Schysta villkor på försök inom persontransport
Upphandlingsmyndigheten och Transport startar från och med i dag ett pilotprojekt inom persontransporter. Projektet går ut på att kunna ställa krav på schysta villkor i nivå med kollektivavtalen i upphandlingar av taxi, skolskjuts och färdtjänst.
Frågan om hur offentliga upphandlingar ska bli schystare och motverka lönedumpning och skatteflykt har diskuterats och utretts länge. Att lägsta pris inte alltid är bäst och öppnar upp för skrupelfria arbetsgivare är de flesta överens om, men hur bör regelverket se ut för att garantera att ingen ska kunna utnyttjas på oacceptabla villkor? Ska myndigheter till exempel kunna ställa krav på arbets- och lönevillkoren för de anställda?
I dag onsdag var det dags att mangla ämnet en omgång till. Skatteverket ordnade ett seminarium på tema sund konkurrens i offentlig upphandling. På plats fanns bland annat representanter för den nybildade Upphandlingsmyndigheten, riksenheten mot korruption, Brottsförebyggande rådet, Sveriges Åkerier och Transportfacket.
Ylva Mannervik, ställföreträdande generaldirektör för Upphandlingsmyndigheten, underströk att myndigheten är mycket positiv till att kunna ställa krav i nivå med kollektivavtalen i offentliga upphandlingar. Hur det ska gå till i praktiken är något som just nu utreds juridiskt. Men utredningar tar tid och det går faktiskt att göra saker under tiden, sa Ylva Mannervik.
– Vi vill inte tappa tid och startar därför ett pilotprojekt redan nu på området persontransporter. Det handlar om att ta fram villkor i nivå med kollektivavtal när det gäller taxi, skolskjuts och färdtjänst.
Projektet, som är ett samarbete med Transport och startar i dag, ska mynna ut i ett förslag på krav som kan ställas i upphandlingar. Kraven ska gälla både miljö och sociala villkor för de anställda. Det kan till exempel handla om arbetstagarrättigheter, sysselsättningsmöjligheter, social integration, jämställdhet och likabehandling.
Pilotprojektet bör kunna presentera ett första förslag på kravlista i mars nästa år. Då ska det också finnas konkreta tips och råd på hur uppföljningar och kontroller på att avtalet verkligen följs ska kunna genomföras. Det blir frivilligt att använda sig av kravlistan. Ylva Mannervik tror på ett stort intresse.
– Det har länge funnits ett intresse för det här, säger hon, men många har tyckt att det har varit svårt och inte vetat hur de ska göra.
Transports utredare Mattias Schulstad var också på plats på seminariet och pratade bland annat om att bara för att det finns krav på vettiga villkor i upphandlingar så innebär det inte nödvändigtvis att kraven efterföljs.
– Upphandlaren vet inte alltid själv vilka krav den ställer, säger Mattias Schulstad. Den upphandlare som till exempel ställer ett miljöuppföljningskrav kanske anlitar en konsult för att göra miljöanalysen – och har sen ingen som förstår vad konsulten har skrivit i rapporten.
– Skillnaden mellan seriösa och oseriösa företag ser ut så här, fortsätter Mattias Schulstad. Seriösa företag räknar noga på vad de ska göra enligt upphandlingskraven och sen räknar de ut vad det kostar och lägger ett anbud. Oseriösa företag skiter i det. De bara kryssar i eftersom de vet att de inte följs upp.
Det här leder till orimligt låga anbud i branschen, säger han, där seriösa företag slås ut. Kortsiktigt blir det förstås billigt för kommuner, landsting och stat. Men på längre sikt blir det en högre nota för skattebetalarna att hela tiden låta billigast vinna. Den som jobbar för en arbetsgivare som struntar i att betala in pensionspengar måste ju ändå leva på något när den dagen kommer.
– På sikt blir det samhället som får ta ansvar för den pension som aldrig kom in, säger han.
Mattias Schulstad vill se ett tydligt sanktionssystem i upphandlingarnas förfrågningsunderlag.
– Sköter de sig inte så ett, ge dem en varning. Två, belägg dem med vite. Tre, belägg dem med dubbelvite. Fyra, uteslut dem med ekonomiskt ansvar.