Insändare. Gig-ekonomin har skapar arbetstillfällen med dåliga villkor som inte bidrar till ett gott samhälle. Det är dags att socialdemokratin avvisar idén att alla vita jobb är bra jobb.
I november förra året twittrade en läkare i Linköping, med användarnamnet @asfyxi:
”Skäms över en grej. Jag beställde grejer från ICA via Foodora, då min dotter ej kunde gå ut. Budet levererar mina grejer (Billys, chips och micropop) och säger att han är hungrig o frågar om han kan få något. Jag räcker över Billys. Han vill inte ha den då den ej är halal.
Han säger att han vill ha chipsen men jag säger att den är till min dotter. Gav honom 20 kr i stället. Men jag borde gett honom chipsen känner jag :/ skäms. Bajs samvete.”
Foodora – ett av flera företag i den växande gig-ekonomin som anställer bud som levererar mat – är en ny företeelse på svensk arbetsmarknad. Ny är också företeelsen att en person som utför sådana tjänster är så hungrig att han ber om mat.
Frågan är om vi verkligen vill ha en arbetsmarknad som ser ut så här. Där ekonomin formas för att en liten grupp i den övre medelklassen ska passas upp av ett proletariat av gig-jobbare.
Branschen bygger på ett överskott av tillgänglig arbetskraft, i form av personer utan garanterade arbetstimmar som konkurrerar med varandra om uppdragen. Arbetstagaren står ”stand by” i väntan på sms om att arbetskraften efterfrågas.
Den princip som gällt i Sverige är att alla vita jobb är bra. ”Alla jobb behövs” som dåvarande Fredrik Reinfeldt upprepade gång på gång. Detta synsätt har träffande kallats Foodora-liberalism – marknaden bestämmer och politiken ska inte ha synpunkter på arbetets innehåll och hur det påverkar samhället. Socialdemokratin har hållit med, med tillägget att det också bör finnas kollektivavtal.
Som första gig-företag tecknade Foodora faktiskt kollektivavtal med Transportarbetareförbundet i februari 2021. Men företaget har samtidigt fått kritik för att kringgå kollektivavtalet genom att en stor del av buden är anställda i ett annat företag som saknar avtal.
Gig-branschen är ökänd för att tvinga personalen att registrera egna företag och fungera som underleverantörer, i stället för att ha en normal anställning. Reinfeldt-regeringen underlättade framväxten av detta digitala daglöneri genom ändringar i inkomstskattelagen år 2009, som innebar att även den som har en enda eller några få uppdragsgivare kan få F-skattsedel. Plötsligt kunde en de facto-anställd i stället bli en egenföretagare utan rättigheter.
Mycket av Reinfeldt-regeringens politiska arv har i dag kommit i vanrykte: Försvarspolitiken och nedläggningen av värnplikten. De helt otillräckliga satsningarna på polisen. Attackerna på facket, som innebar att närmare en halv miljon människor lämnade A-kassan precis när finanskrisen drabbade Sverige. Men synen på vad som är bra jobb har inte ändrats.
Som gig-arbetare utan anställning är det omöjligt att planera sitt liv. Det är svårt att starta en familj och ännu svårare att vidareutbilda sig eller ta ett förtroendeuppdrag. Den osäkerhet som följer med gig-tillvaron är kort sagt svår att kombinera med ett liv som samhällsmedborgare.
Idén att alla jobb är bra jobb är feltänkt. Dels därför att branscher som systematiskt kringgår regler och avtal skapar jobb vars villkor helt enkelt är för dåliga. Dels därför att principen bör vara att vi bör ha de jobb som bidrar till ett gott samhälle.
Ett gott samhälle består av mer än marknaden och staten. Det byggs av medborgare som har tid och möjlighet att engagera sig, i sitt bostadsområde eller ort, i politiken och i civilsamhället.
Twittraren @asfyxi borde inte behöva skämmas över att han inte gav sin dotters chips till Foodora-budet. Situationen borde inte ha uppstått till att börja med.
Socialdemokratin bör avvisa Foodora-liberalismen. Arbetarrörelsens uppgift måste vara att upprätta det värdiga arbetet. ”Bra jobb” är inte alla arbetstillfällen som uppstår på arbetsmarknaden, utan de jobb som bidrar till ett gott liv för den anställde och till ett gott samhälle.