Debatt. Utsläppen av växthusgaser måste minskas drastiskt för att den globala uppvärmningen ska hejdas. Detta är en ödesfråga också för fackföreningsrörelsen.
Globalt räknat förbrukar mänskligheten resurser som om det fanns 1,7 jordklot. Sammanlagt lever och konsumerar vi svenskar som om det fanns 4,2 jordklot, trots att det som alla vet bara finns en planet. Detta kan självklart inte fortsätta längre.
Om vi ska lyckas med dessa enorma utmaningar måste vi få med oss människor, inte minst arbetarna i fossilindustrin, på resan till ett hållbart samhälle. Därför kan vi inte bara prata om den ekologiska hållbarheten. Vi måste också fokusera på den sociala och ekonomiska hållbarheten. Utan förutsättningar för en trygg och rättvis omställning för de arbetare som drabbas kommer vi inte att lyckas.
Med en fullvärdig a-kassa som skapar ekonomisk trygghet, och genom omskolningsåtgärder till framväxande gröna jobb, kan vi få med oss människor på dagens resa. Facken måste säkerställa att ingen lämnas kvar ensam eller glömd.
Felet många av oss ”klimatkämpar” gör när vi ska övertyga andra om den nödvändiga omställningen är att bara ösa på med mer fakta om hur eländigt det är, något som tyvärr sällan hjälper. Snarare tvärtom. Vi borde i stället försöka berätta hur en annan värld kan se ut, skapa positiva bilder av vackra, gröna städer utan hälsovådliga utsläpp av partiklar och en trygg uppväxt för våra barn.
Ett konkret förslag hämtat från England: Där har man haft ett fackligt uppdrag som heter green reps, jag kallar det gröna skyddsombud på svenska. Ett uppdrag som alldeles utmärkt skulle kunna kombineras med de skyddsombud vi har i dag, då inre och yttre miljö är starkt sammankopplade.
De gröna skyddsombuden skulle på sina arbetsplatser informera och entusiasmera de anställda om vägar till ett grönare, friskare och roligare arbetsliv. Tillsammans med arbetsgivarna kan de göra gröna skyddsronder för att hitta brister både i den inre och yttre miljön. Vid inköp av fordon, utrustning, maskiner, kläder samt vid förändringar i arbetsorganisationen bör samverkan ske med ambitionen att nå så låg klimatpåverkan som möjligt.
De största arbetsgivarna är numera skyldiga att göra separata hållbarhetsredovisningar varje år. Här är en uppgift där de gröna skyddsombuden i samverkan med arbetsgivaren kan göra stor nytta. Självklart ska de få en gedigen utbildning för sitt nya utökade uppdrag. Staten borde vara intresserad av att bidra till denna verksamhet.
Min bestämda uppfattning är att alla svenska fackförbund, med LO i spetsen, omgående måste skapa en gemensam plattform där vi inom fackföreningsrörelsen kan bidra till den nödvändiga omställningen. Goda förebilder finns sedan länge hos flera länders fackföreningar och federationer, vi behöver inte uppfinna hjulet själva.
Världsfacket ITUC har beslutat att från och med nästa år organisera en årlig Global day of action för klimatet och rättvis omställning. Något som jag verkligen hoppas att LO och förbunden ställer sig bakom – för på en död planet finns inga jobb.