Sjuka kommer i kläm
Sjukförsäkringen. Fackförbunden och fackens juridiska byrå är överens. Sjukförsäkringen har havererat. Sjuka nekas ersättning och skickas ut att söka ”hitte-på-jobb”. Nu tillsätter regeringen en utredning.
Allt fler sjuka och skadade överklagar att de fått sin sjukpenning indragen av försäkringskassan efter sex månader. De hänvisas i stället till arbetsförmedlingen och uppmanas att ta ett ”normalt förekommande arbete” på vanliga arbetsmarknaden.
Hos LO-TCO Rättsskydd, som hjälper facken och deras medlemmar i rättsliga tvister, är ökningen tydlig. 2016 fick byrån in 440 ärenden inom sjukförsäkring. Året därpå var fallen om sjukpenning och sjukersättning (förtidspension) uppe i 755.
En höjning med 76 procent.
Tuffare prövning
För fackens juristbyrå och enhetschef Robert Sjunnebo är det ett tydligt kvitto på att Försäkringskassan (FK) har blivit tuffare i sin prövning av vem som ska beviljas ersättning.
– Det är inte fullt lika många som när Alliansen införde sin hårt kritiserade rehabkedja, men inte långt därifrån. Och ökningen kommer utan att ny lagstiftning införts, säger han.
Transports försäkringsansvariga Sture Thorsell instämmer i kritiken.
– Det är tydligt att rättsläget är väldigt osäkert. Det vore lättare om kassan talade om vilka specifika arbeten som de försäkrade bedöms klara av.
Robert Sjunnebo förtydligar:
– Om försäkringskassan sa att du ska ta jobb som servitör så kunde den försäkrade svara: Det går inte på grund av det här och det här.
Som det är nu hänvisas arbetstagare till vad Sjunnebo kallar hitte-på-arbeten. Det handlar om enklare jobb med en rad uppräknade begränsningar som exempelvis att de ska vara stillasittande och att personen bara ska behöva använda en arm.
– Kassan blir allt mer kreativ i sina beskrivningar. En person med kognitiv nedsättning skulle ta ett jobb där hen inte behövde lära sig något nytt. Vad är det för jobb? Man kan skratta, men ytterst är det sjuka, utsatta människor som drabbas.
Arbetsförmedlingen har i medierna uttryckt kritik mot att försäkringskassan skickar dit personer som är för sjuka för att kunna jobba eller ha nytta av arbetsförberedande insatser. Robert Sjunnebo håller med.
– Folk hamnar mellan stolarna för att myndigheterna bedömer arbetsförmågan på så olika sätt. Arbetsförmedlingen ser faktiska arbeten medan kassan talar om fiktiva jobb. Det är inget nytt, så har det varit i många år. Fast om kassan och arbetsförmedlingen i stället gjorde en liknande bedömning så skulle människor kunna få stöd, hjälp och utbildning till andra yrken.
Hårdnande klimat
Facken talar om ett hårdnande arbetsklimat med ökande stress, osäkra anställningar och slimmade organisationer som gör att allt fler hamnar i sjukskrivning. Regeringen har svarat med tuffare krav på arbetsgivare, som exempelvis Arbetsmiljöverkets nya föreskrift om den sociala och organisatoriska arbetsmiljön (läs: psykosociala). Den tar bland annat upp regler om arbetsbelastning och arbetstider.
Föreskriften kom i september 2015. Samtidigt lanserade regeringen målet att få ner de ”skenande” sjuktalen till 9,0 (antalet sjukdagar i genomsnitt per person och år) till 2020.
9,0-målet
Det är 9,0-målet som lett till att FK har skärpt tillämpningen av reglerna, hävdar LO-TCO Rättsskydd. Kassan å sin sida förklarar i stället sina ökande antal avslag med att myndigheten fått mer pengar och utbildat sina handläggare i reglerna.
Det biter inte på Robert Sjunnebo. I så fall skulle ökningen inte vara så stor, anser han.
På FK svarar pressansvariga Viktor Svensson, via mejl, att det inte är kassans ”uppgift att peka på ett specifikt arbete utan det är Arbetsförmedlingen som ska lotsa ut individen på arbetsmarknaden. 9,0 är regeringens mål, inte Försäkringskassans. Vi ska bidra med rättssäkra beslut”.
Fler avslag ger högre lön
Hur är det då med rättsäkerheten? Tidningen ETC har intervjuat en handläggare i Stockholm, som uppger att fler avslag ger högre lön. Uppgiften styrks, enligt Siv Nordin på fackförbundet ST, när hon intervjuas i SVT:s Agenda. I samma program svarar kassans försäkringsdirektör Lars-Åke Brattlund att det är oacceptabelt och att detta ska utredas.
Vägledande dom i HFD
Samtidigt hävdar Robert Sjunnebo att frågan om vad som är normalt förekommande jobb redan har besvarat i en vägledande dom i Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) 2008. Där beskrivs de som arbeten där personer ska kunna jobba ”i full eller närmast full omfattning”. Jobben ska kräva normal prestation och inte vara anpassade, eller bara lätt anpassade, till personens medicinska besvär eller funktionshinder.
– Du ska kunna sätta personen intill en kollega och de ska jobba i stort sett i samma takt.
LO-TCO Rättskydd uppfattar att FK, liksom förvaltningsrätterna och kammarrätterna, i stor utsträckning frångår domen, men ser ett ljus i tunneln. HFD kommer att ta upp frågan till ny prövning, i två fall, i sommar.
– Vi hoppas att kassan efter de nya domarna ska tvingas ange en viss typ av arbete och inget hitte-på. Alternativt kommer domstolen fram till att myndigheten gjort riktiga bedömningar. Då återstår bara ändrad lagstiftning, anser Robert Sjunnebo.
Försäkringskassan välkomnar, via pressekreterare Viktor Svensson, prövningen i HFD och regeringens utredning av normalt förekommande jobb.
– Vi har också uppfattningen att ett förtydligande behövs.
Mer precisa intyg
Att höga krav ställs på läkarintygen som Försäkringskassan, och i vissa fall myndighetens försäkringsläkare, granskar har Transportarbetaren skrivit om tidigare. Också det stämmer dåligt överens med dagens situation, då stressade läkare på kort tid ska undersöka patienter och skriva intyg, beskriver Robert Sjunnebo.
– Helst ska det vara ”objektiva”, mätbara fynd, men smärta kan ju bara den sjuka själv beskriva. Läkarna måste skriva mer precisa intyg. Det räcker inte att ange att en person har svårt att lyfta eller gå. Det måste kvantifieras, två eller 25 kilo? 50 meter eller två kilometer?
Utredning
Efter den massiva kritiken tillsatte regeringen en utredning om sjukförsäkringen i april. Den ska granska vad som kan anses vara normala jobb och även utreda så kallade ”särskilda skäl” vid bedömning av personers arbetsförmåga. I tidigare lagstiftning har det funnits möjlighet att ta hänsyn till exempelvis ålder, bostadsort och utbildning.
– I dag bedöms en 25-åring i Stockholm på samma sätt som en 62-åring i Haparanda, kommenterar Robert Sjunnebo.
Han är nöjd med att Claes Jansson, som tidigare arbetat på LO-TCO Rättsskydd, ska leda utredningen och verkar ha ”ett brett mandat att försöka komma till rätta med problemen”.
– Det är glädjande att se att regeringen tar frågan på allvar, säger Robert Sjunnebo.
Regeringen inrättar också en ny funktion, en nationell samordnare för sjukförsäkringen, som ska se till individens intressen och förbättra samverkan mellan FK, AF, arbetsgivarna och sjukvården.
”Ingen enkel fråga”
Socialminister Annika Strandhäll svarar på Transportarbetarens frågor via sin pressekreterare Jakob Andersson.
Utredningarna av socialförsäkringen ska redovisas långt efter valet. Är det ett sätt att få bort frågan från valrörelsen, att ”begrava” den i en utredning?
– Verkligen inte! Det här är en mycket viktig fråga som behöver ses över, men sådant tar tid. Jag hade gärna sett att vi kunnat hantera detta redan nu. Normalt förekommande arbete, till exempel, har det varit diskussion om sedan det infördes 1997. Det säger en hel del om vikten av långsiktighet. Det här är ingen enkel fråga som löses av en quick-fix.
Varför tillsatte ni inte utredningen tidigare, redan när regeringen tillträdde? Ni riktade ju hård kritik mot Alliansen för utförsäkringen av sjuka och arbetsskadade?
– Vi socialdemokrater har varit tydliga, vi ska ha en trygg sjukförsäkring. Vi har tagit bort stupstocken (bortre gränsen i sjukförsäkringen, reds anmälning), förstärker arbetsgivarnas ansvar vid rehabilitering och höjer taket i sjukförsäkringen. Det är oacceptabelt att människor inte får det stöd de behöver eller faller mellan stolarna.
I tv-programmet Agenda får socialministern frågan om att skippa målet att få ner sjukpenningtalet till 9,0. Hon svarar:
– Hade det varit så enkelt så hade vi gjort det.