Ledare. För lite Patos? Eller för lite Logos? Vad är det egentligen socialdemokratin lider av? Nyligen sände P1 ett tankeväckande radioinslag. Det handlade om språkutveckling. Nyfödda barn har utrustats med en rejäl "tuta". De signaler kraftfullt vid hunger, trötthet eller våt blöja. Det är känslomässiga uttryck. Inte logiska argument, utan ren Patos. Ordet kommer från de gamla grekerna och betyder "affekt".
Redan vid tre månaders ålder kan spädbarnet moderera tutan, så att skrikandet får olika innebörd.
Allt eftersom barnet växer förfinas sedan språkförmågan. Knattarna skriker mindre och lär sig i stället att argumentera, med mer eller mindre logik i bakgrunden. Alltså Logos.
Forskaren som intervjuades i radion var osäker på om den här utvecklingen är naturbunden. Är den en sund mognad som inträder? En fostran bort från grottmänniskan som antas vara i huvudsak känslostyrd? Eller handlar det om en kulturellt betingad deformering av vårt sanna jag?
Jag funderar på om den här övergången från Patos till Logos är det som långsamt förvandlar många av oss från rätt radikalt tänkande solidariska varelser till tv-tittande gråsossar (eller borgare) med villa och Volvo. När känsloimpulserna långsamt trycks ner tenderar vi att fundera mer och mer över vad som egentligen är möjligt och rimligt. Resultat blir passivitet.
Någonstans här anar jag förstås att transformationen från Patos till Logos går olika fort hos olika människor. Hos några startar den inte alls, de fortsätter att låta känslorna styra. För andra tar Logos över tidigt och antagligen bidrar det till att de aktivt söker kunskap, för att om möjligt kunna argumentera med logiken som ledstjärna.
Jag inbillar mig att socialdemokraterna för 100 år sedan lyckades förena både Patos och Logos. Åtta timmars arbetsdag, rätt till lön och lite semester gick att försvara både logiskt och känslomässigt.
Hur är det med Patos i partiet i dag?
Inte direkt, va? I vart fall inte alla samtidigt och sällan kring en gemensam fråga.
Logos då?
Även här haltar det. Trots att samhället sällan stått inför så många utmaningar som nu har socialdemokratin förunderligt svårt att formulera en alternativ politik. Kring rövarkapitalismen. Kring klimathot. Kring fördelningsfrågor…
Min gissning är att ett politiskt parti behöver både Logos och Patos. I växelverkan.