Ledare. Nu är våren här och med den en explosionsartad ökning av cyklisterna. Det finns ingen trafikantgrupp som är lika utskälld och bespottad som denna. Cyklister kör mot rött, på trottoarer, för fort, syns inte och vinglar för mycket. Nu har forskarna tagit sig an cykelåkarna. Resultat är nedslående. Eller uppmuntrande – om man som jag är cyklist.
Det visar sig att människor när de trampar tvåhjuling inte tänker särskilt logiskt. Det är i stället mer primitiva delar av hjärnan som kopplas in. Precis som för gående i trafiken. Man söker mer eller mindre omedvetet framkomlighet, smidighet och rörelsefrihet.
Jag vill påstå att även motorcyklister i stor utsträckning uppvisar samma beteende. I Stockholms rusningstrafik är det få trafikregler som gäller för mc-förare som kryssar sig fram mellan filer och bilar.
Forskaren, en beteendevetare, som studerat cyklisterna konstaterar också att gruppen i decennier varit helt bortglömd av landets samhällsplanerare. Det finns helt enkelt inget utrymme för dem. Prioritering ett är bilen, prioritering två är bilen, trean är också bilen. Någonstans på fjärde plats kommer fotgängarna.
Det räcker med att trampa några kilometer genom Stockholm för att se mängder av helt bisarra trafiklösningar som huvudstadens 150 000 dagliga cyklister förväntas underkasta sig. Ja, du läste rätt, 150 000. Sveriges politiker har dessutom uttalat att cykelåkningen ska fördubblas.
Cykelbanan, vår huvudled in från västra förorterna, är på många ställen 150 centimeter bred eller smalare. Och dubbelriktad! Ett vanligt styre på en mountainbike är nästan 70 centimeter brett.
Här – på de 150 centimetrarna – trampar tant Agda på sin gamla Monark i elva kilometer i timmen och Joel, fyra år, som precis lärt sig hålla balansen på sin 16-tummare. Och så jag och några tiotusen till som dagligen pendlar ganska långt till jobbet.
Kan man förändra mitt beteende? Få mig att börja cykla i Joels tempo? Få mig att börja tänka mer och följa varje rödljussignal och trafikregel?
Nej, säger forskaren. Det kommer inte att gå. I stället måste trafikmiljön utformas så att cyklande och gående inte blandas på samma smala asfaltsremsa. Inte bilar heller givetvis. I korsningar måste det vara extremt tydligt vart de olika trafikanterna ska ta vägen och vem som åker först.
Forskarens slutkläm lyder: När dagens cyklister bryter mot trafikreglerna är det lika mycket trafikplanerarnas fel, som cyklisternas.
Om politikernas vision om fördubblat trampande ska bli verklighet krävs ökad medvetenhet och radikalt andra insatser än de som gjorts hittills.