökte om dök aldrig upp när jobbet skulle starta.
Johan Kullgren har blandade erfarenheter av mekanikernas inhopp.
– Fördelen var att de var här för att jobba. Det spelade ingen roll om det var kväll eller helg, gick en lastbil sönder ryckte de ut. Störst problem var språket. Jag är rätt värdelös på engelska och mekanikerna var ännu värdelösare.
Hur blev reaktionen bland dina förare när migrantarbetarna kom?
– Det var väldigt delade meningar. En del förstod mitt rekryteringsproblem och uppskattade mekaniker som alltid var redo att sticka ut med jourbilen. Andra var negativa. Det berodde nog mest på språkproblemet.
